Herr talman! Även om jag tycker att det är synd att
denna viktiga fråga om skyddet för barnen blir en
skendebatt, måste jag ju svara på frågor -- så är
verkligheten.
Vem jag representerar kan vi diskutera hur mycket
som helst, och det kan man tycka vad man vill om.
Men det är faktiskt formellt reglerat. Jag har ingen
rätt att vara i denna kammare i någon annan
egenskap än i egenskap av justitieminister. Jag är
den i regeringen ingående justitieministern, som
befinner mig här i denna kammare.
När det gäller konfiskationsförslaget, som har blivit
KU:s förslag, är jag mycket förundrad över att det
inte har blivit känt förrän nu, i slutet av maj. Det är
ju det konfiskationsförslag som jag såg till att det
arbetades fram, som fanns i Lagrådsremissen och
som i förväg sändes över till Thage G Peterson.
KU:s ordförande har alltså tagit del av det, och
samtliga borgerliga partiers partiledare har tagit del
av det. Däremot har inte vare sig Ny demokrati
eller Vänsterpartiet tagit del av detta, i varje fall
inte genom min försorg. Jag kan eventuellt beklaga
att inte alla partier har fått ta del av förslaget, men
de flesta kunde på ett tidigt stadium ta del av detta,
som sedan blev KU:s förslag.
Slutligen ställdes frågan varför det inte har gjorts
någon utredning tidigare. I och för sig tycker jag att
jag har besvarat den frågan, genom att peka på att
vi under förra våren i samband med
Huddingehärvan uttalade att vi skulle följa
utvecklingen där. Utvecklingen av
Huddingehärvan gav oss och även Justitiekanslern
uppfattningen att de regler som fanns var
tillräckliga för att komma åt den här hanteringen,
med undantag av de begränsningar när det gäller
möjligheten att konfiskera som lagen hittills har
inneburit.
Att jag inte satte i gång en utredning, när
Norrköpingshärvan dök upp och debatten började,
berodde på att jag inte av ett av de partier som har
drivit kravet på kriminalisering av innehav fick stöd
för att gå en annan väg och redan tidigt i vår fatta
ett beslut om en vidare utredning.
Jag vidhåller det jag sade, nämligen att jag hoppas
att det inte skall finnas några konstitutionella
hinder för mig att sätta i gång med en utredning,
oberoende av vilket resultat kammaren kommer
fram till. Eftersom vi eventuellt har kunnat
förvänta oss ett beslut om kriminalisering av
innehav, tror jag att de som förespråkar detta hade
tyckt att det varit mycket egendomligt om jag i
förväg tillsatt en utredning om kriminalisering av
innehav. Det är ju rimligt att jag först ser hur
kammaren gör. Men jag hoppas, som sagt var, att
kammarens beslut inte skall hindra mig från att
trots allt tillsätta en utredning.