Fru talman! Jag vill inleda med att beklaga det
faktum att Sverige har en statsminister som har en
förmåga att fixa förmånliga semestrar just genom att
använda sig av sin position som statsminister. Tidiga-
re var det vingården Rabiega i Frankrike.
Att det sedan sker i strid mot de skrivna spelregler
som finns vad gäller gåvor och förmåner till statsrå-
den är givetvis anmärkningsvärt. Därför är det för
mig, som för så många andra medborgare i vårt land,
helt obegripligt att statsministern kan undgå kritik i
detta ärende.
Utskottets bedömning lyder som följer: "Det kan
inte hävdas att förmånen i fråga haft samband med
Göran Perssons tjänsteutövning. Någon kritik från
konstitutionella utgångspunkter kan därför inte riktas
mot statsminister Göran Persson i detta ärende."
Ja, det är utskottets bedömning - en bedömning
som dock inte delas av dess ordförande, vilket gläder
mig. I sin reservation framhåller ordföranden att
statsministern borde ha visat större försiktighet samt
att det är önskvärt att det utarbetas tydligare normer
för vad som är godtagbart och inte. Jag delar alltså
ordförandens åsikt vad gäller krav på större försiktig-
het, men jag står inte bakom denna reservation då jag
anser att reglerna är tydliga och att reservationen i
övrigt är för svag.
Vad gäller bedömningen om att förmånen inte haft
samband med statsministerns tjänsteutövning måste
jag ställa en fråga till vice ordföranden i konstitu-
tionsutskottet: Menar Kurt Ove Johansson på fullaste
allvar att Göran Persson som exempelvis grundskollä-
rare från Katrineholm eller som arbetare på Scania i
Katrineholm också hade fått denna förmån av den
spanske affärsmannen? Självklart var detta en gåva
till Göran Persson just därför att han är statsminister.
Om nu Kurt Ove Johansson dessutom anser att
Göran Perssons resa helt och hållet var en privat resa,
måste ju frågan ställas: Hur kunde han och hans fru då
få använda sig av försvarets flygplan för att ta sig till
Malaga på semester?
Redan när statsministern gav i uppdrag åt en
"underställd personal" - i det här fallet en UD-
tjänsteman - att ordna en semesterbostad på det sätt
som skedde, anser jag att statsministern begick ett fel.
Att en person i beroendeställning får ett sådant upp-
drag är definitivt inte bra. Att sedan statsministern
inte, innan han tackade ja till huslånet, tog reda på
kostnad, ägare m.m. är mycket märkligt, för nog
måste väl regeringens ledamöter, inklusive Göran
Persson, känna till att det är den enskilde själv som
har ansvaret att följa regelverket vad gäller gåvor och
förmåner.
Jag har läst regelverken framlänges och baklänges
många gånger, men ingenstans står det: Obs! Dessa
regler gäller ej Göran Persson. Däremot står det tyd-
ligt i regelverket om den enskildes ansvar. Det står
också: Förmåner är trevliga att få. Men när man får en
inbjudan eller någon annan förmån kan det finnas
anledning till en stunds eftertanke.
Detta måste statsministern fullständigt ha missat
och inte bara statsministern utan så gott som hela KU.
Skälet för denna restriktivitet som finns i etikreg-
lerna är att allmänhetens förtroende för regeringens
ledamöter annars kan rubbas. Jag vågar påstå att hela
detta ärende och hur det har hanterats inte bara har
rubbat förtroendet för statsministern utan även förtro-
endet för KU. KU:s förtroende har fått sig en redig
smäll. Om inte KU:s ledamöter skall granska att re-
geringens ledamöter följer de etikregler som finns -
ja, vem skall då göra det?
Eller är det ingen som skall granska om regeringen
bryter mot etik- och moralreglerna? Jag undrar vad
Ingela Thalén och Arne Kjörnsberg, som är satta att
arbeta fram ytterligare etik- och moralregler för soci-
aldemokrater efter allt som har hänt runt omkring i
vårt land, tycker om detta.
Om det i KU skall tas politiska hänsyn när statsråd
granskas har KU helt missuppfattat sin uppgift. Då är
det dags att lyfta bort granskningsansvaret från KU:s
bord. Det går inte att ha en grupp granskare som har
hållhakar på varandra. Det är nämligen något som
rubbar allmänhetens förtroende.
Dessutom anser jag att det är stora brister i de
uppgifter som finns i ärendet angående statsministerns
huslån i Spanien. Det kunde nog delvis ha avhjälpts
om det hade funnits vilja från utskottet att utreda
frågan ordentligt. Flera uppgifter som framkommit är
motsägelsefulla, och inte alls klara och tydliga, som
Kurt Ove Johansson försökt få dem att framstå.
Förmånen som uppskattas till åtminstone 25 000
kr enligt betänkandet kan man säkert utan att överdri-
va nästintill fördubbla. Marknadsvärdet för två veckor
handlar om runt 55 000-60 000 kr. Och observera att
det i etikreglerna står att det är just marknadsvärdet
som skall räknas, och inte vad det har kostat givaren.
Fru talman! I detta ärende finns mycket att fundera
över. Hur skall allmänheten kunna förstå att de skriv-
na etikregler som finns och som är så tydliga inte har
någon som helst betydelse när det gäller landets
statsminister, som faktiskt borde vara landets främsta
förebild vad gäller etik och moral? Hur skall allmän-
heten kunna förstå att gränsen mellan tillbörligt och
otillbörligt kan vara ett par hundra kronor för en van-
lig tjänsteman, medan det är helt okej att vår statsmi-
nister tar emot en gåva till ett värde av runt 55 000-
60 000 kr?
KU bör även inför framtiden fundera över om
granskningsärenden skall läggas på KU:s bord och
hanteras av bl.a. före detta statsråd eller blivande
lobbyister. För mig är svaret mycket bestämt: Låt
någon annan i framtiden ta hand om granskningsären-
dena! Då skulle säkert statsministern få ta emot den
kritik han så väl förtjänar för den gåva och förmån
som vi nu har diskuterat.
Regeringens eller enskilda statsråds hantering av
kronförsvaret 1992 (avsnitt 8)