Fru talman! För de barn som utsätts för förnedring
och övergrepp av ett sådant slag som vi knappast
kan fatta är barnpornografin självfallet inte någon
marginell företeelse. Men däremot vore det
eländigt om sådana usla företeelser skulle få styra
vårt agerande när det gäller vår urgamla frihet på
tryck- och yttrandefrihetens område. Det är detta
som inte är acceptabelt. Därför finns det all
anledning till eftertanke när man går in och tubbar
på väsentliga principer.
Fru talman! Dessutom finns det anledning att än en
gång med eftertryck slå fast att den
grundlagsändring som nu är föreslagen under inga
omständigheter kan träda i kraft förrän tidigast den
1 januari 1999, dvs. inte efter ett val utan efter två
val till riksdagen. Ingen kan få mig att inse att det
skulle vara så bråttom att vi just nu skall ge efter för
yttre omständigheter och tryck utifrån för att
komma fram till något som är ett tomt slag i luften.
Låt oss i stället i lugn och ro ta fram de ändringar
av vår lag och vår grundlag som vi anser vara
behövliga. Den tiden har vi på oss ända fram till
strax före jul 1997. Det finns ingen anledning att
hasta fram en ändring. Det vore just, som Bengt
Hurtig säger, inget annat än ett patetiskt och tomt
slag i luften som inte skulle få någon verkan.