Herr talman! Finansministern ställde frågan om det är mer angeläget nu än för två månader sedan att försämra för de sjuka, de arbetslösa, de föräldralediga och de förtidspensionerade. Det är möjligt att den frågan säger någonting om graden av
jet-lag
. I varje fall säger den någonting om hur finansministern uppfattar sina politiska motståndare.
Det är mycket fascinerande för mig att inse att finansministern lever i en värld där det för honom är helt naturligt att tro att de politiska motståndarna har som utgångspunkt hur man ska kunna försämra för människor i vårt land. Det är givetvis inte vår utgångspunkt.
Vår utgångspunkt är att försöka skapa ett samhälle där det lönar sig bättre att arbeta och där det lönar sig mindre att inte arbeta. Det är därför som vi vill sänka skatterna på arbete för låg- och medelinkomsttagare, medan ni med höjt tak i sjukförsäkringen vill göra det mer lönsamt för arbetstagare med högre inkomster att inte arbeta utan vara sjukskrivna.
Jag är den förste att hålla med om att det är en grannlaga uppgift att utforma trygghetssystemen så att de kan fylla funktionen att fånga upp de människor som oförskyllt råkar illa ut till följd av arbetsskada, sjukdom eller arbetslöshet och samtidigt ge tillräckliga drivkrafter till arbete. I dag fungerar inte den avvägningen. Detta illustrerar det enorma utanförskapet från arbetsmarknaden.
Inte ens med de enorma stimulanser som nu ges till den svenska samhällsekonomin via en expansiv finanspolitik, via den expansiva penningpolitiken och de låga räntorna och via en försvagad valuta tror SEB-ekonomerna att det kan bli mer än knappt 30 000 reguljära jobb nästa år. Den situationen kräver handling, finansministern! Det är därför som Allians för Sverige har lagt fram sitt gemensamma förslag till jobbpaket.