Herr talman! Det finns i dag en person som troli-
gen är nöjd. Det är arbetsmarknadsminister Anders
Sundström, som kanske kan se ett slut på RAS-
debatten. Han är nöjd med att förslaget med Miljö-
partiets hjälp med stor sannolikhet med går igenom.
Tyvärr är han inte närvarande i dag vid debatten,
vilket han väl borde vara. Men jag kan faktiskt förstå
honom. Sällan eller aldrig har väl en proposition blivit
så nedsablad som denna. Man frågar sig: Vem vill
egentligen ha RAS, förutom Anders Sundström?
Det kommer kritik från Byggentreprenörerna, där
man säger:"Det föreslagna stödet kommer om det
genomförs i bryggbranschen
- inte att leda till att antalet anställningar ökar
- inte att leda till att den övertid, som i dagsläget
är helt negligerbar, minskar
- inte att sänka kostnaderna i byggbranschen och
därmed motverka tendenser till inflation.
De mål med stödet som departementet anger
kommer alltså inte att nås i byggbranschen. Effekterna
blir i stället att seriösa, framför allt mindre företag,
kommer att missgynnas i konkurrens med nyetablera-
de företag. Många kommer att riskera att helt slås ut
genom att nya företag kommer att kunna konkurrera
på helt andra villkor."
Jag går vidare till vad man säger från Målarmäs-
tarnas Riksförening och Svenska Målareförbundet. De
säger:"Det kan bara skapa obalans och osund konkur-
rens mellan företag. Så länge efterfrågan på företa-
gens tjänster inte ökar kommer anställningsstödet att
innebära att för varje nyanställning som görs med
hjälp av RAS, kommer någon i ett annat måleriföretag
att mista sin anställning.
Arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder måste kon-
strueras på ett sådant sätt att de inte slår ut väl funge-
rande företag".
Jag kan fortsätta med vad man säger från Sveriges
Frisörföretagare. De säger följande:"Vår bedömning
är den att dylika bidrag bara ytterligare förvärrar
klimatet för frisörföretagandet.
Frisörbranschen är exceptionellt arbetskraftsin-
tensiv där lönekostnaden till mycket övervägande del
påverkar prisnivån".
Från Installatörerna säger man:"Höga övertidsut-
tag är inte ett problem i våra branscher. Brist på efter-
frågan är vårt problem. Nyanställningar i vår bransch
kan inte stimuleras med sänkta arbetsgivaravgifter till
vissa enskilda företag. Det kan bara skapa obalans
och osund konkurrens mellan företag. Så länge efter-
frågan på företagens tjänster inte ökar kommer an-
ställningsstödet därför att innebära att för varje nyan-
ställning som görs med hjälp av RAS, kommer någon
i ett annat installationsföretag att mista sin anställ-
ning".
Rent allmänt kan konstateras att förutom de jag
har nämnt är företagarna emot stödet, SAF är emot
det och LO är emot det. De enda som ser något plus i
detta förutom arbetsmarknadsministern är TCO.
Kooperationens Förhandlingsorganisation sä-
ger:"Den av regeringen, efter uppgörelsen med miljö-
partiet, föreslagna utformningen av riktat anställ-
ningsstöd, RAS, bygger på att företag med 500 an-
ställda eller fler skall undantas från möjligheten att
erhålla stödet. Med den utformningen är förslaget inte
konkurrensneutralt. Det kan även ifrågasättas om inte
förslaget står i strid med EG:s principer om fri kon-
kurrens. - - - Förslaget, i dess nuvarande utformning,
kommer därför att missgynna kooperativ detaljhan-
del".
Låt mig ta ett sista citat. Det är från gårdagens
Dagens Nyheter, där sju skribenter av olika politisk
åskådning skriver följande:"Vi, akademiskt verksam-
ma arbetsmarknadsekonomer (med varierande politisk
hemvist), känner emellertid stor tveksamhet om att så
är fallet med regeringens förslag om det riktade an-
ställningsstödet (RAS). - - - Vi ser stora problem
med detta förslag. En rad studier i olika länder (som
just sammanfattas i en rapport av Dominique Anxo
till EFA, som är arbetsmarknadsdepartementets egen
expertgrupp) visar nämligen att nettoeffekterna på
sysselsättningen av likartade stöd är mycket små.
Huvuddelen av bidragen förefaller gå till att subven-
tionera sådana anställningar som ändå skulle ha
kommit till stånd. Detta gäller naturligtvis särskilt i en
konjunkturuppgång av det slag vi nu har.
Vi menar därför att det inte kan vara försvarbart
att i nuvarande statsfinansiella läge spendera kanske
bortåt 5 miljarder kronor på ett anställningsstöd i
denna form. - - - Problemet med regeringens förslag
är att det är alltför generellt: ett stöd riktat mot dem
med enbart några månaders arbetslöshetstid riskerar
att placera de långtidsarbetslösa längst bak i kön av
arbetssökande. - - - Vi menar därför att riksdagen
bör ompröva förslaget om ett riktat anställningsstöd".
Bland dessa skribenter finns även socialdemokratiska
ekonomer.
Förslaget möter alltså en bedövande kritik. Rege-
ringen väljer att ösa ut 7 miljarder, efter överens-
kommelse med Miljöpartiet devalverade till 5 miljar-
der, till något som ingen vill ha, varken företagarna
eller facket.
Det företagarna vill ha, och som man är säker på
skapar arbetstillfällen, valde regeringen att ta bort.
Provanställningen minskades från 12 till 6 månader.
Möjlighet till visstidsanställning minskades från 12
till 6 månader. Fackligt veto årterinfördes, samt utan-
tag från turordningsbestämmelserna togs tillbaka, och
detta skedde mot företagarnas vilja. Arbetsgivaravgif-
ter och skatter höjdes för företagen med 36 miljarder
kronor genom beslut i höstas. Allt detta missgynnade
företag och skapade verkligen inga arbetstillfällen
.
Dessa beslut raserade för företagen i stället för att
gynna dem.
Men eftersom arbetslösheten trots högkonjunktur
inte minskade speciellt mycket, satsade regeringen på
att ett riktat anställningsstöd skulle ge mer jobb.
Återigen valde man fel väg. Först höjde man arbetsgi-
varavgiften för alla. Nu skall man sänka för några.
Vad är vitsen med detta?
Från moderat håll håller vi med om att det är bra
att sänka arbetsgivaravgiften. Men det skall vara för
alla. Men varför höjer man först för alla, för att sedan
sänka för några? Socialdemokraterna måste bestämma
sig. Tror man att sänkta arbetsgivaravgifter ger fler
jobb eller inte?
Jag har tidigare visat hur nästan alla har kritiserat
detta förslag, även Vänsterpartiet. De ville av parti-
taktiska skäl inte skriva ihop sig med de borgerliga
partierna i en gemensam reservation.
Förslaget skapar, som jag tidigare har sagt, osökt
konkurrens mellan företag och är inte konkurrens-
neutralt. Enligt propositionen antog regeringen att
stödet skulle ge 110 000 nya arbetstillfällen. AMS
generaldirektör beräknar att det kan ge 5 000 nya
jobb. 5 000 nya jobb för 5 miljarder kronor! Det in-
nebär 1 miljon kronor per jobb. 1 miljon kronor av
skattebetalarnas pengar per jobb!
Ingvar Carlsson hänvisade i vintras till regeringens
kommande sysselsättningspaket som historiskt. I detta
avseende har han helt rätt. Aldrig tidigare har så dyra
jobb skapats. Aldrig tidigare har arbetstillfällen kostat
1 miljon kronor per styck. Detta är oansvarigt hand-
lande med skattebetalarnas medel.
Dessa 5 miljarder kronor är inte heller finansiera-
de i budgetpropositionen. Detta är mycket anmärk-
ningsvärt och ansvarslöst och i landets ekonomiska
situation helt oförsvarligt. Mot detta vanvettiga slöseri
med statens pengar - som regeringen med stöd av
Miljöpartiet ämnar genomdriva i dag, och som knap-
past ger några arbetstillfällen alls, arbetslösheten
kommer fortfarande att vara mycket hög i det av So-
cialdemokraterna styrda Sverige - står vår politik för
fler jobb. Det kan sammanfattas i sju punkter.
Vi säger att företagen måste kunna växa och fler
företag etableras, bl.a. genom att avdragsrätt för risk-
kapital införs. Skattesystemet måste ge goda förut-
sättningar för arbete och företagande genom att skat-
terna sänks. Lönebildningen måste främja rekrytering
av ny arbetskraft, men också karriär och arbetsbyte.
Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad. Da-
gens arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och
generella möjligheter öppnas för enskilda anställ-
ningsavtal mellan företag och medarbetare. Socialför-
säkringarna måste ändras så att de främjar arbete, men
också för att medge ett nödvändigt skydd när rörlighe-
ten på arbetsmarknaden tilltar. Arbetslöshetsförsäk-
ringen skall vara allmän. Utbildningen måste vara av
hög kvalitet och därmed kunna fortgå under hela
yrkeslivet med bl.a. hjälp av personliga utbildnings-
konton. Slutligen måste arbetsmarknadspolitikens
effektivitet höjas bl.a. genom ersättningsregler som
gör att ett aktivt arbetssökande främjas.
Att Socialdemokraterna presenterar ett mycket
dåligt förslag har visat sig många gånger. Men hur
kan Miljöpartiet stödja förslaget? Det är en fråga som
man ställer sig. Anledningen är enkel. Miljöpartiet är
på väg att köpa hur dåliga förslag som helst, bara för
att omslutas av att någon gång kunna hänvisa till att
de har fått någonting skapat av deras politik. För att
senare kunna få 2 miljarder kronor till allergisatsning-
ar köper de ett förslag som jag är ganska övertygad
om att Miljöpartiet tycker är dåligt.
Sammanfattningsvis kan följande sägas. Förslaget
är ett hastverk. Det är en dålig utvidgning som ligger
till grund för förslaget. Det ger få arbetstillfällen. Det
kostar oerhört mycket. Det är inte konkurrensneutralt,
och det är ofinansierat.
Med den här bakgrunden kan jag inte annat, herr
talman, än yrka avslag på hemställan i betänkandet
och bifall till reservation 1.