Fru talman! Jag har tyvärr inte märkt det intresset
från borgerligheten. Jag är särskilt besviken på er i
Folkpartiet, som ändå har en tradition av ett slags
socialliberal inställning som innebär att sammanhåll-
ning på arbetsplatser är något viktigt. Ni hade mycket
goda kontakter med tjänstemannarörelsen. Ni backa-
de upp den arbetsrättsliga lagstiftning som ni under
senare år har gjort det mesta för att underminera till-
sammans med högerns mest renodlade representanter
här i kammaren.
Jag nämnde flera saker. Min besvikelse är bl.a. att
det har tagit så lång tid att ta fram många av våra
initiativ. De ligger i och för sig i en yttranderättsut-
redning från Reidunn Laurén, men det är helt otill-
räckligt, enligt vår uppfattning. Regeringen har ännu
inte sagt någonting om den. Det ligger utredningsför-
slag om medicinska test och integritetsfrågor. Det är
otillräckligt.
Jag saknar initiativ från regeringens sida. Jag sak-
nar dem framför allt i ljuset av internationaliseringen,
av teknikskiftet och av raderna med exempel på att
löntagare och fackföreningar står helt maktlösa. MBL
är rena skämtet, t.ex. när vi ser hur det har blivit i
Motala, där arbetsgivarparten mera har en strategi för
hur man ska klara sig i medierna snarare än att ha en
strategi för hur man ska utveckla företag, få med sig
löntagare och klara av kriser. Det kan ofta vara väl-
digt svårt.
Jag nämnde nu en del inslag som skulle stärka ar-
betsrätten, när det gäller stridsrätter, vetorätter, tolk-
ningsföreträden och självbestämmande på många
områden. Jag emotser helt andra tag under nästa
mandatperiod. Jag tror att det är helt nödvändigt för
Sveriges tillväxt, för att vi ska ha en rimlig samman-
hållning i näringslivet och för att utveckla arbetsrät-
ten.