Herr talman! Mikael Odenberg! Det jag säger bestämmer jag själv. Det är inte partidirigerat. Men jag är socialdemokrat. Jag är socialdemokrat - av födsel och ohejdad vana, höll jag på att säga, inte riktigt men nästan. Jag är det i hjärtat. Därför framför jag socialdemokratiska tankegångar. Pär Nuder skulle aldrig komma på idén att tala om för mig vad jag ska säga. Han vet att jag säger vad jag tycker är viktigt, och jag hoppas att han har förtroende för mig i det avseendet.
Inget har hänt på elva år, säger denne man, Mikael Odenberg, vice ordförande i finansutskottet.
På tre korta år fördubblade ni statsskulden, tredubblade arbetslösheten och fyrdubblade budgetunderskottet. 400 000 jobb, varav 200 000 i privat sektor, försvann under er tid. På tre korta år lyckades ni med det. Det finns två i kammaren närvarande som deltog, som satt i regeringen. Jag ska inte gå längre än att säga så, eftersom en av dem inte kan begära ordet. Den andre kan det och kommer säkert att göra det.
290 000 av dessa 400 000 jobb som försvann på tre korta år har kommit tillbaka. Detta räcker inte - vi måste ha mycket mera! Det är det vi nu försöker skjuta på. Det är därför vi underlättar. Det är därför vi förenklar reglerna. Det är därför vi sträcker ut handen till alla goda krafter som vill vara med och lösa vårt lands för närvarande allra största problem, att så många människor som vill och kan arbeta inte kan säga på morgonen "Hej, nu går jag till jobbet".
Det är vårt lands övergripande problem, och det ska vi satsa alla våra krafter på. Vi har förutsättningarna. Vi är ett bra land. Svartmåla det inte! Låt oss hjälpas åt!