Herr talman! Det är trevligt att justitieministern är
här i kammaren. Men hon kanske skulle ha nöjt sig
med att åhöra den här debatten, eftersom hon själv
inte har lagt fram någon proposition i det ärende
som i dag behandlas.
Gun Hellsvik! Skärpt lagstiftning för
barnpornografibrott är inte mycket att komma med
när det gäller handlingskraftigt agerande från
regeringens sida, så länge man inte gör något som
helst åt spridningsrekvisitet.
Gun Hellsvik ansåg att det var ''angeläget att
förstöra och omhänderta det vidriga materialet när
det gäller barnpornografi närhelst det påträffas''.
Jag utgår därför från att Gun Hellsvik mycket klart
slår fast detta i direktiven till den utredning hon
skall tillsätta.
Herr talman! Svenska folket har aldrig tidigare
uttalat en så klar vilja till riksdagen: Kriminalisera
innehavet av barnpornografi snarast! Det är
budskapet. Konstitutionsutskottet har fått 400 000
namnunderskrifter på upprop med detta innehåll.
Uppmaningen har varit: Skydda barnen mot
sexuella övergrepp. Skydda barnen från de
upprepade kränkningar som det innebär att
figurera i barnpornografi. De sätter spår för livet.
Gör något så snart det är möjligt för att ytterligare
komma åt den mycket lukrativa bransch som
spridning av barnpornografi är. Agera så att inte
fler barn tappar fotfästet i tillvaron och känner sig
utlämnade till en kall vuxenvärld, med sin skam och
sin skuld -- även om det i själva verket är barnet
som är den förfördelade parten.
Majoriteten i utskottet har också velat ge uttryck
för att barnpornografi är ett brott som samhället ser
mycket allvarligt på. Vi vill komma åt detta brott
med alla de medel som står oss till buds.
Ett starkt och långtgående grundlagsskydd för
tryckfrihet och yttrandefrihet är själva kärnan i vår
demokrati. Vi är med skäl stolta över att Sverige
har ett av de mest långtgående skydden i världen
för dessa omistliga tillgångar, därtill med djupa
historiska rötter. När är det då skäl att inskränka
dessa rättigheter? Jo, det är när man med fog kan
tala om att de missbrukas. Barnpornografi är utan
tvivel ett sådant missbruk. Barnpornografi på
fotografisk bild, i film eller videogram skildrar i
regel en brottslig handling -- ett sexuellt övergrepp.
De stora beslag som gjorts i Huddinge och
Norrköping av 100 respektive 2 000 filmer och
videogram visar att övergreppen har förråats och
att en del är att betrakta som ren tortyr. Det beslag
som gjordes i Trelleborg i går uppvisar ett
kundregister med 3 000 namn. Innehavarna har
förmodligen tjänat miljoner på detta, i varje fall
150 000 kr i veckan.
Hur kommer det sig då att regeringen inte velat
kriminalisera innehav? Det är ju en mycket effektiv
metod att komma åt barnpornografi, eftersom det
blir möjligt att förverka och förstöra den
beslagtagna pornografin. Det är också ett sätt för
statsmakterna att klart säga: Denna avart av
yttrandefriheten tolererar vi inte. Detta är också ett
sätt att få respekt ute i världen. Land efter land
kriminaliserar nu innehav, och Sverige riskerar att
bli centrum för handel med denna vara. Bl.a. USA
har påtalat hur många alster som kan härledas till
vårt land.
Redan på hösten 1992 påtalade Rädda barnen i en
skrivelse till regeringen att något måste göras. Nu
är det 1994, och regeringen har försuttit sin
möjlighet att agera för lång tid framöver.
Regeringen i sin helhet bär ansvaret för detta. Även
kds partiledare, Alf Svensson -- som gråtit ut i
Expressen och önskat en innehavskriminalisering
efter det att regeringen försuttit sina möjligheter --
bär ansvaret för detta. Främst är ansvaret
justitieminister Gun Hellsviks. Hon är chef för ett
departement som i det närmaste framstår som
handlingsförlamat i denna fråga. Min kritik är
mycket direkt och skall inte uppfattas som något
försåtligt. Det är ett direkt angrepp.
Att moderaterna i KU från en dag till en annan --
efter omröstningen om en grundlagsfråga --
ändrade sig, så att det inte gick att skärpa
spridningsrekvisitet och minska spridningen av
barnpornografi misstänker jag också beror på en
fjärrstyrning från Justitiedepartementet.
Allt tal om att Moderaterna och
Justitedepartementet står på brottsoffrens sida
klingar falskt. När brottsoffren i pornografibrott är
barn -- de mest utsatta och värnlösa av alla -- lämnas
de i sticket.
Gun Hellsvik tillsatte en utredning 1993. Den kom
fram till att en innehavskriminalisering var
obehövlig. Denna slutsats fick kritik av många
remissinstanser. Redan våren 1993 konstaterade
justitieutskottet att en innehavskriminalisering
skulle understryka att samhället ser allvarligt på
barnpornografibrott. Det gjorde man bl.a. med
anledning av de motioner om
innehavskriminalisering som då inkom till
riksdagen; en motion kom från Ingegerd
Sahlström.
Regeringen hade alltså att lägga fram en
proposition vad avser en grundlagsändring senast
nio månader före nästa riksdagsval. Den kom
aldrig. 20--30 motioner strömmade in till KU. Alla
hade ett samfällt budskap: Kriminalisera innehav!
Det fanns även motioner från moderata företrädare
som nu borde anse sig svikna av sitt eget parti. KU
beslöt då att göra vad som stod i dess makt när det
gällde att skärpa lagen. Givetvis hoppades vi på att
ett enigt KU skulle ta initiativ till en
grundlagsändring. 5/6-dels majoritet krävdes.
Socialdemokraterna, som har anklagats för att vilja
politisera, eftersträvade i själva verket bredast
möjliga samförstånd för att få bort denna fråga från
valrörelsen. Jag anser att den här frågan lämpar sig
lika litet i valrörelsen som frågan om
partnerskapslagen. Socialdemokraterna behöver,
med tanke på opinionssiffrorna, inte den draghjälp
som en debatt om barnpornografibrott skulle
medföra i valrörelsen. Vi har andra och viktiga
frågor att föra fram i en valrörelse.
Moderaterna svek igen -- och en folkpartist.
Resultatet av detta är att en lag om
innehavskriminalisering tidigast kan träda i kraft
den 1 januari 1999.
Å ena sidan säger moderaterna i sin reservation,
därtill av verkligheten hårt trängda, att
omständigheter talar för att ett innehav bör
bedömas som en straffbar handling. Å andra sida
anser man att ett förbud mot dylikt innehav bryter
mot det absoluta förbudet mot censur. Förbudet
mot innehav skall bara omfatta bilder som redan
utgivits, inte sådana som avses att utgivas. Därför
förstår jag inte var förhandscensuren kommer in.
Detta är KU:s förslag.
Vidare skall bilderna ha verklighetstrogen
karaktär. Innehavet kan ibland med hänsyn till
omständigheterna vara försvarligt, t.ex. om det är
ett led i en allvarligt syftande nyhetsförmdeling.
Endast JK skall kunna besluta om tvångsmedel som
husrannsakan. Polisen skall alltså inte kunna
storma in i privathem hur som helst, som har gjorts
gällande i vulgärargumentationen. KU:s förslag
bedömer vi som fullgott, och vi hemställer att
riksdagen antar våra framlagda förslag som vilande
när det gäller ändringen i tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen. Det är egendomligt
att det inte i denna debatt har riktats någon saklig
och bärande kritik mot KU:s förslag.
Nästa steg i vårt arbete har varit att pröva alla
möjligheter till provisoriska åtgärder mot
barnpornografibrott fram till dess att
innehavskriminalisering kan förverkligas 1999.
Konfiskering är ett alternativ. Vi har nått enighet
om en grundlagsändring, trots att denna lag som
Lagrådet med rätta påpekar har brister och är
ologisk. Men den är ett provisorium. Alla
barnpornografiska skildringar som är avsedda av
spridas skall konfiskeras om de påträffas i det fall
innehavaren blir föremål för en förundersökning,
vilken som helst.
Det som verkligen skulle vara av betydelse -- och
som vi i ett dygn hade majoritet för -- är ett skärpt
spridningsrekvisit. Den nuvarande lagstiftningen är
luddig och ofullständig. Barnpornografi kan
lagligen spridas till en dåligt definierad s.k.
bekantskapskrets. För att förbättra möjligheterna
att komma åt barnpornografiska filmer och
videogram vill vi ha bestämmelser om straff för den
som till någon annan -- det räcker med en -- lämnar
ut dylika alster i de fall då ansvar för
yttrandefrihetsbrott inte kan utkrävas.
Mot denna skärpning har Lagrådet inte anfört
någon som helst invändning i sak. Alla partier utom
Moderaterna röstade för förslaget. Moderaterna
röstade förmodlingen mot förslaget för att
departementet inte ytterligare skulle råka i
förlägenhet.