Herr talman! Jag tillönskar också Bengt
Silfverstrand en trevlig sommar. Jag måste medge
att jag kommer att göra Bengt Silfverstrand
besviken om han tror att jag kommer att spendera
sommaren i hängmattan. Jag kommer sommaren
igenom att göra mitt yttersta för att tillse att
Socialdemokraterna inte återvänder till
regeringsmakten. Men jag önskar ändå en glad
sommar.
Jag skall ge några kommentarer till det som Bengt
Silfverstrand sade.
För det första nämnde han betydelsen av
rättssäkerheten. Vem säger någonting annat än att
studenter i Borås, Uppsala och Stockholm skall
åtnjuta samma rättssäkerhet? Vad är det som säger
att det leder till slutsatsen att det skall vara en
centraliserad antagning till universitet och
högskolor?
Jag vill hålla Bengt Silfverstrand räkning för att
Socialdemokraterna faktiskt, under starkt tryck
från verkligheten och den politiska oppositionen,
började ta några stapplande steg i avreglerande
riktning. Men så fort man återvände till
oppositionen glömde man tydligen allting. Nu
kommer återställaren. Bengt Silfverstrand vill ta åt
sig äran av något som man möjligen någon gång har
gjort i det förgångna. Det försvinner som en
vindpust när han i dag förordar att vi skall återgå
till en centraliserad antagning till universitet och
högskolor.
För det andra, herr talman, sade Bengt
Silfverstrand att det jag citerade ur
socialdemokraternas reservationer var alldeles fel.
Det finns i så fall ett mycket enkelt sätt att bevisa att
jag har fel och att Bengt Silfverstrand har rätt. Han
kan be talmannen att dra tillbaka yrkandet om bifall
till reservation nr 1. Det yrkandet innebär nämligen
att ni yrkar avslag på samtliga de
forskningsändamål som jag tidigare har beskrivit.
Att Bengt Silfverstrand sedan är positiv till åtskilliga
av ändamålen med de forskningssatsningar som
regeringen föreslår förvånar mig inte. Men jag sade
tidigare, herr talman, att Bengt Silfverstrand under
tre år inte har kunnat bestämma sig för om han är
för eller emot det som regeringen förordar. Vad
hjälper det om man är för ändamålen om det inte
finns några pengar, Bengt Silfverstrand? Ni tänker
inte anslå ett öre till allt som ni är för. Då kan man
resa land och rike kring och säga att man är för allt
detta. Men någon kommer till slut att fråga Bengt
Silfverstrand: Vad med skola vi betala? Om han är
ärlig kommer han inte att ha något tillfredsställande
svar.
Herr talman! Min tredje kommentar gäller att
Bengt Silfverstrand och Socialdemokraterna oroar
sig över den bristande kontrollmöjlighet som man
säger är förknippad med att regeringen väljer att
föreslå riksdagen att forskningsresurser skall läggas
i fristående stiftelser. Där går, Bengt Silfverstrand,
den ideologiska vattendelaren mellan oss.
Jag är av den åsikten att jag inte tycker att det skall
finnas någon politisk kontroll över hur
forskningsstiftelser väljer att disponera sina
resurser. Idén om fristående forskningsresurser är
ett uttryck för den politik som regeringen har drivit
genom hela denna treåriga mandatperiod, nämligen
att självständigheten och friheten skall säkerställas.
Jag beklagar, Bengt Silfverstrand, att jag en gång
till använde det ordet. Det gjorde jag för att
understryka att det inte känns riktigt träffande att
Bengt Silfverstrand samtidigt säger att jag
överpolitiserar de svenska universiteten.