Fru talman! Egentligen är det inte särskilt mycket
att tillägga i detta ärende utöver vad som redovisats i
betänkandet och i majoritetsskrivningen. Bakom ma-
joritetens uttalande står ju alla partier i utskottet med
undantag för Folkpartiet. Ärendets konstitutionella
vikt kan ju verkligen ifrågasättas. Sent omsider tycks
också Folkpartiets representanter i KU ha insett detta.
Reservationen utmynnar i att det bör utarbetas tydliga
normer som skulle kunna accepteras av alla regering-
ar, oavsett partifärg.
Som framgår av vårt betänkande finns det redan
en samsyn i dessa frågor. Det som skall göras är med
andra ord redan gjort. Regeringen har i en skrivelse
1996/97:56 utvecklat rutiner. Med hänvisning till
denna skrivning beslutade Justitiedepartementet att
Etikkommitténs promemoria skulle läggas ad acta.
Vi är naturligtvis alla överens om att regeringens
ledamöter, precis som sagts här och som sägs i Etik-
kommitténs promemoria, bör hålla ett betydande
säkerhetsavstånd till vad som är otillbörligt i de här
sammanhangen. Här bör kanske nämnas att Riksåkla-
garen vid sin prövning den 7 april i år beslutade av-
skriva en anmälan mot statsministern angående brott i
det aktuella fallet.
I Folkpartiets reservation medges också att förmå-
nen inte på något sätt haft samband med statsminis-
terns tjänsteutövning. Man tycks också dela de övriga
partiernas uppfattning i utskottet, att det inte kan
riktas någon konstitutionell kritik mot statsministern i
det här ärendet. Därmed menar jag att allt som bör
sägas i ärendet är sagt. Sakligt sett finns det, som jag
ser det, ingen anledning att ytterligare ta kammarens
tid i anspråk för diskussion i ärendet.