Fru talman! Jag hoppas verkligen att Johnny
Ahlqvist anser att vi ska använda marknaden för att
skapa arbete och välstånd, inte några andra metoder.
Men självfallet ska vi försöka samordna olika aktörer.
Jag känner till Sorsele ganska bra. Jag vet att det
där finns många framgångsrika småföretag som ut-
vecklas mycket positivt, och det är en viktig förkla-
ring till det som har skett. Jag tror, för att ge ett ex-
empel, inte att elektronikföretaget i Gargnäs är fram-
producerat via avtal konstruerade av några politiker.
Det intressanta med Johnny Ahlqvists resonemang
är att ingenting framstår som problem. Det gäller att
ånga på med nuvarande politiska inriktning. LO-
ekonomen Sandro Scocco är bara en pessimist eller,
för att använda Björn Rosengrens vokabulär här i
kammaren, en dysterkvist. Ingenting ytterligare ska
göras annat än några finjusteringar av den förda poli-
tiken, några ändringar av AMS och sådana saker.
Jag känner en oro för att detta inte kommer att
räcka. Problemen för de över 600 000 människor som
är arbetslösa, i åtgärder eller på olika sätt undersys-
selsatta löser vi inte på detta sätt. Det kommer en
morgondag när konjunkturen kanske inte är lika god,
och jag vill påstå att lönebildningsproblemen fortfa-
rande ligger olösta framför oss, även om regeringen
nu lägger fram ett förslag om ett medlingsinstitut.
Den oro som jag känner gör att jag frågar om det
inte också krävs någonting annat. Ett sätt kan vara att
vi samlas i en parlamentarisk utredning för att hjälpas
åt.
En konkret åtgärd, som Johnny Ahlqvist inte hel-
ler har kommenterat, är vårt förslag om en lärlingsut-
bildning. Varför är den idén så dum? Varför tar man
inte på något sätt upp den? Man vågar inte ens med
en rad analysera förslaget i betänkandetexten. Det är
lite svagt och märkligt och vittnar kanske om viss
svårighet att hantera konkreta förslag från oppositio-
nens sida.