Fru talman! Övertiden har vi gjort dyrare. Vi
skjuter prick med samma resonemang. Det skall alltså
vara dyrare att plocka ut mycket övertid. Men jag tror
inte heller att det räcker, därför har vi halverat taket.
Det skall inte vara möjligt att bryta igenom årsta-
ket redan i april, som jag hörde av den senaste rappor-
ten från Metallindustriarbetareförbundet att man gjor-
de förra året. Man körde alltså full skala januari, feb-
ruari, mars och april. Då hade man tagit ut sina 200
timmar. Det är ett otyg. Det handlar inte om flaskhal-
sar. Det handlar om missbruk av personal som är
livrädd att förlora jobbet, att inte vara anpasslig. Den
linjen borde ni kunna biträda.
Man får gå på så goda beräkningar man kan, dra
nytta av så goda erfarenheter man kan och fråga så
tillitsfull expertis man kan. När man gör detta, vare
sig det resulterar i Vänsterpartiets motioner eller i
doktorsavhandlingar, hamnar man i en position där
man inte tror att detta är en lyckad användning av
pengar.
Det är ingen liten åtgärd. Man är beredd att drälla
ut 5 miljarder kronor. Man var beredd att drälla ut 7
miljarder. Inga inskränkningar på exportföretag, inga
inskränkningar på storleken av företag. Det är häp-
nadsväckande.
Jag tror faktiskt det ligger mycket i vad Anders
Sundström själv sade, när han var i utskottet: Man
kanske skulle stimulera ekonomin litet grand. Jag kan
se oändligt många andra stimulanser som gör fördel-
ningspolitisk nytta, som ökar efterfrågan och som inte
bara är gratispengar till de företag som har den lyckan
av konjunkturen och devalveringen att de har stora
möjligheter att betala för nyanställningar.
Fortfarande skulle jag vilja ha konkreta svar på de
konkreta frågor jag ställde, Johnny Ahlqvist. De är av
mycket stor betydelse. Jag tycker att det ligger ett
ansvar på utskottsordföranden att ha litet mer seriösa
svar på den typen av konkreta frågor.