Herr talman! Det nu föreliggande förslaget om ny-
anställningsstöd är ett mycket märkligt aktstycke som
är felaktigt från flera olika utgångspunkter. Det är
ineffektivt, dyrt, ofinansierat, och det leder till en
snedvriden konkurrenssituation.
Ineffektiviteten består i att pengarna i avgörande
stor del går till nyanställningar som skulle ha kommit
till stånd ändå, dvs. utan stödet. Det skall t.o.m. utgå
retroaktivt. Nyanställningar som redan skett sedan
snart två månader tillbaka skall nu i efterhand premie-
ras. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, som torde
vara det organ som bäst kan beräkna vilket utfall ett
sådant stöd kan ge, räknar med att det i bästa fall kan
ge 5 000 nya jobb.
Kostnaden för kalaset, precis som Kent Olsson ti-
digare sade, beräknas uppgå till 5 miljarder kronor.
Det innebär minst 1 miljon kronor per nytt jobb. Det
är i särklass den dyraste arbetsmarknadspolitiska
åtgärden någonsin. Det skall jämföras med andra
insatser, t.ex. starta-eget-bidrag, som genererar mer än
ett arbetstillfälle per bidragsmottagare. Det fick vi
veta i en rapport häromdagen. Det görs till en kostnad
av mindre än 50 000 kr per arbetstillfälle. Det kan
jämföras med de 800 miljoner kronor som satsades
extra under förra året på småföretags- och lands-
bygdsutveckling, där kostnaden för varje nytt arbets-
tillfälle landade på 60 000-70 000 kr.
Förslaget är också ofinansierat. Att i nuvarande
samhällsekonomiska läge, där regeringen för att spara
pengar föreslår att taket för bidrag till lönebidragsan-
ställningar skall sänkas och ungdomar under 20 år
skall slängas ut ur a-kassa, lägga fram ett förslag om 5
miljarder kronor i nya utgifter utan finansiering är
oansvarigt. Men kanske kan vi i dag äntligen få ett
besked från Johnny Ahlqvist hur finansieringen skall
gå till. Det vore i så fall ett välkommet besked.
Att förslaget kan, om det genomförs, leda till en
snedvriden konkurrenssituation beskrivs bäst i ett citat
ur ett brev som jag har fått från Mats Forneheim på
Harald Svenssons Måleriaffär AB i Oskarshamn. Han
skriver:
"Under de 20 år jag har varit företagsledare har vi
inte behövt säga upp någon medarbetare på grund av
arbetsbrist. Trots stora variationer på efterfrågan
mellan vinter- och sommarsäsongen har vi klarat
jobben med olika insatser.
Genom detta lagförslag hamnar vårt och många
andra seriösa företag inom byggbranschen i ett orim-
ligt underläge. De företag som friställt sin personal
minst fyra veckor under november och december
1994 kan nu ta tillbaks dessa och slipper då sociala
kostnader. Vi som kämpat med låga priser för att hålla
full sysselsättning, och i många fall lagt pengar på
billiga arbeten för att personalen skall få behålla job-
ben, skall fortsättningsvis betala full social avgift.
Detta innebär att de som värnat om sina anställda
inte har en chans att konkurrera mot dem som har sagt
upp sin personal, och det består under hela året om
jag har fattat förslaget rätt."
När förslaget först presenterades gjorde samtliga
oppositionspartier tummen ned. Därmed fanns det
ingen majoritet i kammaren för att genomföra det
hela. Men Miljöpartiet lät sig lockas av möjligheten
att få komma in i värmen och bli stödparti åt rege-
ringen.
Genom uppgörelsen mellan regeringen och Miljö-
partiet blev förslaget ännu sämre ur konkurrensneut-
ralitetssynpunkt. Med motiveringen att stödet inte
skulle gå till vinstgivande exportföretag, sattes en
gräns på 500 anställda för att företagen skall få stödet.
Det innebär t.ex. att ett starkt exportinriktat företag
med 450 anställda får stöd, medan ett hemmamark-
nadsinriktat företag med 550 anställda inte får del av
stödet. Var det detta som Miljöpartiet egentligen ville
åstadkomma?
I uppgörelsen kom man också överens om att ett
paket för allergisaneringar på 2 miljarder kronor
skulle tas fram. Detta är ett mycket vällovligt syfte,
eftersom problemet med allergier är mycket allvarligt
och dessutom akut. Men konstruktionen av förslaget
innebär en uppenbar risk för att det bara blir en tum-
me av de storstilade planerna. Bidraget skall nämligen
utgå som ett 25-procentigt stöd för sådana saneringar.
Det innebär att en medfinansiering på 6 miljarder
kronor måste tas fram för att stödet skall kunna utnytt-
jas. Det är i första hand kommuner och landsting som
skall svara för denna medfinansiering, och de har dess
värre inte några 6 miljarder att ställa upp med.
Förslaget har under behandlingen notifierats hos
EU, och det har lett till underhandskontakter som har
föranlett utskottsmajoriteten att göra ändringar i reg-
lerna för hur stödet skall hanteras. Vi kan inte heller i
det här beslutet bestämma när lagen skall träda i kraft,
utan detta överlämnas till regeringen. Det är natur-
ligtvis ett klart otillfredsställande förfaringssätt.
Vi har inte inför utskottsbehandlingen kunnat få
några handlingar om EU:s syn på förslaget. Vi har fått
en muntlig föredragning av representanter från depar-
tementet.
Jag har fått en uppgift - som inte har redovisats
för utskottet - som säger att EU har invändningar på
ytterligare punkter, nämligen mot kombinationen av
nyanställningsstöd och rekryteringsstöd. Om så skulle
vara fallet måste regeringen i sin författning ändra
nivån på det utgående rekryteringsstödet för att tillgo-
dose EU:s synpunkter. Jag har inte kunnat få denna
uppgift helt bekräftad, herr talman, men jag har fått
den från vad som brukar kallas en vanligtvis välun-
derrättad källa. Jag skulle därför vilja ställa frågan till
utskottets ordförande, om han kan bekräfta eller de-
mentera uppgiften om att EU har invändningar mot
kombinationen av nyanställningsstöd och rekryte-
ringsstöd.
Herr talman! Förslaget om nyanställningsstöd för-
tjänar, enligt mitt förmenande, inget bättre öde än att
kastas i papperskorgen.
Alla krafter måste i stället inriktas på att skapa
riktiga jobb, framtidstro och investeringsvilja i nä-
ringslivet samt ge långsiktiga spelregler för företagen.
Det behövs ett bra klimat för små- och nyföretagande.
Skatteväxling med en permanent sänkning av ar-
betsgivaravgifterna, särskilt riktad mot de mindre
företagen, som skall finansieras med avgifter på mil-
jöskadliga utsläpp och förbrukning av ändliga natur-
resurser, är en sådan åtgärd som snabbt kommer att ge
nya jobb och samtidigt föra in miljöutvecklingen i
rätta banor.
Vidare måste arbetsrätten anpassas till småföreta-
gens förutsättningar. Bättre villkor för provanställ-
ningar och en allmän arbetslöshetsförsäkring som
undviker ständig rundgång är andra åtgärder som
måste till för att skapa nya jobb. Inte minst inom den
s.k. gröna sektorn kan många nya jobb tillskapas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1
till utskottets betänkande som innebär ett avslag på
propositionen.