Herr talman! Budgetdebatten i dag på arbets-
marknadsområdet innehåller en mängd delfrågor. Jag
kommer främst att beröra de sakfrågor som ligger
mig och Miljöpartiets politik närmast.
Jag är mest berörd av alla de människor som nu,
trots högkonjunkturen, har svårt att skaffa arbete,
människor som varje dag oroas för sin familj.
De s.k. äldre i arbetskraften oroar. De finner inte
arbete därför att ny teknik och ett allt hetsigare tempo
i arbetslivet gjort att arbetsgivare inte vågar anställa
dem.
Många brev, både sådana som är tryckta på pap-
per och digitala, har nått mitt överfulla skrivbord. Det
är förtvivlade och desperata människor som inte vet
vad de ska ta sig till.
Har jag blivit så gammal att jag inte passar in på
arbetsmarknaden, jag har ju ändå nästa 15 år på mig
tills jag ska gå i pension, står det skrivet på papperet
som liksom glöder emot mig.
Varför har det förts in ett moment av åldersdis-
kriminering ute i samhället, när det samtidigt talas om
att företagen inte får tag i arbetskraft med rätt utbild-
ning.
Jag har, herr talman, i min motion hemställt om en
utredning som skulle ta fram förslag med syfte att
hjälpa människor som har förlorat jobbet och på
grund av sin ålder inte får något nytt. De är förtvivla-
de, herr talman.
Tar men en titt i AKU- och SCB-baserad statistik
visar det sig att under åren 1995-1998 har årsgenom-
snittet för rekrytering till både offentlig och privat
sektor legat på totalt bara 3,4 % i åldrarna 56-64 år.
Om jag tittar i den färska statistiken från mitt eget
stora län, Västra Götalands län, visar den, mitt i all
annan positiv statistik om minskande arbetslöshet, att
långtidsarbetslösheten har fördubblats i åldrarna 55-
64 år sedan föregående år.
Trots yrkeskompetens har främst människor över
60 år ingen glädje av de positiva siffrorna, eftersom
dessa siffror inte rör dem. Risken för att bli utförsäk-
rad från a-kassan har ökat. Att lita på att det nya an-
ställningsstödet ska hjälpa dessa grupper är inte ett
rimligt antagande.
I ett brev som jag har fått skriver en kvinna som är
60 år att hon är utbildad tolk och har blivit auktorise-
rad translator efter en lång erfarenhet som erfordras
för just det yrket. Hon berättar att kommunerna låter
anhöriga och barn tolka, även om samtalet handlar
om barnen.
Arbetsgivaren kräver i detta fall egentligen kvali-
ficerad arbetskraft men använder barn för dessa kvali-
ficerade uppgifter för att spara pengar, även om lagen
säger något annat.
Denna kvinna är en av dem som berättar hur ar-
betsförmedlingen rekommenderar människor att inte
ta ut den sista dagen av en ersättningsperiod för att
förhindra en utförsäkring som får till följd att de så att
säga faller ur systemet.
Flera människor har skrivit om att de inte registre-
ras som utförsäkrade på grund av att de har sparat en
dag och att statistiken därför ser bra ut.
Regeringen säger i budgetpropositionen att den
noga ska följa utvecklingen, så att inga riskerar att bli
utförsäkrade. Men brev och uppgifter från arbetsför-
medlingar talar ett annat språk.
Jag tycker inte att det är skäligt att människor som
har arbetat hårt under 30-40 år av sina liv ska tvingas
leva på socialbidrag.
Tidigare fanns s.k. tillfällig avgångsersättning,
TAE, och jag önskar att utskottet hade tillmötesgått
min vilja att tillsätta en utredning som så snabbt som
möjligt kunde ta fram någon lösning som kunde hjäl-
pa människor i denna ålder att avsluta ett arbetsliv på
ett bra sätt.
Tillfällig avgångsersättning var ett sätt, och kan-
ske inte helt lyckat. Men det är för många i dag den
enda lösningen.
Herr talman! Härmed vill jag yrka bifall till min
reservation nr 7 i betänkandet.
Herr talman! Miljöpartiet har länge pläderat för ett
grundtrygghetssystem i alla socialförsäkringar och i
arbetslöshetsförsäkringen. Ett sådant grundtrygghets-
system skulle medföra att en långvarigt arbetslös efter
ca två år fick ett grundskydd.
Vi vill i försäkringen införa ett s.k. brutet tak med
en fördelningsmässigt bättre profil som ger mer till
låginkomsttagare. Detta skulle man kunna uppbära i
två år, och därefter kan grundtryggheten träda i kraft.
När vi nu ser att risken för utförsäkring ökar och
att försäkringskassornas samorganisation varnar för
att det blir dubbelt så många utförsäkrade som före-
gående år, vilket innebär ca 20 000 - andra organisa-
tioner anger mycket högre siffror - måste vi ta detta
hot på allvar.
Utförsäkring slår hårt mot den enskilde och mot
familjen. Saker som man sparat ihop under ett helt liv
måste säljas när socialhjälp får ersätta a-kassan. Detta
tynger i en förlängning också kommunernas ekonomi.
Miljöpartiets grundtrygghetssystem är en sorts ut-
försäkringsgaranti och förhindrar utslagning och
utförsäkring. Detta är, herr talman, helt i linje med
Miljöpartiets idéer om solidaritet med människor i
vårt eget land.
Jag skulle, herr talman, vilja yrka bifall till reser-
vation nr 27 i betänkandet men för tids vinnande
avstår jag.
Herr talman! Många människor vill bo kvar i sin
hembygd men arbetstillfällena är få och flera arbets-
sökande tävlar om de få jobb som finns. En samlande
kraft behövs som tar tag i de stora problem som upp-
står och som kan ge människor i det läget framtids-
tron tillbaka.
De gröna jobb som bedrivs under skogsvårdssty-
relserna är mycket värdefulla och angelägna och ger
ett resultat som är användbart inom flera sektorer.
Skogsvårdsstyrelsen i Värmland-Örebro har lagt
upp ett brett program som ger deltagarna utbildning
och praktiskt kunnande inom miljö- och kulturvård.
För historieforskningen och landskapsvården och vid
kartering av sjöar och vattendrag betyder detta att
mycket kan bevaras intakt för framtiden och bidra till
vidare forskning och en vidgad kunskap.
Dessa gröna jobb bidrar till att förena miljö- och
sysselsättningsmål och samtidigt påskynda omställ-
ningen till en ekologiskt hållbar utveckling. Dessa
jobb kan i en vidare bemärkelse ses som startskottet
för en ny arbetsmarknad men det behövs också inci-
tament så att de kan få fortsätta att bedrivas i nuläget.
De får inte hindras av att arbetsförmedlingarna inte
har pengar kvar till deltagare när allt för övrigt finns
tillgängligt - utrustning, maskiner och arbetsledning.
Det är slöseri med medel när så mycket blivande
kunskap kan gå förlorad och människor tappar fot-
fästet.
Med dessa ord, herr talman, vill jag yrka bifall till
min reservation nr 28 om gröna jobb.
Herr talman! Utbrändhet och stress har snabbt
kommit att bli uttryck i samhället som vi har tvingats
acceptera. De senaste årens allt snabbare tempo på
arbetsplatserna, tillsammans med ökat ansvar och
lönsamhetskrav, har bidragit till att pressen på indivi-
den har ökat.
Så snabbt nya uttryck anammas! Outsourcing och
downsizing är begrepp som har dykt upp under de
senaste åren - två uttryck som i mångt och mycket
har bidragit till att stress och, som en följd därav,
utbrändhet finns i hela arbetslivet. Att "man går in i
väggen" är en slående beskrivning.
Pressen i arbetet har ökat under det senaste de-
cenniet. 67 % av kvinnorna uppger att under de fem
år som de arbetat har arbetstakten ökat. 60 % av
männen säger samma sak. 40 % av de anställda drar
in på luncher, arbetar över eller tar med jobbet hem.
Den obetalda övertiden ökar.
Personalneddragningar skapar lika stor otrygghet
och lika stora psykiska besvär för dem som får be-
hålla jobbet som för dem som tvingas sluta. Detta
visar en studie av neddragningar inom KF:s administ-
ration.
Vid denna s.k. downsizing och vid slimning av fö-
retag minskar motivationen hos dem som blir kvar.
Vid KF visar en uppföljning två år efter gjorda
nedddragningar att de som var kvar på sina jobb hade
minst lika stora psykiska besvär som de som sparka-
des ut i arbetslöshet.
En annan följd av osäkerheten på arbetsplatserna
är att sjuknärvaron ökar - de som egentligen borde
vara hemma går till jobbet när de är sjuka. Så mycket
som 37 % av de tillfrågade uppger sig ha gått till
jobbet vid sjukdom.
I nuläget har 3 miljoner svenskar fast anställning.
Under 90-talet har det skett en minskning med
500 000. 500 000 människor har i stället tillfällig
anställning och minst lika många är arbetslösa.
400 000 driver egen verksamhet med långa arbetsda-
gar och låg lön.
Människor blir utbrända när osäkerheten ökar och
förändringarna i arbetslivet gör att rädslan för att
förlora jobbet tar överhand. Den nya flexibla arbets-
marknaden har fått sig en knäck i kanten. Det visar
sig att alltfler välutbildade yngre och välbetalda män-
niskor drabbas av stress och utbrändhet på grund av
den växande projektkulturen. Man tvinga byta jobb
redan i 30-årsåldern.
Verkligheten bakom begreppen downsizing och
slimmade organisationer betyder att allt färre ska göra
alltmer, på tider och villkor som de har ett litet infly-
tande över. Resultatet blir utbrändhet och stress.
I Linköping har man gått så långt att tingsrätten
där ska pröva om obalansen mellan arbetsbörda och
antalet anställda kan vara ett brott mot arbetsmiljöla-
gen. Detta sker i ett mål där poliser stressats så hårt
att de blivit sjuka.
Herr talman! Jag var nu i höst på besök på mitt
lilla lasarett i Västra Götalands län norra. Besöket
gjorde mig undrande, för i kassan och senare inne på
mottagningen ringde överallt små klockor. Vid en
närmare granskning visade det sig att små tidtagarur
dinglade på bröstet på de anställda.
Mina frågor gav vid handen att sjukvårdsperso-
nalen var tvingad att genomföra en aktivitetsstudie.
Var tionde minut fick de avbryta vården av patienter
för att i ett omfattande formulär fylla i exakt vad de
gjorde, även om de gjorde ett toalettbesök. Också den
exakta tidsåtgången skulle skrivas upp.
Situationen framstod för mig som tagen ur en
skräckfilm. Studien skulle visa hur personalen använ-
de sin arbetstid för att göra vården så effektiv som
möjligt. I 14 dagar pågick studien på alla avdelningar.
Var det meningen att alla skulle stressas optimalt?
Sjukvårdspersonalen mådde väldigt dåligt av det här.
Bl.a. detta berättade man för mig.
Vid de flesta undersökningar av stress och ut-
brändhet visar det sig att kvinnor har drabbats hår-
dast. Men de senaste rönen visar att var fjärde manlig
läkare mår dåligt i jobbet på grund av stress och psy-
kiska krav och att det blivit en fördubbling på bara
två år.
Undersökningen från Arbetarskyddsstyrelsen vi-
sar att det för första gången är fler män än kvinnor
som känner sig pressade av sin arbetssituation. När
det gäller antalet manliga läkare som mår dåligt har
det skett en ökning från 12,8 % till 24,1 %.
Herr talman! Frågan om vad som finns att göra åt
det alltmer växande problemet med utbrändhet och
stress är inte lätt att besvara. Näringsministern lovade
mig i samband med en interpellation i våras att hon,
och t.o.m. vi, så småningom skulle titta på problemet.
En delegation ska tillsättas - eller är kanske i dagarna
tillsatt. Det är bra att så sker men jag skulle önska att
det hade blivit en parlamentarisk utredning.
För att förebygga utbrändhet och motverka stress
är bl.a. ett friår ett sätt att komma till rätta med sådant
här. Det är ju ett stort samhällsproblem som drabbar
samhällsekonomin.
En del i detta skulle vara att, som vi i Miljöpartiet
länge har föreslagit, införa ett friår mitt i livet, samti-
digt som en arbetslös ges chansen att komma in på
den lediga platsen. Ett friår genomförs på så sätt att
någon som arbetat hårt i många år kan ta tjänstledigt
under ett år och göra vad han eller hon själv önskar.
Vid utförda försök i landet uppger några som fått den
chansen att det var som att vinna högsta vinsten.
Man mådde mycket bättre av att kunna göra det
man tidigare inte hade orkat med. Man var utarbetad
på sitt jobb och kom tillbaka från tjänstledigheten
med nya krafter, samtidigt som en arbetslös alltså fick
in en fot på arbetsmarknaden.
Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till re-
servation nr 30 i betänkandet. För övrigt vill jag av-
sluta med att säga att jag står bakom budgeten till-
sammans med socialdemokraterna och vänsterpartis-
terna.