Herr talman! Catarina Rönnung tar upp frågan om
spridningsrekvisit. Jag hör Catarina Rönnung säga
något som jag nyss noterade i det särskilda
yttrandet med Thage G Peterson som första namn.
De som ställer sig bakom detta särskilda yttrande
säger att Lagrådet i sak inte har anfört någon
invändning mot dessa förslag osv. Detta gäller alltså
spridningsrekvisitet.
Detta är ett klart vilseledande uttryck, men det är
inte felaktigt. Lagrådet har inte kommit med några
invändningar i sak. Varför har Lagrådet inte gjort
det? Jag har Lagrådets yttrande över förslaget här.
Jag nämnde det i ett tidgare inlägg. Det står att det
här förslaget utgör en nyhet. Det står vidare: ''Dess
konsekvenser, bland annat i förhållande till
tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetslagens ansvarighetsregler, är inte
närmare utredda, och förslaget är inte ägnat att
undanröja de betänkligheter mot snabba
grundlagsändringar -- -- --.'' Detta säger Lagrådet.
Skälet till att man inte kommer med några
invändningar i sak är just att det inte har funnits en
chans att utreda förslaget. Jag minns inte exakt,
men jag tror att Lagrådet bara hade någon dag på
sig för att penetrera förslaget. Om jag minns rätt
hade också konstitutionsutskottets ordförande
gjort successiva justeringar dag för dag. Ingen hade
hunnit titta på dessa. Det hade vi möjligen haft en
chans att göra om de diskussioner som jag försökte
föra med konstitutionsutskottets ordförande i
början av mars hade gett någon respons och inte
bara lett till påpekandet att spridningsrekvisitet
behöver ändras.
Jag uppskattar Catarina Rönnungs raka kritik, men
när Catarina Rönnung säger att det behövs en
kriminalisering av innehav och sedan nämner
Trelleborgsfallet som exempel hamnar vi på nytt
fel. Trelleborgsparet sitter för tillfället anhållet.
Vad innebär det? De båda har gjort något, eller
man misstänker åtminstone att de har gjort något,
som är straffbart. Produktion och distribution är
straffbart. Dessa människor hade inte kunnat sitta
anhållna om de här straffstadgandena inte hade
funnits. Frågan gäller hur vi kan skydda barnen mot
förnedringen att snuskhummern i det yttersta ledet
sitter och tittar på filmen. Det är i det
sammanhanget som konfiskeringsalternativet
kommer in.