Fru talman! Jag ställde frågan till Barbro Johans-
son hur många nya jobb hon trodde att RAS skulle ge.
Jag lyssnade mycket noggrant på hennes anförande,
och hon sade att hon bedömde att allergisaneringspa-
ketet skulle ge ca 25 000 nya jobb. Men jag frågade
hur många nya jobb hon trodde att RAS skulle ge. Om
Barbro Johansson delar AMS-chefens bedömning,
dvs. att det ger 5 000 nya jobb, tycker hon då att det
är rimligt att satsa 5 miljarder kronor på det?
När det gäller finansieringen var det intressanta
uppgifter som Barbro Johansson kom med, dvs. att
finansutskottet skulle ha fått besked. Såvitt jag har
förstått, är det just de beskeden som man inte har fått.
Från oppositionens sida i finansutskottet har man ett
antal gånger efterlyst besked om hur finansieringen
ser ut, utan att ha fått några besked. Det är de uppgif-
ter som jag har.
Barbro Johansson tyckte att 500 anställda var en
lämplig gräns för att komma i åtnjutande av det här
bidraget. Jag tolkar det så att den siffran i princip bara
är tagen ur luften för att man skulle ha en gräns.
Vad är det som säger att företag med mer än 500
anställda är mer exportinriktade? Det finns ju inget
sådant samband. Många företag med relativt få an-
ställda är mycket exportinriktade och gör därför goda
vinster i dag, och många företag som har mer än 500
anställda är hemmamarknadsorienterade och har en
knepigare situation. Som jag sade i mitt huvudanfö-
rande för ett par timmar sedan finns det väldigt kon-
kreta exempel på detta. Miljöpartiets engagemang i
den här saken - det var det som resulterade i gränsen
på 500 jobb - kan alltså medföra att exportorienterade
företag med 450 anställda får del av stödet medan
hemmamarknadsorienterade företag med 550 anställ-
da inte får det. Vad är det för rim och reson i det,
Barbro Johansson?