Herr talman! Bengt Silfverstrand tar fel. Jag känner
mig inte besvärad, inte det minsta. Jag har försökt
förklara att den politik som nu har förts i huvudsak
har gått efter de riktlinjer som vårt parti hade
bestämt sig för inför den förra
forskningspropositionen. Jag läste högt ur en
partimotion från 1989. Jag kan inte vara besvärad
när jag nu får vara med om att genomföra precis det
partiet önskade sig vid den tidpunkten.
Vi är fyra partier i regeringen. Det är klart att det
finns inslag i detta som kanske hade kunnat vara
annorlunda. Men jag vill betona att det rör sig om
inslag.
Jag tackar för den uppskattning som hela utskottet
har visat för den jämställdhetspolitik som vi
tillsammans har drivit på och gjort tydlig. Jag vill ge
en stor eloge till alla i utskottet. Där har vi inte vid
något tillfälle haft avgörande tvister oss emellan.
Jag säger av hela mitt hjärta att vi är helt överens
om detta.