Fru talman! Hur sysselsättningen kommer att ut-
vecklas är absolut en ödesfråga för det svenska väl-
färdssystemet. Arbetslösheten är avgjort det största
hotet mot en bra regional och lokal utveckling. För
stat, för län och för kommuner är detta den största
frågan.
Jag skall, fru talman, börja med att ge några siffror
som bakgrund till debatten.
Sysselsättningen har fallit dramatiskt i Sverige un-
der den senaste lågkonjunkturen. En lågkonjunktur i
kombination med ett antal felaktiga politiska beslut
under hösten 1991 innebar en större nedgång i Sveri-
ge än i något annat europeiskt land. Det är ett fall som
är så stort att det endast har sin motsvarighet under
30-talets depression.
Under de första åren av 90-talet försvann mer än
500 000 arbetstillfällen. Nedgången var kraftigast
inom industrin och byggsektorn. Närmare vart fjärde
industrijobb respektive byggjobb försvann mellan
åren 1990 och 1993. Raset i sysselsättningen har till
mycket stor del ägt rum i den privata sektorn.
Vi har alltså haft en bedrövlig utveckling men ser
nu äntligen tecken på en uppgång. Industrin ökar sina
investeringar, och industriproduktionen passerade
under 1994 toppnoteringen år 1989, trots att antalet
sysselsatta var 200 000 mindre än 1989. Uppgången
har i ett historiskt perspektiv varit stark, men vi måste
komma ihåg att den sker från en mycket låg nivå.
Fru talman! Sveriges arbetsmarknadspolitik kan
onekligen sägas vara i sin ödestimma. Dagens höga
arbetslöshet måste på några år pressas ned rejält. Vi
ser nu en konjunkturuppgång som kan räcka i kanske
tre, fyra år. Det är nu vi har möjligheten att pressa ned
arbetslösheten ordentligt. Det är nu som vi måste
klara detta, för annars kommer vi att gå in i nästa
lågkonjunktur med tvåsiffriga nivåer på arbetslöshe-
ten. Då blir de sociala och samhällsekonomiska kon-
sekvenserna ohållbara.
I budgetpropositionen i januari presenterade rege-
ringen ett antal åtgärder för att öka sysselsättningen
och få ner arbetslösheten, alla med en inriktning mot
aktiva åtgärder i stället för de passiva åtgärder som
den förra regeringen vidtog. Ökad flexibilitet och hög
kompetens, allt för att stärka tillväxten.
En av de åtgärder som redovisades i budgetpro-
positionen var ett nytt tillfälligt riktat anställningsstöd,
det s.k. RAS. Stödet riktar sig till registrerat arbetslö-
sa och ger framför allt de långtidsarbetslösa goda
möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. An-
ställningsstödet kan kombineras med rekryteringsstöd
och ger därmed de långtidsarbetslösa bättre möjlighe-
ter att komma in på arbetsmarknaden, helt enligt EU:s
riktlinjer. Därmed har jag besvarat Elving Anderssons
fråga.
Det finns några viktiga motiv för denna åtgärd.
Det viktigaste - och allt överskuggande - är att öka
antalet arbetstillfällen i näringslivet. Om inte detta
görs nu finns risken att Sverige kan komma att drab-
bas av samma höga bestående arbetslöshet som i
många andra europeiska länder.
Det riktade anställningsstödet har debatterats fli-
tigt under den senaste tiden. Borgerliga politiker och
företrädare har talat i nedlåtande ordalag om försla-
get. Man har sagt att förkortningen står för operation
Rädda Anders Sundström eller gjort andra löjliga
tolkningar. Jag tycker att detta är en debattnivå som
knappast är värdig det svenska parlamentet.
Personangrepp mot Anders Sundström har gjorts
från moderaterna och från kds i dagens debatt. Jag
tycker att de är uttryck för en låg debattnivå. Jag vill
ställa frågan: Hurdant känns det, Hans Andersson, att
vara med i det gäng som gör personangrepp på en
minister som inte är närvarande? Men där trivs kanske
vänsterpartisterna.
Förslaget är dock inte bara Anders Sundströms.
Låt mig först och främst tala om att bakom förslaget
står den socialdemokratiska riksdagsgruppen, alltså
inte bara arbetsmarknadsminister Anders Sundström
och regeringen, och att det för närvarande är vi från
arbetsmarknadsutskottet som lägger fram förslaget.
Men det har kanske undgått mina ärade kolleger från
borgerliga kanten i utskottet.
Vi socialdemokrater är nämligen helt övertygade
om att det behövs nya idéer och nytänkande för att få
ned arbetslösheten. I dag står 350 000 människor
öppet arbetslösa, och det är alldeles klart att detta
problem inte klaras med de gamla lösningarna. Då
måste man våga pröva någonting nytt, och riktat an-
ställningsstöd är en ny idé.
Vad som förvånar mig och gör mig mer upprörd är
att borgerliga företrädare beskriver RAS som slöseri
med allmänna medel. Fru talman! Vi som var med i
riksdagen under den förra mandatperioden och deltog
i diskussionen om arbetsmarknadspolitiken kommer
ihåg det gigantiska slöseri med medel som den bor-
gerliga regeringen ägnade sig åt inom arbetsmark-
nadspolitiken. Det var en regering som inte ens tog
hänsyn till vad ett enigt arbetsmarknadsutskott sade
om hur olika åtgärder skulle sättas in. Den nonchale-
rade både utskottet och riksdagen i övrigt. I stället
valde man att formligen vräka ut miljarder på passiva
åtgärder och lyckades med att förvandla ett överskott
i Arbetsmarknadsfonden från 1992 till ett underskott
om bortåt 70 miljarder 1994. Tala om slöseri!
Ni anklagar oss också för att slösa med medel när
vi vill använda 5 miljarder för andra aktiva åtgärder.
Det är 5 miljarder av 300 miljarder som satsas på
arbetsmarknadspolitiken under den mandatperiod som
vi har fått förtroendet av väljarna att föra politiken.
Nej, det är i själva verket regeringen Bildt som
kommer att gå till historien som den störste slösaren,
inte bara när det gäller kontantstöd utan också när det
gäller den bästa resurs som ett land har, nämligen
människans vilja till arbete. Då gick det bra, Kent
Olsson, att slösa.
Jag vill beträffande finansieringen av det riktade
anställningsstödet säga att vi skall finansiera detta
med förslag till åtgärder i kompletteringspropositio-
nen. Elver Jonsson påstår att vi går på i den vanliga
trallen med upplåning för att finansiera detta. Ja,
Elver Jonsson, vem var det som ökade farten på upp-
låningskarusellen i vårt land? Inte var det den social-
demokratiska regeringen, utan det skedde under den
förra regeringens tid.
Fru talman! Vi socialdemokrater är övertygade om
att en åtgärd som leder till minskad arbetslöshet också
är positiv för statskassan. Det är faktiskt inte gratis att
låta människor gå arbetslösa. En arbetslös kostar i dag
i genomsnitt 188 000 kr per år för statskassan, i form
av skattebortfall och arbetslöshetsunderstöd. Den som
vill kan lätt räkna ut hur stor besparingen blir, om
RAS ger en nettoeffekt om 20 000 eller 30 000 nya
arbetstillfällen. Såväl staten som företagen och inte
minst de arbetslösa tjänar på att arbetslösheten mins-
kar.
Vi som står bakom förslaget här i dag är inte hel-
ler ensamma om åsikten att det behövs ett nytänkande
i sysselsättningspolitiken. Även bland dem som inte
brukar stå på vår sida finns det personer som stödjer
tanken på ett riktat anställningsstöd för de arbetslösa.
Jag vill nu ställa en fråga, fru talman, till föregå-
ende talare. Ett antal talare har kritiserat vårt förslag,
men jag har inte hört något förslag från Kent Olsson,
Elving Andersson, Elver Jonsson eller Dan Ericsson
om något alternativ till RAS. Det riktas en massiv
propaganda mot förslaget, men ni har inga egna för-
slag att redovisa. Vilka är era alternativ?
Jag kan i detta avseende ge en eloge till till Väns-
terpartiet, som i en omfattande motion preciserar
förslag till åtgärder, men den borgerliga församlingen
har inga alternativ att anvisa.
Jag har noterat i debatten att somliga menar att
RAS snedvrider konkurrensen, att företag som anstäl-
ler arbetslösa gynnas på bekostnad av andra företag.
Inte minst har från byggnäringen getts uttryck för en
sådan uppfattning. Också tidigare talare har från den-
na talarstol framfört denna synpunkt.
Jag tycker för det första att det är orimligt att påstå
att RAS kan göra en arbetslös starkare än den som har
ett arbete. Det är faktiskt vad era påståenden går ut
på. RAS bidrar tvärtom till att öka jämlikheten mellan
dem som har ett jobb och dem som står utanför ar-
betsmarknaden. En av de största klyftorna i samhället
i dag går faktiskt mellan dem som har ett jobb och
dem som inte har ett sådant.
För det andra är det ju sannolikt att det föreslagna
miljöinvesteringsprogram som kommer i komplette-
ringspropositionen om att förbättra inomhusklimat i
bostäder - jag vill betona bostäder - och offentliga
lokaler kommer att ge en ordentlig volymökning av
jobb för både målare och byggnadsarbetare. Det är
mycket troligt att både de företag i branschen som nu
väljer att expandera genom RAS och andra företag
kommer att få en betydligt starkare position på mark-
naden efter dessa åtgärder.
För det tredje är det angeläget att betona att det
allvarligaste för målerinäringen, byggbranschen och
många andra branscher i samhället är om regeringen
avstår från att göra något åt arbetslösheten. Det fak-
tum att 350 000 människor går öppet arbetslösa inne-
bär sociala och inte minst statsfinansiella problem
som drabbar alla. Därför är också ambitionen att
skapa fler varaktiga arbetstillfällen i näringslivet
överordnad allt annat. Så även problemet om konkur-
rensen.
Det återstår att se hur långt RAS räcker i kampen
mot arbetslösheten. I debatten har förts fram beräk-
ningar på antal som får arbete. Det har haglat siffror,
beräkningar och påståenden. Det är bara att konstatera
att det inte finns några mallar eller andra beräkningar
för att få fram en exakt siffra. Det kan varken AMS,
arbetsmarknadens parter eller några andra pro-
gnosmakare göra. Hela den här sifferexercisen med
akademiska beräkningar har endast använts för paj-
kastning i den politiska debatten. Tanken på den ar-
betslöse har försvunnit. Glömd är tanken att avsikten
med förslaget är att få fram nya jobb för att minska
arbetslösheten. I stället har beteendet från vissa talare
i dag mer liknat försmådda friares.
Det är inte första gången som vi fattar beslut om
ett sysselsättningsstöd, och förmodligen inte den sista
gången heller. Osäkerheten har alltid varit lika stor,
oavsett om det har varit en socialdemokratisk eller en
borgerlig regeringen som lagt fram förslaget. Det går
inte att göra några exakta bedömningar i förväg om
vad detta kommer att ge. Men den här sifferexercisen
förs kanske fram av vissa talare för att dölja att man
kanske inte har finansierat de egna alternativ som har
lagts fram på arbetsmarknadspolitikens område.
Fru talman! Vi som står bakom förslaget är helt
övertygade om att en sådan här generös rabatt på
nyanställningar också gör det mer intressant för före-
tag att tidigarelägga anställningar och expandera.
Det är mycket märkligt om de borgerliga med sin
filosofi om att sänkta skatter ger fler jobb underkän-
ner denna argumentation. Det tillfälliga anställnings-
stödet är ju en skattesänkning. Men vi kräver en mot-
prestation. Bara de som fastanställer arbetslösa får
denna skattesänkning.
Det främsta motivet för RAS är alltså att bidra till
minskad arbetslöshet, men det finns också andra mo-
tiv som nästan helt kommit i skymundan i samhälls-
debatten.
Jag tror att RAS innebär att det blir mer lönsamt
att nyanställa än att köra den befintliga personalen på
övertid. På så sätt kan vi medverka till att sänka da-
gens rekordhöga övertid.
RAS motverkar också lönekonkurrens mellan fö-
retagen. Det blir enkelt och mer lönsamt att nyanställa
en arbetslös arkitekt, tekniker eller byggnadsarbetare
än att konkurrera om dem som redan har ett jobb. På
så sätt medverkar vi till att motverka en inflationsdri-
vande löneglidning.
Fru talman! Jag anser att det finns mycket starka
motiv för att riksdagen nu skall fatta beslut om ett
riktat anställningsstöd. Det är vår skyldighet att göra
allt för att bekämpa arbetslösheten. I denna kamp är
det riktade anställningsstödet ett av många viktiga
instrument.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet i dess helhet.