Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservationerna 1, 18 och 31. Jag står givetvis bakom
samtliga reservationer som Centerpartiet skrivit, men
jag nöjer mig med att yrka bifall till dessa.
Arbetsmarknadspolitiken är ett stort område med
mycket pengar i omlopp. Det är svårt för den enskilde
och även för myndigheter och beslutsfattare att över-
blicka. Det finns många olika regler, åtgärder och
beslut som berör enskilda människor i djupet av deras
liv. De beslut som fattas kan få betydelse för hela
deras framtid. Då är det viktigt att man kan över-
blicka vad som är möjligt och om jag har några alter-
nativ i valen själv.
Även för den som ska fatta besluten är det viktigt
att man kan överblicka de valmöjligheter som finns.
Att tillsammans med den arbetssökande göra upp en
ordentlig handlingsplan och att sedan med olika me-
del se till att den blir förverkligad är målsättningen
för varje handläggare inom det här området.
Som arbetsmarknadspolitiken ser ut i dag är det
inte möjligt att göra bra handlingsplaner och att över-
blicka konsekvenserna för den enskilde av ett visst
beslut. Alltför många regler och förordningar drar åt
olika håll. Man har dessutom alltför kort tidshorisont
vid besluten. Att bara kunna bevilja medel för sex
månader åt gången är inte tillfredsställande. Att olika
insatser också får olika ekonomiska konsekvenser för
den arbetssökande är heller inte bra. Därför krävs det
en omorientering av hela arbetsmarknadspolitiken.
Det behövs enklare regler för att skapa tryggare män-
niskor i en redan pressad situation.
Det första steget för att reformera arbetsmark-
nadsområdet är att slå samman alla försörjningsstöd
under ett utgiftsområde. Det föreslår Centerpartiet i
sin motion A275. Vi föreslår här att samtliga försörj-
ningsmedel under utgiftsområdena 13, 14 och 15
överförs till ett gemensamt utgiftsområde 13 - detta
för att göra kostnadssidan för arbetslösheten mer
synlig.
Ett gemensamt regelsystem för hur försörjnings-
stödet ska betalas ut måste också tas fram. Det blir
enklare för både enskilda och handläggare att förstå
konsekvenserna av olika åtgärder om man inte samti-
digt ska fundera över om det här på kort och lång sikt
är det mest ekonomiska. Samtidigt ska längden på
åtgärden vara beroende av behovet och inte som nu
av vilka regler som styr ett visst program. Behöver en
person en längre utbildning för att bli anställningsbar
måste personen i fråga få garantier för att han eller
hon ska kunna fullfölja utbildningen, inte: Det får du
veta i sexmånadersintervaller. Då blir den ekonomis-
ka oron och risken för stor för en del, och man hoppar
av. Det innebär resursslöseri både för den enskilde
och för samhället.
Det viktigaste med den här förändringen i arbets-
marknadspolitiken är att den blir mer överskådlig och
tydlig. En annan konsekvens är att man kan spara
pengar på den, eftersom den blir enklare att hantera.
Sysselsättningsmålet är det viktigaste målet i ar-
betsmarknadspolitiken. Därför välkomnar vi center-
partister den tyngdpunktsförskjutning som redovisas i
regeringens proposition. För vår del vill vi göra beto-
ningen på sysselsättningen ännu tydligare. Arbetslös-
hetsmålet är svårt att beräkna, eftersom det hela tiden
kommer in nya människor i systemet som i ett annat
konjunkturläge inte ansett det mödan lönt att anmäla
sig som arbetssökande, eftersom de inte trott sig få
arbete på en arbetsmarknad med låg aktivitet.
Arbetslöshetssituationen ser olika ut i olika delar
av landet. I storstadsområdena och på universitetsor-
terna, likaväl som i västra delarna av Småland är det
brist på arbetskraft och stor inflyttning. I andra delar
av landet är det utflyttning och brist på jobb.
Men det kan också vara problem med att få fatt på
arbetskraft med den kompetens som behövs till
många av de jobb som finns att tillgå. Företagen har
svårt att rekrytera och den nedåtgående tendensen kan
förstärkas på ett olyckligt sätt.
Detta märks redan i Småland, där exempelvis
Sävsjö kommun enligt dagens tidning och den senaste
veckostatistiken från länsarbetsnämnden endast har
2,98 % arbetslöshet. Däremot har man problem med
att rekrytera folk med specialistkompetens. Sävsjö är
en ganska typisk höglandskommun, där man tyvärr
har stor utflyttning. Förhoppningsvis leder de 44 nya
företag som samtidigt etablerats i kommunen till en
mer positiv utveckling.
Centerpartiet vill inrikta arbetsmarknadspolitiken
på tre spår. Det första är att alla ska garanteras gym-
nasiekompetens. Det andra är en högkvalitativ ar-
betsmarknadsutbildning som leder till jobb. Det tredje
spåret ska vara inrättande av s.k. övergångsarbets-
marknader.
Flaskhalsproblemen och svårigheterna både att
rekrytera medarbetare och för unga människor att få
jobb vill vi i Centerpartiet möta med utbildning av
både unga och äldre. Det behövs en ingång till utbild-
ning. Man ska inte behöva gå runt i systemet för att få
handledning och hjälp att hitta något som passar den
enskilde.
I gymnasieskolan finns studie- och yrkesvägled-
ning. Det kommer att behövas i allt större utsträck-
ning även inom arbetsmarknadsområdet. Enligt AMS
finns 75 000 ungdomar och ett stort antal äldre som
saknar gymnasiekompetens. Det visar vilket stort
utbildningsbehov som finns redan i dag. I framtiden
kommer vi säkert inte att kunna slå oss till ro med
den utbildning vi fått i ungdomen, utan man kanske
flera gånger under livet få förnya och öka kompeten-
sen på olika områden.
Arbetsmarknadsutbildningen behöver vara av
mycket hög kvalitet. Dessutom behöver den bedrivas
i nära samarbete med arbetsgivarna, så att arbetsta-
garna har den kompetens som behövs när de är klara
att gå ut i arbetslivet. Att blanda teoretisk utbildning
med praktik på företag och andra arbetsplatser ger
god utdelning för alla parter. Lärlingsutbildningen
kan fungera på olika sätt beroende på vilken arbetsgi-
vare som vill rekrytera, men alla har nytta av att ha
gjort praktik under utbildningen, oavsett vad utbild-
ningen syftar till.
Kompetensutvecklingen inom arbetslivet är
mycket ojämnt fördelad mellan olika kategorier be-
fattningshavare. De med hög utbildning och hög lön
får i stor utsträckning också del av vidareutbildning
och kompetensutveckling via arbetsgivaren. Detta gör
dem med låg utbildningsnivå extra sårbara vid ned-
skärningar. Dels rationaliserar man ofta bort arbets-
uppgifter, dels har de här arbetstagarna svårigheter att
hitta nya arbeten på en alltmer utbildningskrävande
arbetsmarknad.
Arbetsgivarna måste ha en viss framförhållning
när det gäller vilka rekryteringsbehov de har och
vilka medarbetare som kan vidareutvecklas för att ta
mer kvalificerade arbetsuppgifter. Arbetsmarknads-
politiken måste inriktas tydligare på utbildning och
vidareutveckling än i dag.
Regeringen har tydligen på det här området pratat
fortare än man har tänkt, eftersom man redan har
beslutat om skatteskärpningar för att finansiera kom-
petenskontona, men inte kommit med något konkret
förslag om hur pengarna ska användas under år 2000.
Hur länge ska vi vänta på ett förslag som ger möjlig-
heter för arbetsgivare och arbetstagare att utveckla
företagen och de enskildas kompetens?
Centerpartiets förslag går ut på att både arbetsgi-
vare och arbetstagare ska kunna göra avsättning till
kompetenskonto. Dessutom ska staten via skatte- och
avgiftssubventioner bidra till systemet. För dem med
de lägsta inkomsterna ska dessutom staten garantera
en grundnivå.
Det är ur jämställdhetssynpunkt viktigt att sam-
hället går in med den här grundnivån, eftersom det
finns många kvinnor med låga löner. Dessutom job-
bar de ofta deltid. För att de ska ha en reell chans att
ta sig ur den situationen bör staten garantera en
grundnivå.
För dem med de största problemen på arbets-
marknaden är det nödvändigt att vidta särskilda åt-
gärder. Centerpartiet föreslår att s.k. övergångsar-
betsmarknader inrättas. Det innebär att ett antal före-
tag och offentliga arbetsgivare skriver under ett avtal
om att sysselsätta ett antal långtidsarbetslö-
sa/långtidsinskrivna. I en sådan arbetsgivarkrets kan
den arbetssökande gå runt och pröva olika arbetsupp-
gifter. Dessutom får arbetsgivarna, utan anställ-
ningstvång, möjlighet att testa de olika personerna
och se om de har kapacitet för arbetsuppgifter som
finns på arbetsplatsen.
Liknande kretsar har fungerat i bl.a. Vaggeryds
kommun, där ett antal företag med behov av att skära
ned antalet anställda i stället gick tillsammans och lät
ett antal personer rotera på de olika företagen. De
anställda fick pröva nya arbetsuppgifter, nya företag
och de fick också via arbetsförmedlingen en viss
vidareutbildning. Flera anställda fick på det här sättet
kontakt med nya arbetsgivare.
Det viktiga med den här övergångsarbetsmarkna-
den är att människor förr eller senare kommer till ett
ställe där de "fastnar". Det är också viktigt att man
som arbetssökande syns och tar kontakt med arbets-
givare. Många nya jobb har skapats på grund av att
människor gått runt till olika företag och erbjudit sina
tjänster.
Bemanningsföretagen är en ny företagsform som
inte varit tillåtna längre än sedan 1993. De sysselsät-
ter i dag ca 22 000 personer, och tillväxten i bran-
schen är god. De är framför allt ett storstadsfenomen,
men även i andra delar av landet etableras företag
som arbetar med konsult- och bemanningsverksam-
het.
De här företagen innebär ett nytt förhållningssätt
på arbetsmarknaden. Flexibiliteten finns i avtalen
mellan företagen, medan de anställda har fast anställ-
ning. För de mindre företagen borde den här sortens
företag också kunna vara till stor fördel. De skulle
kunna avlasta vid arbetstoppar, men också erbjuda
den spetskompetens som företaget i sig inte kan bära
mer än tillfälligtvis och i vissa lägen. Den utredning
som regeringen föranstaltar behöver komma till stånd
mycket snabbt. Den är angelägen.
Arbetsrätten behöver förändras för att göra det
möjligt för fler att ta sig in på arbetsmarknaden.
Framför allt är det grupper med särskilda problem
som skulle få det lättare om företagen upplevde det
lättare att anställa folk.
Samhällets lagar behöver också spegla den nya
arbetsmarknad som håller på att växa fram. Många av
de beslut som i dag fattas på central nivå skulle med
fördel kunna tas lokalt mellan enskilda arbetsgivare
och arbetstagare. Det behöver finnas grundläggande
avtal, men en hel del av tolkningen kan göras lokalt.
Jämställdhetsfrågorna är en annan viktig del av
arbetsmarknaden. De behöver också ses över. Fram-
för allt måste vi börja med att få lika lön för lika ar-
bete.
Dessutom behöver chefsutbildning för kvinnor
och en utvidgning av rekryteringsarbetet för att få
fram fler kvinnor inledas. Det finns mycket att göra
här. Vi har stora förväntningar på den proposition
som regeringen har aviserat på det här området.
När det gäller det nya mål 3 som ska komma inom
den europeiska socialfonden är vi i Centerpartiet inte
särskilt nöjda med det förslag som föreligger från
regeringens sida. Vi tycker att det är viktigt att även
de minsta företagen får stimulans till kompetensut-
veckling och vidareutbildning. Därför yrkar vi bifall
till reservation nr 31.
Lönebidragen är en annan del som är viktig. Vi
tycker att regeringen inte tar till vara den goda kon-
junktur som råder nu. Vi anser att det skulle ha varit
betydligt fler lönebidrag än regeringen har aviserat.
Jag kan bara beklaga att vårt budgetalternativ här har
fallit.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla att arbets-
marknadspolitiken behöver förändras från grunden.
Det finns stora strukturella problem att ta itu med. En
samordning av försjörningsstöden, en inriktning av
politiken mot ett utbildningsspår och en ny över-
gångsarbetsmarknad för dem som har svårast att ta
sig in på arbetsmarknaden är några av de förslag som
Centerpartiet lagt fram för att få en utveckling mot
bra och säkra jobb med stor framtidspotential för hela
vårt land.