Herr talman! Jag kan upplysningsvis tala om att jag faktiskt har en hörselskada. Men den bidrog inte till att jag inte hörde vad Arne Kjörnsberg sade.
Jag gillar Arne Kjörnsbergs erkännande som kom i sista meningen: Arbetslösheten är vårt lands och Socialdemokraternas största problem.
Då är frågan om Socialdemokraterna har lösningen på det problemet. Jag tror inte att mer av arbetsmarknadspolitik och mer av tillfälliga åtgärder är lösningen. Det är det som regeringens politik är inriktad på.
Alla de 55 000 jobben och utbildningarna är tillfälliga. Det finns en åtgärd som är riktad mot företagen. Det är att soloföretag ska få en nedsatt arbetsgivaravgift, under en lång period, dock max ett år. Det är nyspråk för kortsiktighet.
Det är det enda som är riktat till företagen. Jag tror inte att det räcker.
Jag var i Svenljunga i torsdags kväll. Där var man oroad för utanförskapet. Arne Kjörnsberg pratar i sitt anförande om att inte öka klyftorna med adress till Allians för Sverige.
Vi hade Jan Edling på vår riksdagsgrupp i går. Han beskrev just hur klyftorna ser ut. 40 % i Haparanda har a-kassa, är sjukskrivna eller förtidspensionerade. I Stockholm är det 8 %. Snittet i landet är 20 %.
Klyftorna finns där redan. Frågan är vad man ska göra åt det. Jag tror att man ska släppa loss kraften underifrån, att man ska regionalisera det som har regional logik, arbetsmarknadspolitik, utbildning och infrastruktur. Nu blir det paket. Västra Götaland och Trollhättan fick ett paket. Då blev Katrineholm, som var utsatt för några år sedan, av med sin förbifart.
När pengarna inte räcker och man skickar runt paket blir det brandutryckningar. Det finns inte en helhet. Det finns inte en logik. Varför inte regionalisera Sverige?