Herr talman! Jag talar gärna om min Kinaresa om nu inte Karin Pilsäter vill tala om läget i svensk ekonomi, som jag trodde att den här debatten skulle handla om.
Jag lärde mig väldigt mycket av resan till Kina. Jag lärde mig inte minst att det inte räcker att bara satsa på tillväxtbefrämjande åtgärder. Man måste samtidigt försöka bygga ett hållbart samhälle i socialt och miljömässigt hänseende.
Det är väldigt stora påfrestningar som följer i spåren på den stora ekonomiska tillväxten. Den har i och för sig lyft ungefär 400-500 miljoner människor från yttersta fattigdom upp till välstånd. Samtidigt finns lika många kvar som lever på två dollar om dagen. Jag tror och hoppas att insikten om detta växer hos det kinesiska ledarskapet.
Det är precis som Karin Pilsäter sade inledningsvis. Det är helt omöjligt att skapa ett, som kineserna själva säger, harmoniskt samhälle utan erforderliga demokratiska reformer. Karin Pilsäter var också var inne på det. Jag tror dessutom att det faktum att kineserna har öppnat upp för marknadsekonomi kommer att bana väg för endera en evolution eller en demokratisk revolution.
Marknadsekonomi bygger på fria personliga val. När människor vänjer sig vid att välja fritt vad gäller varor och tjänster kommer de snart att komma underfund med att de också fritt vill välja sina ledare. När det gäller Kina har vi ett och annat att lära, men vi har framför allt en hel del att lära ut.