Herr talman! Jag vill också hälsa finansministern välkommen tillbaka till fosterlandet.
Karin Pilsäter talade om Barsebäck. Hon nämnde summan 1 miljard. Ja, den siffran gäller för statsbudgeten, men för folkhushållet, herr talman, är detta något vida dyrare. Till att börja med: Själva uppgörelsen kostar 5,6 miljarder, Pär Nuder. Till råga på detta kommer naturligtvis att utbudet av elkraft minskar vilket kommer att höja elpriserna ytterligare för konsumenterna. Nu sitter man ute i svenska kommuner och planerar för hur man ska stänga ned olika delar av det svenska elnätet om det blir en kall vinter. Hur klokt är det på en skala, finansministern?
Jag har en hälsning till finansministern från en numera arbetslös maskiningenjör som jag träffade i lördags. Han är nu uppsagd från ett av svensk industris verkliga flaggskepp, där han har jobbat sedan han tog sin ingenjörsexamen, när detta företag nu drar ned. Han var väldigt besviken på regeringens arbetsmarknadspolitik. Han upplevde att arbetsförmedlingens energi helt och hållet inriktades på att förmedla åtgärder som skulle dölja hans arbetslöshet. En annan sak var att de lediga jobben styrde arbetsrätten in till personer som kom via Lernia och andra bemanningsföretag. Så här kan det naturligtvis inte fortsätta i en av de stora industrikommuner som vi har i vårt land. Arbetsmarknaden kan inte se ut på det sättet.
Samtidigt kan vi konstatera, som flera talare har gjort, att världskonjunkturen nu är god. Det finns stora möjligheter. Marknader öppnar sig för svensk industri. Globaliseringen skapar ju faktiskt i första hand möjligheter för ett land som Sverige. Men den öppnar också ögonen för våra problem. Om vi granskar exportframgångarna riktigt noga ska vi se att svensk industri faktiskt tappar andelar på en växande världsmarknad, och det är en allvarlig signal.
Bakgrunderna är flera. Vi kan titta på skattesituationen. Vi vet att våra skatter ligger högt över genomsnittet i EU, som i sin tur ligger över skattetrycket i resten av världen. Det är naturligtvis ingenting att bekymra sig för för den som tycker att allting är väl ställt i vårt land och som tycker att skatterna går till rätt saker. Dock är det ju så att arbetslösheten numera är hög och frånvaron alarmerande. Utanförskapet, som har beskrivits här, kostar de offentliga finanserna, eller faktiskt bara statsbudgeten, ungefär 500 miljoner kronor per dygn om vi räknar in de ungefär 1,4-1,5 miljoner människor som inte går till arbetet.
Studier lönar sig föga. Vi har hela kullar som lämnar universitet och högskolor och går rakt ut i arbetslöshet.
Sedan tycker jag att regeringens ideologiska skygglappar är ett av de riktigt stora problemen. Låt mig ta ett exempel. Vi har i den här kammaren ganska mycket diskuterat förmögenhetsskatten och dess effekter. Det är alldeles otvetydigt så att förmögenhetsskatten, som inbringar ungefär 5 miljarder kronor till statskassan, samtidigt har drivit ut någonstans mellan 500 miljarder och kanske 1 500 miljarder, om vi räknar in de individer och familjer som helt och hållet har flyttat ut från Sverige. Jag tänker på familjen Rausing, jag tänker på familjen Kamprad och många andra. Det kanske är 1 500 miljarder. Hur klokt är det, Pär Nuder, att i en globaliserad ekonomi hålla fast vid ett klasskampsperspektiv?
Pär Nuder sade till mig när vi hade remissdebatten den 20 september att jag borde ta fram räknesnurran och titta på att ett borttagande av skatten skulle tillföra de redan rika 5 miljarder. Men förmögenhetsskatten borde avskaffas för de oförmögnas skull, för att få bort vårdköerna och för att se till att gamla och sjuka får en värdig vård. Nu finns pengarna utanför landet. De måste naturligtvis tillbaka. Problemet är att för Socialdemokraterna är det fortfarande viktigare att bekämpa rikedom än att bekämpa fattigdom. Det är därför som vi måste få en ny regering i det här landet som har ett annat perspektiv och kan vidta de åtgärder som är nödvändiga för att få tillbaka riskkapital som kan ge investeringar och nya jobb i vårt land. Faktum är att företagen i allt högre grad investerar mer för att rationalisera än för att expandera, och många flyttar ju både produktion och forskning och utveckling till utlandet.
Men det är klart: Om man avvecklar förmögenhetsskatten kan man inte vara säker på att pengarna kommer tillbaka direkt. Därför föreslår vi kristdemokrater att man faktiskt också borde överväga en amnesti som gör att den som då tar tillbaka sina pengar och investerar dem i Sverige inte omedelbart straffas för detta. Det är en affärsidé som kanske inte är helt genomtänkt om man gör detta och inte får tillbaka pengarna. Självklart finns det erfarenheter från exempelvis Österrike och Italien, där man med mycket gott resultat har fått tillbaka hundratals miljarder kronor genom att både avveckla förmögenhetsskatt och införa amnesti. Jag tror att Pär Nuder borde fundera på detta.
Ett annat problem, herr talman, är att välfärdsstaten inte längre förmår leverera det den lovar. Den stat som lovat att ta väl hand om både barn och gamla är inte längre den välfärdsstat som makthavarna beskriver, inte för de många tusentals gamla som saknar äldreboende eller för de barnfamiljer som inte får den valfrihet som gäller beträffande barnomsorgen - de barnfamiljer som får allt mindre tid med barnen. Då frågar man sig: Vad gör nu regeringen för att råda bot på de här ganska akuta problemen? Ja, svaret blir ganska tudelat. Å ena sidan gör regeringen ganska mycket - för att dölja det mest uppenbara av problemen, nämligen arbetslösheten. Man satsar nu 30 miljarder på olika tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder över valet. Men det görs å andra sidan väldigt lite för att skapa reguljära jobb i det näringsliv som ändå ska generera resurserna för den offentliga sektorn.
Socialdemokraterna har haft ganska lång tid på sig att prova sina olika recept. Sedan början av 30-talet har de med undantag av nio år varit med och styrt det här landet. När Göran Persson tillträdde sade han i sin första regeringsförklaring: "Att minska arbetslösheten är den främsta och allt annat överskuggande uppgiften för min regering. Målet är att Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna arbetslösheten till 4 procent."
Herr talman! Hösten 2005 kvarstår den allt annat överskuggande uppgiften med en öppen arbetslöshet på 5,9 % under det här året. Den verkliga arbetslösheten är, som vi talat om tidigare, kanske det tredubbla. Men det är klart att om den allt annat överskuggande uppgiften är den borde man inte satsa på tillfälliga sysselsättningsåtgärder. Det är mer fråga om åtgärder ägnade att uppfylla kravet att den allt annat överskuggande uppgiften är att behålla makten.
Herr talman! Mot det ställer Kristdemokraterna och Allians för Sverige en ny giv, och i långa och viktiga stycken har vi kommit fram till en politik som vi tror kommer att förändra utvecklingen och ge förutsättningar för fler människor att komma i arbete. Då handlar det naturligtvis om att fler entreprenörer vill investera, vill anställa och faktiskt vill bli arbetsgivare, vilket verkligen inte är någon självklarhet om man tittar på de regelverk som finns och de krav som ställs på dem som ska bli arbetsgivare. Det måste bli mer lönsamt att arbeta, mer lönsamt att anställa och enklare för dem som förlorat jobbet att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Vid sidan av alliansens program har vi kristdemokrater prioriterat några andra viktiga områden. Jag vill kort nämna dem. Vi underlättar för de sämst ställda pensionärerna genom att höja garantipensionen med 300 kr i månaden. Dessutom föreslår vi en ytterligare skattesänkning på 130 kr i månaden utöver regeringens förslag. Vi tycker också att pensionärer som vill jobba kvar ska kunna tjäna upp till 10 000 kr i månaden utan att deras pension påverkas negativt. Och vi föreslår att äldre äldre, alltså de som uppnått 85 års ålder, ska garanteras plats på ett anpassat boende, antingen ett så kallat särskilt boende eller ett gemenskapsboende.
Vi tycker att det är dags att myndigförklara landets småbarnsföräldrar och ge dem frihet att bestämma över sin barnomsorg för att fler ska få mer tid med barnen.
Herr talman! Vi tycker att fastighetsskatten är en omoralisk skatt. Den driver människor från gård och grund. Vi föreslår därför att fastighetsskatten avskaffas och ersätts med en låg kommunal avgift, högst 2 800 kr per år, för de kostnader som kommunen har för gator, vägar, räddningstjänst och så vidare.
Vi sänker momsen på drivmedel från 25 % till 12 %. Det ger en prissänkning vid pump på 1:30 kr per liter. Den skattesänkningen är lika stor på biogas och E 85 som på bensin och diesel.
Vi tycker att vårdköerna och bristerna i äldreomsorgen i vårt land är helt oacceptabla. Därför anslår vi under de närmaste två åren totalt 9 miljarder kronor mer än regeringen till kommuner och landsting för att säkra en god vård och omsorg.
Herr talman! De reformer som vi föreslår kostar naturligtvis pengar för staten i form av minskade inkomster och ökade utgifter på skilda konton. De är emellertid finansierade och ger som helhet en budget för 2006 som är 6 miljarder kronor stramare än regeringens förslag.
Jag vill yrka bifall till reservationerna 1 och 5.