Herr talman! Jag refererade tidigare att det var lite dålig läsförståelse bland skolelever. Jag tror att det möjligen är så även bland finansministrar. Folkpartiet står för 80 % i sjukförsäkringen. Vi tror att man behöver något i den storleksordningen för att kunna betala sina räkningar och för att kunna klara sin ekonomi när man faktiskt är sjuk. Dessutom behöver man i många fall bättre vård och rehabilitering för att snabbare kunna komma tillbaka.
Vi hörde tidigare Lars Bäckströms summeringar av oppositionens budgetalternativ. De var ungefär lika häpnadsväckande matematiska krumbukter som Nuders summering av de borgerliga partiernas storlek. Jag kommer osökt över på att Högskoleverket nu har konstaterat i en rapport att både intresset för matematik och elevernas förkunskaper är betydligt mycket sämre nu än vad de har varit tidigare. Det krävs högre betyg för att komma in på Örebros spautbildning än på spetsutbildningarna på Tekniska högskolan. På många utbildningar har alla som sökt kommit in.
Det för över mer på det som är de riktiga utmaningarna och problemen. Det är jättebra med konjunkturindikatorer på olika sätt. Men att dra slutsatsen att man inte behöver göra systemreformer är ungefär som att se en bra väderleksprognos och komma fram till att man inte längre behöver någon klimatpolitik. Båda är lika fel.
Politikens uppgift är att göra systemreformer. De har ganska långa ledtider. Många av de reformer som gjordes under perioden 1985-1995 har vi sett effekter av senare. Men sedan har det blivit slut med reformerna.
Jag skulle mycket hellre än att höra om fler indikatorer vilja höra vad finansministern fick för intryck och lärde sig på sin studieresa till Kina. Var det detta med stabiliteten, eller var det något annat för Sveriges framtida utvecklingskraft och konkurrenskraft som möjligen kunde ha fått någon inspiration?