Herr talman! När man slår upp tidningen i dag kan
man läsa att det inte blir något beslut här i kväll vad
gäller nästa ärende på föredragningslistan, det om en
ny fastighetsmäklarlag - detta trots att utskottets be-
tänkande är färdigt och finns framlagt på bänkarna här
i kammaren. Orsaken till den förväntade återremissen
är en artikel i Dagens Nyheter som påvisar det orimli-
ga i just det förslaget.
Tänk om vi hade kunnat läsa motsvarande i dag i
tidningen om förslaget till nyanställningsstöd! I den
frågan har det sannerligen inte saknats artiklar och
inlägg från en i stort sett samlad oppositionskör. Detta
har också framgått mycket tydligt av de inlägg som
har gjorts hittills i debatten.
Det har förts fram argument som tydligt och enkelt
har malt ned det föreslagna anställningsstödet till vad
det är, ett i raden av regeringens och Anders Sund-
ströms misslyckanden med att komma till rätta med
arbetslösheten.
Det har tidigare lästs ur andra artiklar, men det
kan egentligen räcka med att läsa ur dagens utgåva av
fackföreningsrörelsen flaggskepp, Aftonbladet. Där
finns t.o.m. en bild på Anders Sundström, och under
bilden står: Ingen stöder Sundström. Där står också att
riksdagen i dag klubbar ett beslut som nästan alla
tycker är fel. Det finns faktiskt ingen som tycker att
förslaget är bra, utom just Anders Sundström.
Sedan går man i artikeln igenom alla som säger
nej, från arbetsgivare till fackliga organisationer, från
AMS-chefen och regeringens egen expertgrupp till
Miljöpartiet, som ju ändå kommer att rösta igenom
förslaget. Artikeln avslutas: "Men det är inte slut med
detta. Regeringen, som berömmer sig av att enbart
lägga fram förslag som är finansierade, har ännu inte
hittat pengarna som ska betala rabatten. Politik är
ibland det omöjligas konst."
Efter detta, herr talman, vill jag vända mig till ut-
skottsmajoriteten och såväl till Johnny Ahlqvist som
till Barbro Johansson ställa frågan: Kan ni nu inte, när
tid ännu finns, ta till er alla de argument som talar mot
RAS och låta politiken åter bli "det möjligas konst"?
Det skulle avsevärt förbättra politikens anseende, och
vi kunde sedan med gemensamma ansträngningar
finna de kloka och verkningsfulla recepten för att få
ned arbetslösheten såväl kortsiktigt som långsiktigt.
Ett genomdrivande av det här förslaget riskerar att
blockera en konstruktiv arbetsmarknadspolitik också i
morgon och kommande dagar. Varför då på detta sätt
spela hasard med de arbetslösa?
Jag vill referera en annan artikel. Så här stod det i
en intervju nyligen: Ingen annan arbetsmarknadsmi-
nister har uträttat så mycket som jag på så kort tid.
Detta sades av Anders Sundström i en Aftonbladetin-
tervju.
Om jag får travestera hans egna ord, fru talman,
skulle jag kunna säga: Ingen annan minister har
åstadkommit så mycket skada på så kort tid som just
Anders Sundström. Då menar jag inte bara att han står
bakom en misslyckad arbetsmarknadspolitik, utan att
han också mer än någon annan symboliserar regering-
ens framtoning som en konfrontationsregering.
Det har handlat om en i grunden företagsfientlig
politik, om en förändrad arbetsrätt, som har försämrat
möjligheterna för arbetslösa att få jobb, om ett avskaf-
fande av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som
värnat alla, om ungdomsgarantier som förvandlats till
målsättningar, och i och med att man nu avskaffar
ungdomspraktiken kan följden komma att bli många
fler arbetslösa ungdomar. Det har handlat om ett från-
gående från uppgjord fördelning av strukturstöd,
något som arbetsmarknadsministern också har ansvar
för.
Allt detta har gjorts i konfrontation med de partier
som man i regeringsdeklarationen sade sig vilja sam-
arbeta med.
Nu kommer dessutom RAS:et som kronan på ver-
ket.
Inser inte arbetsmarknadsministern och regeringen
vilka insatser man spelar med, när man så tydligt, på
punkt efter punkt, väljer konfrontation i stället för
samarbete?
Arbetsmarknadsministerns så vitt omtalade pro-
gram mot arbetslösheten har i vissa delar havererat
redan på ritbordet, och för varje uppfinning som nu
realiseras framstår misslyckandet allt tydligare. När
skall regeringen inse att man inte med aldrig så många
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan kompensera en i
grunden felaktig näringspolitik, en politik som för-
sämrar förutsättningarna för företagande? Varför
accepterar regeringen en fortsatt hög arbetslöshet, när
grunden var lagd för att arbetslösheten snabbt skulle
kunna pressas tillbaka? Regeringens politik kan nu
leda in i en permanent massarbetslöshet. Var det vad
väljarna hade förväntat sig av en socialdemokratisk
regering?
Sakargumenten mot RAS har redan berörts i tidi-
gare inlägg. Jag vill ändå, fru talman, kort sammanfat-
ta.
För det första: RAS leder inte till några omfattan-
de nyanställningar. Varje jobb kan komma att kosta 1
miljon kronor. Det är, som nämnts här tidigare, sä-
kerligen ett svårslaget rekord i världshistorien.
För det andra: RAS blir konkurrenssnedvridande.
För det tredje: RAS kan, tvärtemot intentionerna,
innebära större svårigheter för långtidsarbetslösa att
få anställning. Detta framgår också mycket tydligt i
den artikel som fanns i Dagens Nyheter i går och som
flera talare har refererat till.
För det fjärde: RAS motverkar inte tendenser till
löneinflation, något som arbetsmarknadsministern har
hävdat i debatten.
För det femte: RAS blev i all hast förändrat efter
kontakter med EU-kommissionen, och det nya försla-
get, den nya utformningen, som innebär en förändring
gentemot det tidigare förslaget, har faktiskt inte ana-
lyserats.
För det sjätte: RAS är ofinansierat. Vad är det för
signal att skicka ut till omvärlden i det statsfinansiella
läge som vårt land befinner sig i?
De argument som arbetsmarknadsministern har
använt för sitt nyanställningsstöd har fallit, och ändå
är man nu beredd att genomdriva det här förslaget.
Varför? Varför Johnny Ahlqvist?
I ett pressmeddelande från Arbetsmarknadsdepar-
tementet sägs att 50 000 personer som kommer att
omfattas av nyanställningsstödet har varit arbetslösa i
mer än sex månader, och av dem skall 35 000 ha varit
arbetslösa i mer än tolv månader. Jag tror att man i
och med detta har bundit ris åt egen rygg. Vi vet ju att
vi alla kommer att kunna avläsa resultatet och att det
kommer att kunna jämföras med dessa siffror. Vi har
resultatet inom några månader eller inom något år,
och då får vi se hur det ligger till med de här siffrorna.
Varför då inte i stället, innan det definitiva beslu-
tet fattas, erkänna att förslaget kanske inte är så lyckat
utan säga att regeringen nu skall fundera och lyssna
till andra partier, för att sedan återkomma med ett
bättre förslag? Det är ju faktiskt flera talare före mig
som har kommit med liknande uppmaningar. En så-
dan handling skulle avsevärt höja regeringens anseen-
de och öka förutsättningarna för samarbete omkring
den centrala frågan, hur vi effektivast skall bekämpa
arbetslösheten.
Slutligen, fru talman: Hur kan regeringen och dess
försvarare här i riksdagen tro att företagarna skall få
förtroende för en politik som ena dagen går ut på att
arbetsgivaravgifterna skall höjas och nästa dag går ut
på att desamma skall sänkas för vissa? Det är den här
typen av ryckighet som är så skadlig för svenskt nä-
ringsliv och svensk ekonomi.
Jag vill med detta yrka bifall till reservation nr 1,
vilket innebär att jag yrkar avslag på propositionen.