Herr talman! Barbro Feltzing har här hållit ett an-
förande om utbrändhet, om stress, om de äldres pro-
blem på arbetsmarknaden, om utförsäkring etc. Men
det är ju så väl ordnat att alla sådana tankar och idéer
kan Barbro Feltzing ta med sig till förhandlingarna
med regeringen. Hon är ju en del av regeringsunder-
laget - hon är med i regeringen men ändå inte; situa-
tionen är ett slags mellanting.
Det brukar ju gå till så att man förhandlar med re-
geringen inför budgeten och liknande. Vi brukar
kunna se på TV hur miljöpartister och vänsterpartister
med bekymrade miner går till Rosenbad för att för-
handla. I höstas kom man hem därifrån och firade
med tårta. Man hade fått igenom en grön skatteväx-
ling, sade man. Alla miljöpartister var glada. Proble-
met var bara att man missuppfattade vad det egna
paradnumret var. En skatteväxling innebär att man
höjer skatten på miljöbelastande utsläpp och sänker
skatten på arbete. Men det var inte det som man upp-
nådde, utan man uppnådde höjda skatter för att kunna
satsa på kompetensutveckling.
Dessutom har vi fått reda på att regeringen, och
tydligen inte heller Miljöpartiet, inte hade några idéer
om hur pengarna skulle användas - man skulle börja
utreda saken. Men fortfarande, flera månader efter det
att de här lyckosamma förhandlingarna avslutats, är
ingen utredningsman tillsatt. Det här ska ta lång tid,
påstår finansministern i Dagens Nyheter i dag.
Frågan är vad ni i Miljöpartiet håller på med. Är
ni lurade eller är ni bara dåliga förhandlare?