Fru talman! Det var roligt att höra Birger Hagårds
omsorg om grundlagen. När vi i första läsningen
ändrade grundlagen avseende medlemskapet i EU,
konstaterade utskottet att det var oklart i vilken
omfattning överförandet av beslutsrätt skulle gälla
och i vilken grad svensk konstitution skulle bli
underordnad EU-rätten. Det var på tämligen lösa
grunder man genomförde den här ändringen. Men
det tyckte även moderaterna var förenligt med
omsorgen om grundlagen.
Omsorgen om att man inte skall använda
fem sjättedelsmajoriteten gällde tydligen inte
heller när vi ändrade lagen om konfiskation. Då
kunde man tydligen också tumma på samvetet. Det
tycker jag i det här fallet var bra.
Ytterligare åtgärder mot barnpornografi heter det
här betänkandet. Efter mer än ett års häftig debatt
har konstitutionsutskottet försökt att åstadkomma
några insatser som skall försvåra den olagliga
spridningen av barnpornografi. Men
innehavskriminaliseringen har vi inte kommit åt.
Inte ens kriminalisering av överlämnande av
barnpornografisk film har moderaterna kunnat gå
med på. Betänkandet kunde ha hetat Otillräckliga
åtgärder mot barnpornografi.
Trots den långa debatten, seminarier, utfrågningar
och utredningar lyckades regeringen inte komma
till skott med nödvändiga förslag till
grundlagsändringar i så god tid att innehav skulle
kunna kriminaliseras. Med sina 4 ledamöter i
utskottet har moderaterna också kunnat blockera
ett utskottsinitiativ i det här avseendet.
Det är tydligen främst oron för att censurförbudet
skulle genombrytas som gjort att regeringen och
moderaterna har velat ha ännu mer utredningar än
de som gjorts. Mängden av motioner synes inte
heller ha påverkat dem. Censurförbudet är viktigt,
men när barn utsätts för dessa grova övergrepp och
tillfogas skador som kan bli livslånga måste ängslan
för att någon pornografisk film för mycket skulle
beslagtas få vika.
Det här är ingen marginell företeelse. Jag tycker att
Birger Hagårds uttalande i det avseendet är
häpnadsväckande. Om innehav kriminaliseras
måste givetvis risken för godtyckliga och
kränkande husundersökningar elimineras. Jag har
också blivit övertygad om att detta är möjligt.
Mängder av människor har bönat och bett oss att
vi skall ta ansvar och stoppa barnpornografin. De
skäms över att Sverige är ett av de mest liberala
länderna när det gäller hanteringen av de här
produkterna. Det hänger samman med att vi anser
att barnpornografibrott bör sortera under
begreppen tryckfrihetsbrott och
yttrandefrihetsbrott, vilket gör lagstiftningen litet
långsam och komplicerad.
Efter det att nu föreslagna lagändringar genomförts
och trätt i kraft den 1 januari 1995 kommer
innehavare och överlämnare av enstaka exemplar
inte att kunna straffas för sina handlingar. Tullen
kommer, precis som förut, att få stå och titta på när
lådorna passerar gränsen in i landet. Däremot kan
tullen få hjälpa andra länder, i vilka tullen har rätt
att stoppa barnpornografi. Det är först när
spridningsbrottet i landet är ett faktum som de kan
stoppas. Och just spridningsbrottet kan vara svårt
att bevisa. Det är bara om filmen eller
videogrammet tidigare är spritt som det nu blir
möjligt att konfiskera enstaka exemplar som
överlämnas till annan.
Många har nog trott att vi har förbjudit
barnpornografi i Sverige. Men lagstiftningen har
hål. De fria entreprenörerna är uppfinningsrika,
och vi kan se nästan varje vecka vad de hittar på.
Från den här talarstolen har under de senaste tre
åren framförts den ena hyllningen efter den andra
till de privata entreprenörerna. Inte minst kds ger
ibland intrycket av att de har Guds välsignelse.
Barnpornografihandeln är ytterligare ett exempel
på hur oerhört viktigt det är att det finns en
rättsordning som håller marknaden i tukt och
förmaning. Även en lång rad annan handel på
marknaden väcker min avsky. Handeln med
enskilda barn för prostitution och för produktion av
barnpornografi kan helt enkelt inte tillåtas om vi
vill kalla oss ett civiliserat samhälle. Såvitt jag vet
har det inte heller kunnat bevisas att det
förekommer i Sverige.
Det finns också en internationell handel med
kvinnor för prostitution och pornografiproduktion
som borde vara ovärdig civiliserade samhällen. Det
finns mycket på den oreglerade kapitalistiska
marknaden som har prägeln av medeltida mörker
och som vi förtroendevalda borde ta itu med på
allvar. Handel med förbjudna mediciner, handel
med krigsmateriel, handel med
modersmjölksersättning som dödar, export av
miljöfarligt avfall till fattiga länder och annat
sådant får oss ibland att känna vanmakt. Jag tror,
fru talman, inte på det oupplysta penningväldet.
Det som trots allt är ett framsteg i det här
betänkandet är att barnpornografi som påträffas i
samband med förundersökningar av brott i
allmänhet nu kommer att få beslagtas och
konfiskeras. Men den som är laglydig behöver inte
vara orolig för att hans innehav av barnpornografi
skall rubbas. Därför är jag övertygad om att
debatten kommer att fortsätta.
Annat som är positivt är att den vinst som
barnpornografihandlare kan ha gjort på sin olagliga
hantering får förverkas. Hittills har brottslingen
otroligt nog fått behålla sin vinst på
barnpornografin. Om det däremot varit vinst på
olaga våldsskildring har vinsten kunnat förverkas.
Det är givetvis också bra att det ges regeringen till
känna att polisorganisationen för bekämpning av
barnpornografibrott måste förbättras.
Det är också värt att notera att utskottet i enlighet
med Vänsterpartiets motion vill att regeringen skall
undersöka möjligheterna att införa en åldersgräns
på i princip 18 år och att den norska modellen
därvid bör prövas.
När det gäller det nordiska samarbetet hoppas jag
att Berith Eriksson skall komma tillbaka till detta
ämne senare under debatten. Nordiska rådets
session i år har faktiskt rekommenderat oss att
kriminalisera innehav av barnpornografi.
I det här betänkandet berörs också behovet av
lagskärpning mot olaga våldsskildring. Det är
främst s.k. fist-fucking som berörts i motionerna.
Nu har efter mycket utredande trots allt en dom
avkunnats i Stockholms tingsrätt mot olaga
våldsskildring i det här avseendet. Men det ställs
krav på att bilden verkligen skall förmedla att offret
upplever smärta vid ''fist-fucking''. Om offret
upplever smärta men det inte tydligt framgår är
''fist-fucking'' fortfarande tillåtet på video.
Jag tror att vi fortfarande har mycket att göra när
det gäller skärpning av lagstiftningen mot
videovåld. Det är inte bara fist-fucking som det
handlar om. Vänsterpartiet avser att återkomma i
dessa frågor. Jag är för min del också övertygad om
att våldet på film och video i vissa fall verkar
inlärande av ett brottsligt beteende. Också detta
finns det anledning att återkomma till. Forskning
på området pågår.
Utskottet förefaller vara ganska enigt när man läser
betänkandet. Det är bara moderaterna och
folkpartiet som skiljer ut sig med en reservation på
en punkt. Någon meningsyttring från vänsterpartiet
finns inte utan bara ett särskilt yttrande. Dessa
båda partier vill inte nu ta ställning för en
kriminalisering av innehav av barnpornografi men
vill ha en utredning.
Det kan givetvis tyckas vara litet patetiskt att nu
föreslå en grundlagsändring som kan träda i kraft
först 1999. Men om man har kommit till
övertygelsen att lagförslaget är bra och håller, kan
man givetvis göra detta för att markera en
viljeinriktning. Lagförslagen måste hur som helst
ses över senast våren 1998. Fram till dess kan
givetvis ny kunskap vinnas. Vänsterpartiet anser att
det givetvis inte finns något hinder att under
kommande valperiod lägga förslag som förbättrar
förslaget om kriminalisering av innehav.
Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets
hemställan.