Fru talman! Jag har spänt mig väldigt mycket in-
för att tala i den fulla kammaren, men jag inser att det
blir spännande att tala inför en nästan tom kammare.
Jag är ersättare i riksdagen under tre månader och
vill inleda denna period med att debattera Östersjö-
samarbetet, vilket har intresserat mig mycket under
många år.
Jag kommer att koncentrera mig på södra Öster-
sjön med särskild inriktning på det i mitt tycke mest
underskattade landet vid Östersjön sett genom svens-
ka ögon, nämligen Tyskland. I den av regeringen
sammanställda Utrikesfrågor 1999 finns förvisso
Tyskland omnämnt på några ställen, men mest i för-
bifarten i samband med Polenåret och Öresundsregi-
onens behov av Fehmarn bält-förbindelsen.
Jag känner att Tyskland underskattas som häv-
stång för tillväxt i Östersjön och för Sverige. Som
tidigare ordförande i Kommunförbundet Skåne har
jag också varit svensk ordförande - och är numera
vice ordförande - i Euroregion Pomerania. Det är ett
område som består av västra Pommerns län i Polen,
nordöstra delen av Mecklenburg-Vorpommern, norra
delen av Brandenburg samt hela Skåne. Det är ett
område med ca 4,5 miljoner invånare.
Euroregionen ligger som ett kärnområde i södra
Östersjöregionen med ca 17 miljoner invånare, dvs.
dubbelt så många invånare som Sverige har. I Ystad
har jag lika långt till Hamburg - Europas rikaste
region - och Berlin - Europas nya huvudstad - som
till Göteborg, dvs. 35 mil. Det måste stå klart för alla
att området är av stor betydelse för Sverige både nu
och i framtiden.
Detta polsk-tysk-svenska samarbete är fortfarande
på krypstadiet mycket på grund av brist på svenska
pengar och EU-medel, men också på grund av det
något ensidiga tyska sättet att samarbeta på. För att få
mer pengar att samarbeta med har vi försökt att få
kommande Interregprogram att innehålla ett Inter-
reg III a-område för södra Östersjön. Det har dock
varit omöjligt på grund av EU-kommissionens ovilja
att godkänna ytterligare maritima gränser, men också
på grund av delstatens Mecklenburg-Vorpommerns
ovilja att utöka befintligt Interregområde.
Såvitt jag har förstått är nu förhandlingarna av-
slutade mellan medlemsländerna och EU-
kommissionen. Resultatet blev att enbart ett Inter-
reg III a-område kommer att godkännas, nämligen det
redan framgångsrika Öresundsprogrammet. Inter-
reg III b-området kommer att delas upp i fyra områ-
den, där två områden - Barentsregionen och Swebalt-
cop - kommer att ha särskilda program. Kvar nere i
södra Östersjön blir en liten rest bestående av Tysk-
lands och Danmarks Östersjöområden. Detta kan vara
olyckligt för det svensk-polsk-tyska samarbetet.
Den s.k. Östersjömiljarden kan vara en möjlig fi-
nansiering för vissa projekt, men då dessa pengar är
öronmärkta för svenska näringslivsprojekt finns det
naturligtvis begränsningar. Vi hoppas att ansvariga
för dessa pengar kommer att ställa sig speciellt posi-
tiva till våra framtida ansökningar med tanke på den
uppkomna situationen.
För två år sedan var jag som kommunstyrelseord-
förande i Ystad värd för ett viceminister- och stats-
sekretarmöte mellan Sverige, Polen och Tyskland
som tidigare statssekretaren och nuvarande EU-
ambassadören Gunnar Lund tog initiativ till. Sam-
manträdet uppfattades som framgångsrikt och skulle
följas upp med ytterligare möten. Olyckligtvis har
alla tre viceministrarna eller statssekreterarna fått
andra arbetsuppgifter, varför jag är nyfiken på hur
arbetet har gått vidare och vad den svenska regering-
en har för avsikt att göra i fortsättningen för att ut-
veckla våra relationer med Tyskland som helhet, men
särskilt med våra närmaste delstatsgrannar som
Mecklenburg-Vorpommern, Schleswig-Holstein,
Berlin och Brandenburg.
Det mycket framgångsrika arbete som den svens-
ka regeringen och många regioner har genomfört i
Polen 1999 skulle kanske kunna vara modell för en
kommande Tysklandsoffensiv, på samma sätt som
den nystartade Öresundsdelegationen kan stå som
modell för en Pomeraniadelegation för integration
mellan Sverige, Polen och Tyskland.
Fru talman! Gränsregionalt samarbete ska natur-
ligtvis ske just lokalt och regionalt, men regeringens
övergripande kontaktskapande arbete är självklart
alltid viktigt. När det gäller våra relationer med
Tyskland är det helt avgörande för att få ett bra re-
sultat i framtiden.