Fru talman! När det gäller synen på rekryterings-
stöd ligger vi mycket nära varandra. Det var vad jag
sade i mitt inledningsanförande. Det stora undantaget
i vår bedömning är just RAS-förslaget.
Johnny Ahlqvist beskärmar sig över att vi hade en
särlagstiftning när det gäller ungdomspraktiken. Den
stöddes, eller åtminstone tolererades, sent omsider av
den socialdemokratiska oppositionen.
Nu säger Johnny Ahlqvist att han sätter sitt hopp
till ungdomsintroduktionen därför att den har ökat
med 500 platser sedan förra veckan. Det var ju gott
och väl, men det fanns inte mer än 1 500 platser när
AMS-chefen anmälde läget. Är det nu 2 000 är det ju
gott och väl, men det skall ses mot bakgrund av de
kanske hundratusentals ALU-projekt som nu krymps
ihop till ett minimum. Många i ungdomspraktik fick
fotfäste på arbetsmarknaden och en fortsatt anställ-
ning. De kommer att behöva kompenseras med nya
arbetsplatser, och det tror jag inte att ungdomsintro-
duktionen kan klara.
Ordföranden skall ändå hållas räkning för att han
inte polemiserade mot våra förslag om en hårdare
satsning på handikappområdet för dem som har svårt
att komma in på arbetsmarknaden. Det ger åtminstone
mig ett visst hopp om att vi kanske i utskottet skulle
kunna göra en omdisponering som blir till fördel för
dem som har det allra svårast.
Till sist, fru talman, vill jag bara erinra om den
frontlinje vi har i Folkpartiet. Det är inte en trestegs-
raket av s-modell, utan det är tre andra saker. För det
första är det ett positivt näringsklimat. För det andra
är det sunda statsfinanser. För det tredje - det är det
vi nu talar om - är det en aktiv arbetsmarknadspolitik.
På de tre sakerna ställer Folkpartiet upp, och jag tror
att det finns punkter där vi också kan bli överens med
den nuvarande regeringen.