Herr talman! Jag tycker att det är tragiskt att stå
här i dag. Jag har fört många diskussioner om det här
förslaget. Riksdagen har inte skött sig, tycker jag; vi
har inte åstadkommit någon bra behandling av försla-
get i utskottet. Jag fruktar att röstboskapen kommer
att avgöra frågan, och beslutet fattas då inte på grund-
val av någon stor insikt.
Låt mig först säga till Kent Olsson att Vänsterpar-
tiets handlande inte är utslag av någon taktik. Vi gör
precis det vi motionerade om; vi föreslår ett mer be-
gränsat anställningsstöd som vi tror möjligtvis kan
bidra en smula - till gagn för de långtidsarbetslösa
och för de arbetsgivare som inte har särskilt god be-
talningsförmåga, dvs. små företag på hemmamarkna-
den. Vi tycker inte att vi kan säga nej till alla tänkbara
idéer, även om de är nya och man är osäker på resul-
tatet. Men vårt förslag kostar inte mer än det ger i
effekt. För varje jobb i effekt enligt vårt förslag är det
fråga om verkligt goda effekter.
Låt mig anknyta till en artikel av ett antal arbets-
marknadsforskare i Dagens Nyheter i går. Vad de
förordar är just ett selektivt anställningsstöd, ett för-
slag av samma slag som Vänsterpartiets förslag.
Elver Jonsson har helt missförstått situationen.
Folkpartiet föreslår ju faktiskt att rekryteringsstödet
skall gå, inte till långtidsarbetslösa utan till alla ar-
betslösa, medan såväl vi som regeringen vill rikta
stödet särskilt till långtidsarbetslösa.
Det finns anledning att komplettera arbetsmark-
nadspolitiken. Regeringen har inte laddat med mycket
pengar till arbetsmarknadspolitiken. Räknat på en
tolvmånadersperiod ligger man 3 miljarder under
jämfört med förra året.
Det finns ett oerhört hot, nämligen att massarbets-
lösheten består. Det hotet kan man läsa om i finans-
planen. Det pratas om att ca 10 % kommer att vara
öppet arbetslösa och i åtgärder 1998. Detta måste
förhindras. Därför har Vänsterpartiet ett mycket starkt
budgetalternativ. Det fokuserar all kraft på arbets-
marknadspolitik och ekonomisk politik som gynnar
jobb. Jag vill särskilt betona åtgärder som gynnar
investeringar.
Vad gör att regeringen och socialdemokraterna
inte har varit intresserade av t.ex. räntestöd när det
gäller små företags investeringar? Med små företag
avser jag företag som har mindre än 50 anställda.
Man kan förändra den marginalränta som vi betalar i
förhållande till Tyskland, för den gruppen. Vi har
konkreta förslag som skulle betyda oerhört mycket
när det gäller att främja småföretagen och deras sys-
selsättning.
Vad hindrar att man kommer med ett kraftfullare
investeringsprogram, som vi har begärt, när det gäller
energiomställning, trafikinvesteringar på kollektivtra-
fikområdet och också miljö-ROT? På det området har
det utlovats en del just nu.
Vad hindrar att man direkt riktar sig mot överutta-
get av övertid? Vi föreslår att övertidstaket skall hal-
veras. Därefter skall den normala dispensmöjligheten
finnas, där löntagarna har inflytande. Vi föreslår att
det successivt skall bli dyrare ju fler övertidstimmar
som tas ut i företaget. Då skjuter man prick på det
som man vill ha bort, nämligen det onödiga över-
tidsuttaget. Det nödvändiga uttaget är alltid lönsamt,
t.ex. vid leveransförseningar, flaskhalsar och resurs-
brister.
Vad gör att socialdemokraterna hukar sig och i
stället föreslår något som jag betraktar som fullstän-
digt vansinnigt, nämligen att späda ut det hela och
subventionera alla nyanställningar? Villkoren är att
man skall vara arbetslös fyra veckor under november
och december. Man kan kalla det för långtidsarbets-
löshet, eftersom man naturligtvis blir arbetslös under
en längre tid ju längre man kommer från november
och december, om man nu inte har haft något jobb
sedan dess. Det finns inget som hindrar det. Det är ju
ohederligt att samtidigt föreslå en retroaktiv tillämp-
ning.
Det finns inga garantier för att den som blir nyan-
ställd den 3 januari har varit arbetslös mer än de
veckor som stipuleras i november och december. Man
åberopar precis det mått som vi åberopar, nämligen
tolv månader. Varför ställer man inte det kravet om
man nu vill komma åt långtidsarbetslösheten? Det är
för övrigt exakt vad arbetsmarknadsforskarna skulle
vilja.
Ett anställningsstöd är ganska tveksamt. De utvär-
deringar som är gjorda i Arbetsmarknadsdepartemen-
tets regi och som alldeles nyligen publicerades i den
här EFA-rapporten visar att det har små effekter.
Undersökningarna antyder "att åtgärderna har en
relativt låg effektivitet och en betydande dödviktsef-
fekt". Stöden "har gått till anställningar som ändå
skulle ha kommit till stånd, vilket tyder på att sänk-
ningen av arbetskraftskostnaden främst har omvand-
lats till oavsedda vinstökningar". Det gör mig litet
förskräckt, eftersom arbetsmarknadsministern vid
sidan av propositionen flera gånger muntligt har sagt
att man kanske tog i litet för hårt när man stramade åt
ekonomin i höstas ihop med Vänsterpartiet och att det
är bäst att pumpa in litet miljarder i ekonomin igen.
Varför, kära socialdemokrater i denna sal, pumpar ni i
så fall ner de pengarna retroaktivt i fickorna på de
företag som har råd att anställa? Det finns väl bättre
alternativ, t.ex. att gynna köpkraften och efterfrågan
och att inte komma med tidigarelagda barnbidrags-
sänkningar. Om man menar något allvar med att vilja
stimulera ekonomin skall man väl inte vidta en sådan
åtgärd?
Vänsterpartiets förslag riktar sig alltså mot små fö-
retag, företag som har mindre än 50 anställda. Fram-
för allt skall de vara verksamma på hemmamarknaden
och ha en dålig betalningsförmåga. Utvärderingar och
forskning visar att de är mest känsliga för att tidigare-
lägga nyanställningar, baserat på att lönekostnaden
minskar.
Vårt förslag riktar sig till långtidsarbetslösa. Så
definierar vi dem som har varit inskrivna på arbets-
förmedlingen i tolv månader eller mer. Vi säger de-
finitivt nej till en retroaktiv tillämpning. Om det här
skall ha någon styrande verkan, vara ett incitament
och en stimulans måste det nog finnas en lagstiftning,
en regel, som säger: Det här stödet utgår. Varsågod
och anställ! Vi får inte kasta pengar "bakåt i tiden".
Det är faktiskt oförskämt mot riksdagen.
Det är precis som att man tycker att det här skall
gälla samma sekund som arbetsmarknadsministern
kommer på det i en tidningsintervju.
Kan Johnny Ahlqvist tala om varför socialdemo-
kraterna vill favorisera privata alternativ inom ut-
bildning, vård och omsorg? Varför skall Praktiker-
tjänst vid nyanställning av en sjuksköterska få en
rabatt på 72 000 men inte landstingsvärden? Det
måste finnas ett svar, eftersom vi har lagt fram en
serie förslag till ett alternativt anställningsstöd som
inte innebär dessa problem.
Vi vet att småföretag ofta korttidsanställer. Därför
har vi föreslagit att en korttidsanställning som om-
vandlas till en tillsvidareanställning också skall kunna
omfattas av denna åtgärd. Varför var ni inte beredda
att diskutera det förslaget?
Jag vågar påstå att vi har fått ett förslag, en pro-
position, vars beredning är usel. Det SOU-betänkande
som ligger till grund för propositionen innehåller
ingenting. Det bara säger att detta stöd skall införas,
att det ger 110 000 jobb och att GAS nog inte var så
bra. Det finns inga argument, inga synpunkter, ingen
utredning och inga kalkyler. Sedan kommer remiss-
förfarandet. Alla som har något att säga säger nej.
AMS, som har den bästa statistiken, visar att effekter-
na kommer att vara utomordentligt små. Därmed
kommer kostnaderna att var oerhört stora för att
eventuellt tidigarelägga nyanställningar några måna-
der. Stödet är dessutom felriktat.
Varför utnyttjar man inte den forskning och utvär-
dering som är gjord i Sverige och utomlands? Vi har
lagt fram hela arsenalen av argument i vår motion.
Den var ett försök till ett seriöst inlägg i den här frå-
gan. Vi ville gärna föra en diskussion och få till stånd
en uppgörelse om ett effektivt förslag som dessutom
inte var onödigt dyrt. Statsfinanserna svämmar ju inte
över av onödiga pengar.
Jag nämnde tidigare den artikel från i går som ar-
betsmarknadsforskarna hade skrivit. De efterlyser ett
förslag av exakt den typ som Vänsterpartiet har pres-
terat. I dag finns det ett svar från arbetsmarknadsmi-
nistern. Han säger att många långtidsarbetslösa nog
får det här stödet. Ja, vi har en sådan massarbetslöshet
efter den borgerliga regeringen att många som anställs
och som är arbetslösa naturligtvis har varit arbetslösa
under en ganska lång tid. Men det kommer att finnas
mängder av människor som anställs som inte alls har
varit det. Varför skärper man inte kraven?
Anders Sundströms enda idé är att vi måste ha nya
idéer. RAS är ett uttryck för ett sådant nytänkande.
Det handlar om realisation. Det slår mig att jag läste
en intervju med arbetsmarknadsministern strax efter
nyår. Till min fasa sade han att han, när han såg hur
folk handlade på realisationen efter jul, insåg att det
naturligtvis är samma sak också på arbetsgivarsidan.
Om lönekostnaderna bringades ner rejält skulle man
handla mera. Den märkliga marknadssynen finns även
när det gäller arbetsmarknaden, trots att arbetsmark-
naden är någonting helt annat. Det handlar om männi-
skors försörjning. Vi skall undvika lönedumpning och
social dumpning. Vill man åstadkomma det här? Vill
man realisera arbetskraften och slänga tillbaka pengar
i näringslivet? Vi träffar precis fel företag om det
gäller att skapa utvecklingskraft och om det gäller att
skapa fler jobb. Detta är inget nytänkande. Om man
däremot hade begränsat övertiden, gjort övertiden
dyrare, gått in för skatteväxlingsförslag och lagt fram
breda investeringsprogram på det sätt som vi har
föreslagit både under hand och i motionen hade det
kanske varit fråga om ett nytänkande. Det är det inte
nu.
Herr talman! Jag sade tidigare att det inte ligger
någon partitaktik bakom att jag inte har reserverat mig
tillsammans med de borgerliga partierna. Efter att ha
hört Kent Olsson och i viss mån även Elver Jonsson
framgår det att det inte är så konstigt att vi inte kan
hamna på samma linje. De vill inte ha någon riktad
åtgärd. De vill avreglera arbetsmarknaden. De vill
återställa arbetsrätten, plocka ner a-
kassetrygghetssystemet osv.
Vänsterpartiet är inte med på detta. Vänsterpartiet
går den väg som vill sanera statsfinanserna och be-
kämpa massarbetslösheten på ett rättvist sätt. Därför
kan vi inte vara med på den inriktning som regeringen
förespråkar. Jag påstår att regeringen har gått sin väg
tillsammans med Miljöpartiet, eftersom man inte
orkade föra en seriös diskussion med Vänsterpartiet.
Vi hade ett förslag på det här området likaväl som när
det gäller investeringarna. Vi hade en finansiering av
våra förslag.
Låt mig ställa en fråga som inte är alltför enkel.
Det skall bli intressant att se vad Johnny Ahlqvist
svarar. Är dessa fem plus två miljarder finansierade
och i så fall hur?
Den förhandling som ledde fram till det här var
inte rimlig. Detta vill jag kalla en hästhandel - om du
får ditt så får jag mitt. Men det handlar inte om de
arbetslösa. Vi har fått se den socialdemokratiska re-
geringen slänga ur sig att den lovar två miljarder, utan
någon beredning av hur det skall medfinansieras av
kommunerna och vilka åtgärder som skall räknas som
miljö- och allergisanering. En annan fråga är vilka
lokaler det gäller. I betänkandet står det offentliga
lokaler, och i pressmeddelandet står det bostäder och
offentliga lokaler. Det tycker jag är beklämmande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets
reservation nr 2 avseende mom. 2 samt till utskottets
hemställan avseende mom. 3, vilket innebär att rege-
ringen får återkomma med ett investeringsprogram
när det gäller miljö-ROT.
Jag har även fogat ett särskilt yttrande till betän-
kandet. Där tas behovet av finansiering och av ytterli-
gare riktlinjer upp.
Låt mig säga att för arbetarrörelsen finns det ingen
viktigare fråga än att bekämpa arbetslösheten. Efter-
som vi i dag har så ont om pengar och gör så mycket
saker på område efter område som är obehagliga,
måste vi se till att inte misshushålla med slantarna.
Det gäller både de som är klart finansierade i budget
och de som inte är det.
Jag kan inte annat än att yttra min besvikelse över
att den socialdemokratiska riksdagsgruppen inte har
haft kurage nog att hålla ihop den här frågan på ett
seriöst sätt. Den har blivit ett instrument för att hävda
prestige hos arbetsmarknadsministern. Det är faktiskt
det som det här handlar om.