Fru talman! Jag är inte alltid så säker på min sak,
och detta är svåra saker.
Jag tycker inte om när Christel Anderberg säger:
"Ja, titta på de 3 000. Vi har ju en miljon!" Det är
äpplen och päron. Det är 3 000 personer som efter att
ha varit i en åtgärd i sex veckor har fått jobb. De hade
inga möjligheter tidigare. De är långtidsinskrivna.
Kan vi inte resonera lite mer sakligt om en sådan
fråga? Jag tror att det ligger någonting i detta, men
inte bara för att jag motionerade om det för några år
sedan. Jag kan också vara skeptisk i sådana lägen,
men jag tror att detta kan gå bra. Vi skjuter prick
precis på dem som mest behöver samhällets stöd. Att
bara avvisa förslaget för att ni inte gillar det och för
att det inte är något alternativ är faktiskt lite oansva-
rigt inför den gruppen av människor.
BNP-måttet gäller för 1997-1999 och prognosen
för 2000-2001. Finland ligger över oss, men i övrigt
ligger vi högre än alla andra - lägst inflation, goda
reallöner. Det är inte högkonjunkturen som från bör-
jan har skapat detta. Vi låg långt före Europa i övrigt.
Det berodde på att vi hade en lönebildning som gav
löntagarna rejäla reallöneökningar 1995-1997. Då
sade många att det skulle gå åt pipan, att det bara blir
inflation och att butiksbiträdena har fått för mycket.
Nej! Det blev köpkraft, och det blev jobb. Sedan kom
en högkonjunktur efter depressionen när Asienkrisen
klingade ut.
Titta på fakta! Fakta sparkar - som man brukar
säga. Då duger inte de retoriska ideologiska reserva-
tionerna. Särskilt illa passar de när de skrivs ihop med
Centerpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och
Moderaterna. Ni har egentligen helt olika politik,
vilket också syns i den praktiska budgetpolitiken.