Fru talman! Jag menar allvar när jag höjer rösten.
Jag menar faktiskt allvar. Folkpartiet skriver att man
starkt vill främja platsförmedlingen och de individu-
ella handlingsplanerna. Så brukar Folkpartiet säga,
och jag brukar tro på det. Sedan plockar man bort, i
ett läge när alla vet hur jobbigt det är på förmedling-
arna, 800 miljoner kronor - nästan lika mycket som
Centern, men inte riktigt. Och så sopar man bort 2,5
miljarder - jag talar då om nästa år - och hänvisar till
några allmänna synpunkter på skattefrågor och före-
tagspolitik. Det finns ju inga möjligheter att vi klarar
dem som är svårt utsatta. Då tänker man att de kanske
lastas över till a-kassan i stället. Men, nej, på a-kassan
görs en besparing på 600 miljoner, alltså 4 miljarder
sammanlagt.
Och inte nog med det, Elver Jonsson, därför att ni
gillar inte det förstärkta anställningsstödet. I dag är
det 3 000 som har varit långtidsinskrivna, dvs. i mer
än tre år, som har fått förstärkt anställningsstöd. Det
skulle de inte ha fått med er politik, inte heller år
2000. De måste väl hamna någonstans, antingen i a-
kassan eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta
går inte ihop.
Jag var oerhört kritisk mot Folkpartiet för två år
sedan, men då tror jag att det var någon annan än
Elver Jonsson som hade gjort budgetalternativet.
Förra året blev det lite bättre. Men nu är det någon
som har varit där igen och behövt pengar, och då
orkade inte Elver hålla emot, utan det rann pengar ur
spargrisen. Men om ert alternativ hade blivit verklig-
het hade det drabbat de arbetslösa. Icke så ska vi ha
det.