Fru talman! Barnpornografi är en fruktansvärd
avart i vårt samhälle som vi på alla sätt måste
försöka bli av med. Den senaste tiden har debattens
vågor gått höga om barnpornografi. Framför allt
har debatten fokuserat förslaget att kriminalisera
innehavet som om det skulle vara det enda sättet att
komma åt den vidriga företeelsen. Om det vore så
att vi genom att kriminalisera innehavet verkligen
skulle få bort barnpornografin, skulle jag inte tveka
om att använda det s.k. snabbspåret. Men jag ser
inte att det är så enkelt.
För ett år sedan avstyrkte konstitutionsutskottet
motioner där man krävde kriminalisering av
innehav av barnpornografi. Det var inte så att det
saknades kunskap vid den tidpunkten. Det framgår
klart av de motioner där man då föreslog en
kriminalisering. Men KU:s ledamöter, med Thage
G Peterson i spetsen, ansåg att det fanns tillräckligt
skydd i lagen då, för ett år sedan alltså.
Utskottet bemötte motionerna så här:
''De problem som tas upp i motionerna får sin
lösning genom det förslag till en ny
sekretessbestämmelse i 5 kap. som utskottet lägger
fram i det följande. Syftet med motionerna får
därigenom i allt väsentligt anses tillgodosett. Något
tillkännagivande till regeringen från riksdagens sida
är därför inte nödvändigt. Motionerna avstyrks
följaktligen.''
Vad är det då som har hänt sedan dess? Jo, sedan
en tid pågår en mycket stark bevakning i
massmedierna, och dessutom är det valår. Nu säger
Thage G Peterson att man vill ha bort frågan inför
valrörelsen. Men har inte Thage G Peterson märkt
att valrörelsen är i full gång?
För mig känns det mycket obehagligt att på nära
håll se hur kds och socialdemokraterna agerar för
att vinna röster på en så allvarlig fråga. Det är
mycket illa valt att ta just barnpornografin som en
valfråga. Därför tycker jag att hanteringen av den
här frågan i konstitutionsutskottet är synnerligen
tragisk.
Jag har i debattartiklar av framför allt
socialdemokratiska riksdagsledamöter men även i
utskottet pekats ut som en av dem i KU som har
röstat mot innehavskriminalisering. Det är fel.
Därför vill jag göra klart att jag inte motsatt mig en
kriminalisering av innehavet. Jag tycker att det är
mycket som talar för den åtgärden. Däremot har
jag motsatt mig att använda det s.k. snabbspåret i
denna del. Jag tycker att vi måste vara mycket
varsamma när det gäller att ändra
tryckfrihetsförordningen, inte minst mot bakgrund
av den kritik som förts fram av Lagrådet och risken
för att inskränkningar görs även på andra områden.
Det kan bli s.k. smittorisk. Det finns ju förslag om
att kriminalisera just innehav av annan typ av olaga
våldsskildringar. Det i sig är ett bevis för att
smittorisken föreligger.
Regeln om att ett förslag om ändring av grundlag
skall framläggas nio månader före ett val är till just
för att det inte skall gå så snabbt att ändra våra
grundlagar, vilka är basen för vår demokrati. Vi
måste slå vakt om de demokratiska spelreglerna,
speciellt med tanke på de kommande
generationerna. Därför kan man inte ställa
grundlagen mot barnen. T.o.m. riksdagsledamöter
ställer sig frågan: Vilket är viktigast, grundlagen
eller barnen? Precis som om grundlagen inte
omfattade barnen!
Denna debatt handlar inte, som en del vill göra
gällande, om yttrandefrihet. Det är i dag förbjudet
att producera och sprida barnpornografi. Dessutom
är det kriminellt att över huvud taget utnyttja barn
sexuellt. När det gäller sexuellt utnyttjande av barn
har jag själv motionerat om att bestämmelserna
skulle ändras så, att det inte skall krävas något
motstånd från barnet för att det skall anses som
våldtäkt. Såvitt jag har förstått är också regeringen
inne på den vägen och kommer att föreslå en
straffskärpning på den punkten. Det vore ett sätt
att visa från samhällets sida hur allvarligt man ser
på detta med sexuellt utnyttjande av barn.
Ett särskilt problem är att barnpornografi kan
spridas med hjälp av den nya datateknologin. Som
Birger Hagård sade omfattar inte
tryckfrihetsförordningen alster som sprids på det
viset. Alltså skulle man inte med en kriminalisering
av innehavet kunna komma åt den typen av
spridning. Det är ett allvarligt problem i sig som
också bör kunna tas upp i en utredning. Hur skall
vi komma åt barnpornografi, våldspornografi och
hets mot folkgrupp, vilket är förbjudet enligt
grundlagen, när det sprids sådana alster genom den
nya teknologin?
Konstitutionsutskottet tillstyrker ett beslut om att
barnpornografiskt material som anträffas vid
brottsutredning skall beslagtas. Det är väldigt bra
att vi har kunnat enas om detta. I fråga om det
förslaget finns det inte några smittorisker och inte
heller någon kritik. Därför har jag kunnat ställa mig
bakom att vi använder oss av snabbspåret i det här
sammanhanget. På grund av en märklig
kovändning av moderaterna i utskottet blev det
däremot inte möjligt att tillstyrka ett beslut om en
skärpning av spridningsrekvisitet, och det beklagar
jag. Det hade varit till hjälp för att komma åt de
personer som sysslar med barnpornografi.
Det har varit många märkliga turer i den här
frågan. Inte minst olyckligt är det att
konstitutionsutskottets majoritet har beslutat om
ett vilande lagförslag om innehavskriminalisering,
vilket kan träda i kraft först 1999. Därigenom
kränker man minoritetens rätt att förhindra en
snabb grundlagsändring. Man motsätter sig även
kravet på utredning.
När de gällande regler för grundlagsändring som
infördes på 70-talet i samband med att de
medborgerliga fri- och rättigheterna stärktes drev
vi från Folkpartiet kravet på att förslag om
grundlagsändringar skulle läggas fram i god tid för
att det skulle bli möjligt med en ordentlig debatt.
Resultatet blev en bestämmelse i regeringsformen
om en niomånadersregel. Det som har hänt den
senaste tiden visar att denna niomånadersregel är
viktig och riktig. Men för att en bred uppslutning
kring niomånadersregeln skulle kunna
åstadkommas fick Folkpartiet acceptera en
kompromiss som innebar att niomånadersregeln
skulle kunna upphävas om minst fem sjättedelar av
konstitutionsutskottet var eniga om detta. Men
man behöll alltså ett starkt minoritetsskydd. Om en
sjättedel av KU ansåg att det behövdes ytterligare
tid för beredning skulle en första lösning inte
komma till stånd.
Det som utskottetsmajoriteten nu föreslår i sitt
betänkande strider mot andan i denna kompromiss.
Därför anser jag att det är en uppseendeväckande
demonstrationspolitik att man trots att
minoritetsskyddet har utnyttjats ändå går vidare
med den första grundlagsändringen. Syftet med
niomånadersregeln är att man skall få tid för debatt
och överväganden innan riksdagen fattar beslut om
en första grundlagsändring. Innebörden av
majoritetens beslut att gå vidare trots att Lagrådet
har avrått och trots att minoritetsskyddet har
utlösts är att majoriteten anser att minoriteten har
missbrukat sin lagliga rätt, eftersom inget
ytterligare finns att tillföra ärendet. Jag kan inte
tolka det på annat sätt, och det är detta som jag
finner kränkande.
Fru talman! Avslutningsvis hade det varit angeläget
med en nogrann utredning när det gäller såväl
spridning och smittorisk som den nya teknologin.
En sådan utredning hade kunna resultera i ett
genomarbetat förslag om hur man bättre skall
kunna komma åt den fruktansvärda avart som
barnpornografi utgör. Det är viktigt att vi inte på
grund av vår upprördhet hetsas till att frångå de
demokratiska spelreglerna.