Herr talman! Får jag lämna några kommentarer till
några av de frågor som finns i den proposition som
riksdagen i kväll behandlar samt någon kommentar
till ett av de inlägg som gjordes tidigare i debatten.
Jag vill börja med att säga några ord om de nya
forskningssatsningar som regeringen föreslår att
riksdagen accepterar. Det är forskningssatsningar
som, tillsammans med de insatser som riksdagen
redan för något år sedan fattade beslut om, kommer
att göra den innevarande treårsperioden till den
period då Sverige satsade mest på avancerad
kunskapsutveckling -- mer än på många, många år.
Det är många, inte bara i vårt eget land utan också
i andra länder, som med viss beundran noterar att
detta sker. Inte för att det i sig är unikt att satsa på
forskning -- det är det många som gör -- utan för att
ett land som går igenom en av sina värsta kriser i
modern tid samtidigt kan säga att man går framåt
på det mest betydelsefulla området för framtiden,
nämligen den avancerade forskningen. Det har
väckt en enligt min mening berättigad beundran.
Jag noterar, när jag nu tar del av vad
socialdemokraterna föreslår att riksdagen i stället
skall besluta om, att de har återvänt till den gamla
återställarroll som nu börjar bli ett signum för
socialdemokratisk politik.
Om jag förstår saken rätt, innebär
socialdemokraternas förslag i kammaren här i kväll
att vi skall säga nej till att satsa mer på innovationer,
att vi skall säga nej till att bygga upp forskning kring
en ny universitetsstruktur i södra Storstockholm,
att vi skall säga nej till att satsa pengar på att
utveckla utbytesprogram för postdoktorer, att vi
skall säga nej till att satsa mera pengar på kulturen,
att vi skall säga nej till miljöforskning vid Lunds
universitet, att vi skall säga nej till vårdforskning
och forskning kring allergier, att vi skall säga nej till
att omstrukturera de svenska
industriforskningsinstituten så att de bättre kan
tjänstgöra i sin viktiga roll som interface mellan
högskolorna och företagen, att vi skall säga nej till
att satsa mer på nya doktorander och att vi skall
säga nej till att satsa mer på forskning vid de små
och medelstora högskolorna.
Som nejlista, herr talman, är denna lista
imponerande. Men som bidrag till Sveriges framtid
som en avancerad kunskapsnation är det många
som har anledning att sätta ett stort frågetecken
inför vad socialdemokraterna egentligen har för sig.
Sanningen är ju att allt fler blir överens om att
Sveriges framtid som avancerat samhälle hänger på
i vilken mån vi förmår att framgångsrikt utveckla
kunskapen. Det är den enstaka faktor som kommer
att betyda mest för Sveriges framtida möjligheter att
hävda välstånd och sysselsättning. Detta
rekommenderar oss socialdemokraterna i kväll att
säga nej till.
Om jag förstod Bengt Silfverstrands inlägg rätt, så
rekommenderar socialdemokraterna oss också att
avvika från den frigörelse av universiteten och
högskolorna från statlig detaljreglering -- det som
enligt min mening är själva grundbulten i dessa
läroinstitutioners förutsättningar att på ett
framgångsrikt sätt möta framtiden.
Socialdemokraterna är, om jag förstår dem rätt,
emot att varje universitet och högskola själv skall ha
att avgöra hur antagningen skall se ut till just sin
utbildning och vilka krav man skall ställa på
studenterna. Åter till den centraliserade
antagningen! lyder fältropet.
Herr talman! Låt mig göra klart att den politiken är
och förblir oförenlig med en politik för att främja
varje universitets och högskolas frihet att bestämma
sin egen inriktning. Det är -- för att nämna den
andra grundbulten i denna debatt -- i den fria
antagningen som grunden för ett flexibelt,
nyskapande och fritt universitet ligger. Det vill nu
socialdemokraterna att vi skall ta avstånd ifrån och
i stället återvända till det som socialdemokraterna
uppenbarligen har så svårt att slita sig ifrån.
Återställaren dyker upp igen.
Min tredje kommentar tar sikte på de nya
utbildningar, alternativ till universitets- och
högskoleutbildning, som regeringen föreslår i den
proposition som riksdagen nu behandlar. Det är
utbildningar som syftar till att förena en mer
teoretisk utbildning än gymnasieskolan normalt sett
förmår förmedla, med omfattande praktik i företag
eller på andra arbetsplatser.
Det finns ett entydigt behov av utbildningar av detta
väldigt speciella slag. Det är den högre utbildningen
inte utformad för att tillgodose, och den typen av
utbildningar ligger utöver vad gymnasieskolan har
möjlighet att lära ut. Det är utbildningar som tar till
vara det bästa i två kulturer: skolans
förutsättningar att utveckla det teoretiska
kunnandet och företagens möjligheter att ge
eleverna den inskolning och erfarenhet som ett
skickligt utfört yrkesarbete kräver.
Nej, säger socialdemokraterna. Detta skall vi inte
fatta några beslut om. Därmed undandrar man
20 000 svenska elever möjligheten att få en
utbildning som överensstämmer med mångas
önskemål och med det svenska samhällets
långsiktiga intressen.
Herr talman! Vännerna inom socialdemokratin får
förlåta mig om jag tycker att nytänkandet,
nyskapandet och utvecklingsförmågan i det
socialdemokratiska partiet inte väcker någon
himlastormande beundran. Det är ett slags
tillbakablick på en tid som för länge sedan har flytt
medan man drömmer om utbildningssystem som
många tvivlar på någonsin har varit ändamålsenliga
och som minst av allt är det i en framtid präglad av
höga kvalitets- och kunskapskrav, stor
föränderlighet och rörlighet.
Herr talman! Regeringens politik på området högre
utbildning och forskning under de senaste tre åren
har syftat till att reparera åtskilligt av den
underinvestering i kompetens som 20 års
socialdemokratiskt styre inom utbildningspolitiken
dess värre har resulterat i. Det har dessutom varit
vår strävan att omforma utbildningssystemet så, att
det skulle förmå att ta till vara allt det nytänkande
och nyskapande som en alltmer internationaliserad
värld bär i sitt sköte.
Det är min övertygelse att denna nya värld kommer
att ställa krav på en förmåga att förändras med den.
Den kommer att behöva uppmuntra elever att söka
sina egna kombinationer, sina egna föreningar av
kunskaper från olika områden. Socialdemokraterna
får återigen förlåta mig om jag anser att det inte är
mycket i deras utbildnings- och skolpolitik som
vittnar om att man har förstått att världen
förändras. u går vi vidare. En första etapp i
förändringen av det svenska utbildnings- och
forskningssystemet kommer med de beslut som
riksdagen nu har att fatta att vara avslutad. När
besluten väl har fattats har kapaciteten i
utbildningen byggts ut väsentligt, forskningen har
förstärkts och strukturen på
utbildningsinstitutionerna har fått den utformning
som en ny tid kräver.
Likväl är det bara första etappen som vi avslutar i
kväll. Efter den finns det nya utmaningar att ta sig
an: de nya utbyggnaderna av utbildningen, som
kommer att vara nödvändiga om Sverige skall
förmå att hävda sig i den alltmer konkurrensutsatta
världen, introduktionen av informationsteknologi
på alla områden inom utbildning och forskning,
utvecklande av former för en kontinuerlig
kompetensutveckling, för var och en av oss och
minst i en omfattning som motsvarar en ny
eftergymnasial utbildning.
Herr talman! Det är mycket kvar att göra. Mot den
bakgrunden tror jag att det vore klokt att inte lita på
att socialdemokratin skall ha förmågan att ta dessa
fortsatta steg. Om jag förstod Bengt Silfverstrand
rätt, har han ännu inte, efter tre års tänkande under
denna mandatperiod, bestämt sig för om han är för
eller emot det som just nu pågår.
Herr talman! Om man skall vandra framåt är det
bra att veta om den punkt där man står är någonting
som man i princip gillar eller i princip är emot i alla
delar.