Herr talman! Året var 1991. Då beslutade riksda-
gen att dra en tunnel genom Hallandsåsen som ett led
i en utbyggnad av Västkustbanan.
Sydkraft hade 1989 av Banverket fått i uppdrag att
göra en förstudie av de tekniska förutsättningarna för
en tunnel. Byggandet av tunneln har varit en utdragen
och komplicerad historia. Problem med inträngande
grundvatten har funnits alltsedan projektet påbörja-
des. Det påpekade mycket riktigt Anders Björck. Man
kan fråga sig vad den tidigare kommunikationsminis-
tern gjorde åt detta inträngande vatten. Om nu Ines
Uusmann hade så stort ansvar borde också den före-
gående kommunikationsministern ha känt sitt ansvar.
Svårigheterna kulminerade när tätningsmedlet
Rhoca-Gil med det giftiga ämnet akrylamid läckte ut
och förorsakade allvarliga skador för de boende på
Hallandsåsen. Hela svenska folket känner medlidande
med och sympati för dem som drabbats.
Bekymren är inte över. Byggnadsnämnden i Bå-
stad gav på tisdagen Banverket bygglov för tätning
med betong, s.k. lining. Saneringen på åsens norrsida
drar ut på tiden, och beräknas ta ytterligare några
månader.
Låt oss för ett ögonblick sätta oss in i kommuni-
kationsminister Ines Uusmanns situation. Hon kände
naturligtvis till vilka miljöföreskrifter Banverket, dvs.
den statliga myndigheten, fått. Styrelsen har givetvis
det fulla ansvaret för löpande frågor. Banverket skulle
iaktta aktsamhet för att skydda naturvårdens, kul-
turmiljövårdens och friluftslivets intressen så långt
möjligt från påtaglig skada, hette det. Påverkan på yt-
och grundvatten skulle minimeras. Länsstyrelsen
skulle kontrollera att så skedde vad gällde grundvat-
ten, ytvatten och naturmiljö. Miljölagstiftningen
skulle självfallet följas.
Det är Vattendomstolen som skall pröva om till-
stånd skall ges för att leda bort inträngande grundvat-
ten. Så har skett två gånger. En förundersökning i en
miljödel och en arbetsmiljödel pågår efter anmälan av
Länsstyrelsen, som anser att Banverket lett bort mer
grundvatten än vad vattendomen tillåtit.
Naturligtvis kände Ines Uusmann till och läste
Banverkets årsredovisningar där grundvattenintrången
och därmed sammanhängande problem fanns upptag-
na. Hon visste också att Banverket hade ett stort an-
slagssparande och kunde betala den fördyring som
skulle uppstå med en betonginklädnad. Däremot hade
hon ingen kännedom om att ett giftigt tätningsmedel,
Rhoca-Gil, användes. När detta stod klart tillsatte hon
genast en kommission som noggrant skall redovisa
och utvärdera orsakerna till de skador och olägenheter
som har uppkommit. Det gäller skador på grund av
vatten och kemikalier på miljö, livsmedel och ar-
betsmiljö.
Har avsaknaden av ordinarie generaldirektör under
två perioder 1995 och 1997 haft någon påverkan på
tunnelprojektet? Ingenting tyder på detta. Banverket
har hela tiden haft en fungerande ledning. Att vakan-
ser har uppstått har berott på olyckliga omständighe-
ter. En generaldirektör flyttades till Vägverket med
kort varsel. En generaldirektör sade upp sig mycket
tvärt. Avgångarna hade inte kunnat förutses. Att re-
krytera en dugande generaldirektör är en grannlaga
uppgift, och rekryteringstiden har varit av normal
längd. Nu har Banverket fått en mycket dugande
kraft. Det krävs mer civilkurage för att få till stånd en
långsiktigt bra lösning än en kortsiktig, vilket Anders
Björck så riktig påpekade i sitt inledningsanförande
denna morgon.