Herr talman! Det går bra för Sverige. Om detta är
nästan alla bedömare ense. Det verkar närmast som
om prognosinstituten slåss om att göra de mest opti-
mistiska bedömningarna av svensk ekonomi. Rege-
ringens bedömningar hör till de mest försiktiga för
närvarande.
Tillväxten är hög. Det är framför allt den privata
konsumtionen och investeringarna som är de vikti-
gaste drivkrafterna bakom den höga tillväxten. Ar-
betslösheten sjunker snabbt. Sysselsättningen ökar.
Det har vi sett i statistiken ett antal år nu. Men nu
börjar också förbättringarna märkas bland människor.
Alla känner någon som har varit arbetslös och som nu
har fått ett jobb. Det är då det verkligen vänder.
Återhämtningen kommer på bred front. Variatio-
nen av arbeten som utannonseras är stor. Shell söker
t.ex. personal till flera av sina mackar i Stock-
holmsområdet. Knight Industriteknik i Västerås söker
flera nya medarbetare, liksom Model 1 Data i Solna.
SYCON Teknikkonsulter vill expandera i Norrland
och utannonserar nya tjänster i Boden. Detta är bara
ett litet axplock av de tjänster som utannonseras just
nu. Listan på goda exempel skulle kunna göras
mycket längre.
Den här utvecklingen innebär också att regering-
ens arbetslöshetsmål om 4 % öppen arbetslöshet år
2000 är på väg att klaras. Enligt de senaste progno-
serna når vi inte ända fram. Vi kan emellertid notera
att både OECD och Konjunkturinstitutet i sina pro-
gnoser beräknar att målet nås år 2001.
Herr talman! Detta är troligen första gången som
OECD gör en mer positiv prognos om svensk arbets-
marknad än regeringen själv. Det är en oerhörd styrka
att kunna säga detta från denna talarstol.
Regeringens sysselsättningsmål om 80 % syssel-
satta senast år 2004 förväntas nu uppnås redan år
2002 - två år tidigare än beräknat! Sysselsättningen i
Sverige har aldrig vuxit så snabbt som den för närva-
rande gör.
Herr talman! Hur lät det inte för några år sedan då
regeringen presenterade arbetslöshetsmålet. Då sades
det, inte minst från denna talarstol, att det var omöj-
ligt att nå. Då sade kristdemokrater och moderater att
regeringen trixade med siffrorna och att det inte
skulle vara riktiga jobb.
Nu tiger de borgerliga partierna i frågan. Verklig-
heten har visat att vi hade rätt. Nu ökar både den
privata och den offentliga sysselsättningen.
Det här är glädjande nyheter, och jag tycker att
det vore roligt om vi alla kunde vara glada över denna
utveckling. Glada, men naturligtvis inte nöjda. Fortfa-
rande återstår mycket att göra. Men de goda tiderna
som vi nu har ger oss ju möjlighet att göra detta.
Utifrån dessa positiva ingångsvärden har vi nu en
unik chans att också lösa de goda tidernas utmaning-
ar. Det handlar om framför allt tre områden: arbets-
kraftsbrist, regionala obalanser och kvardröjande
långtidsarbetslöshet.
När det gäller brist på arbetskraft med rätt kom-
petens är den allra viktigaste åtgärden satsningar på
utbildning och kompetensutveckling. Sedan 1997 har
vi satsat på kunskapslyftet.
Det är en mycket stor satsning på dem med allra
kortast utbildning. Hittills har i storleksordningen en
kvarts miljon vuxna studerat inom ramen för kun-
skapslyftet. Dessutom satsar vi nu på högre kvalitet i
arbetmarknadsutbildningen och på särskild bristyr-
kesutbildning. Nu vill vi också gå vidare med statligt
stöd för kompetensutveckling i arbetslivet.
Dessa satsningar, tillsammans med aktiv arbets-
förmedling, är viktiga insatser för att möta den ar-
betskraftsbrist som nu finns i vissa branscher och i
vissa regioner.
Men, herr talman, utvecklingen är inte lika stark i
hela landet. Samtidigt som vissa områden växer så
det knakar, står utvecklingen fortfarande och stampar
på andra håll.
Som i många andra fall klarar inte den av borger-
ligheten så rosade marknaden att ensam lösa det sam-
hällsproblem som de regionala obalanserna utgör.
Gemensamma lösningar krävs. Det krävs ett samspel
mellan det privata och det offentliga, mellan närings-
liv, stat och kommuner. Regionalpolitik och närings-
politik måste gå hand i hand.
Det går att lösa problemen även i glesbygden.
Sorsele kommun i Västerbottens inland är ett lysande
exempel. Där råder för närvarande arbetskraftsbrist.
Samtidigt som vi vet att Norrlands inland i många fall
står utanför den positiva utveckling som råder i övri-
ga Sverige har Sorsele alltså brist på arbetskraft. Det
går att lyckas utan marknaden! I detta fall är det till-
växtavtalen som har hjälpt till.
Långtidsarbetslösheten är fortfarande ett gissel.
Därför är det en huvuduppgift för oss att lösa lång-
tidsarbetslösheten - både för äldre och för yngre.
Fru talman! I förra årets budgetproposition före-
slog regeringen att offentliga tillfälliga arbeten, s.k.
OTA, skulle avvecklas. Så blev också riksdagens
beslut. Inga nya personer har alltså placerats i OTA
under 1999. För dem som inte hade fyllt 62 år vid
förra årets utgång ska åtgärden upphöra nu vid års-
skiftet. För dessa personer, i dagsläget ca 5 000 män-
niskor, finns ingen arbetsmarknad i dag.
Därför har vi socialdemokrater tillsammans med
Miljöpartiet och Vänsterpartiet i utskottet enats om
att de som nu finns i OTA ska vara kvar till dess
regeringen återkommer med en samlad åtgärd för alla
långtidsinskrivna.
Fru talman! Jag tycker att det känns skönt att kun-
na säga från talarstolen att vi politiker inser att vi
gjorde ett misstag när vi fattade det här beslutet förra
året.
Fru talman! Det är beklämmande, tycker jag, att
sitta här i dag och lyssna till oppositionens jämmer
och elände, svartmålning och rop på strukturreformer,
som Kent Olsson har ägnat sig åt här. Moderaternas
arbetsmarknadspolitik bygger fortfarande på analysen
att Sveriges problem är en svag sysselsättningsut-
veckling. Denna utveckling antas bero på en dålig
socialdemokratisk och facklig politik som inte ger
tillräckliga incitament för arbete.
Det lönar sig dåligt att arbeta, säger Kent Olsson.
Den höga skatten och marginaleffekter ger upphov
till att det lönar sig dåligt att arbeta och starta företag.
De höga ersättningsnivåerna och andra bidrag gör att
det lönar sig dåligt att ta ett arbete för en arbetslös,
och stränga arbetsrättsliga regler och höga ingångslö-
ner gör det dyrt att anställa.
Fru talman! Medlen som moderaterna har för att
lösa de arbetsmarknadspolitiska problemen är natur-
ligtvis knutna till den här analysen. Det är idel gam-
mal skåpmat med skattesänkningar och avregleringar.
I grunden syftar den moderata politiken till en fullt
avreglerad arbetsmarknad där facket är krossat och
arbetsgivare och löntagare förhandlar själva om lön
och arbetsvillkor. Beslut bör omedelbart fattas om en
liberalisering av arbetslagstiftningen, säger modera-
terna. Vi känner igen de argumenten. Vi har hört dem
förut, Kent Olsson.
Moderaternas avreglering av arbetsmarknaden in-
nebär också en väsentligt minskad roll för staten i
arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen kritiseras för att använda arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder för att uppnå arbetslöshetsmå-
let, dvs. som ett sätt att dölja arbetslösheten. Mode-
raterna vill, med bistånd av Kristdemokraterna och
Folkpartiet, lägga om arbetsmarknadspolitiken så att
färre ingår i de arbetsmarknadspolitiska programmen.
Till dessa räknar moderaterna också kunskapslyftet.
Vad skulle hända om era förslag till neddragningar av
anslaget gick igenom i den kommande voteringen?
Svaret är enkelt. Det skulle innebära en ökad utför-
säkring, och många skulle bli ställda på bar backe och
tvingas lämna hus och hem.
Fru talman! Det kan ibland vara upplyftande att
gå utanför riksdagens kammare och lyssna på vad de
moderater säger som inte riskerar att visas i Aktuellts
kvällssändning när de uttalar sig. Debatten blir på
något sätt lite ärligare när man hör dem yttra sig.
Från Moderata studentförbundet har det gjorts
försök att knyta arbetsmarknadspolitiken till en
"moralisk" uppfattning om att staten inte har någon
rätt att bestämma vilka avtal som träffas.
Enligt denna uppfattning är alla kollektivavtal
omoraliska. Alla löntagare ska själva knyta avtal med
sina arbetsgivare om löner och anställningsvillkor.
Facket får finnas, men det har ingen rätt att förhandla
för oorganiserad arbetskraft eller att "trakassera" den
som inte är medlem.
I Studentförbundets vision finns således inga re-
striktioner för marknadskrafterna på arbetsmarkna-
den. Vilka avtal som helst är tillåtna.
Fru talman! Riktigt så långt vågar moderaterna
inte gå i riksdagen, i varje fall inte offentligt och inte
än. Men riktningen är tydlig. Kollektivavtalen ska
betyda allt mindre, arbetsrätten ska luckras upp. I sin
motion skriver moderaterna t.o.m. att man kräver ett
totalt slopande av turordningsreglerna i lagen om
anställningsskydd.
Men det kanske man inte ska förvånas över. Mo-
deraternas politik går ju ut på att hela ansvaret för
arbetslösheten läggs på de arbetslösa själva. Genom
sänkta ersättningsnivåer, bortre parenteser och mins-
kade anslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska
de arbetslösa tvingas ta lågt avlönade arbeten. Fack-
föreningsrörelsen ska försvagas och möjligheten att
knyta individuella avtal ska ökas. Man får anta att
möjligheten, Kent Olsson, framför allt ska gälla avtal
med löner och arbetsvillkor.
Samtidigt ska sänkta marginalskatter och indivi-
duella avtal göra det möjligt för den framgångsrike att
öka sin lön efter skatt.
I sin iver att få arbetsmarknaden att fungera bättre
glömmer moderaterna bort att arbetskraften inte bara
är en vara som kan köpas på arbetsmarknaden. Ar-
betskraften är också människor av kött och blod.
Marknadens krav på flexibilitet måste balanseras mot
människors berättigade krav på trygghet och rättvis
behandling. Moderaternas politik innebär i klartext ett
Sverige med större klyftor och fler fattiga, ett orättvi-
sare Sverige.
Fru talman! Lika beklämmande är det att höra hur
Folkpartiet och Kristdemokraterna jamsar med mode-
raterna i allt de säger. Jag tycker att det är särskilt
anmärkningsvärt att höra kristdemokraterna tala om
regeringens strategi mot arbetslösheten som ett försök
att föra undan människor från arbetskraften. Då
glömmer Stefan Attefall helt plötsligt att kristdemo-
kraterna själva förbereder en reform som har det
uttalade och enda syftet att föra undan personer,
främst kvinnor, från arbetsmarknaden.
Vårdnadsbidraget beskrivs som en utökning av
föräldrarnas valfrihet. Målet är uttalat att fler borde
välja bort den offentligt finansierade barnomsorgen.
Detta bör också ge effekter på sysselsättningen. Det
är faktiskt potentiella förvärvsarbetare som ska gå
hemma, Stefan Attefall. Tala om att föra bort männi-
skor från arbetskraften! - Ni vill föra bort människor
i en aldrig tidigare skådad omfattning.
Det är hemskt att behöva upplysa om det, men
kvinnor vill och kan faktiskt arbeta. Det borde man
inte behöva påpeka från den här talarstolen mindre än
en månad före millennieskiftet.
Fru talman! I arbetslöshetstider glöms det ofta
bort att en mycket viktig uppgift för arbetsmarknads-
politiken är att garantera dem som har jobb drägliga
arbetsvillkor. Vi socialdemokrater kommer aldrig att
acceptera att det slarvas på det området.
Personaluthyrningsverksamheten, t.ex., har ex-
panderat kraftigt sedan den nya lagen om privat ar-
betsförmedling och personaluthyrning trädde i kraft
den 1 juli 1993. Många av de här företagen är goda
arbetsgivare, som följer lagar och avtal. Kollektivav-
tal har tecknats med berörda fackliga organisationer,
och förhållandena har i många fall förbättrats avse-
värt för den anställde, men det finns också exempel
på motsatsen.
Oklarheter i tillämpningen av lagen i olika avse-
enden när det gäller uthyrningsföretag eller beman-
ningsföretag och deras verksamhet kvarstår. Det
pekar inte minst alla motioner som har skrivits här i
riksdagen under allmänna motionstiden på.
För de anställda är det viktigt att deras arbetsgiva-
re ger dem drägliga arbetsvillkor. Det finns naturligt-
vis också ett intresse från företagens sida att gällande
regler och lagar följs för att förhindra oseriös konkur-
rens.
Den ökade tillväxttakten inom branschen gör att
det nu finns skäl att följa upp den utredning som
gjordes 1996. Det är anledningen till utskottets be-
ställning till regeringen att återkomma i den här frå-
gan.
Fru talman! Till sist vill jag säga att den positiva
utvecklingen, med flera jobb, färre arbetslösa och fler
som vill och kan arbeta, ger oss förutsättningar att ta
itu med de goda tidernas utmaningar. Men än är inte
alla problem lösta. Fortfarande är alltför många utan
den gemenskap som en arbetsplats kan ge, fortfarande
saknar alltför många den frihet som egen försörjning
skapar, och fortfarande hindras alltför många från att
uppfylla sina livsdrömmar för att de saknar ett gott
arbete. Fru talman! Detta blir den viktigaste uppgiften
för oss under det första decenniet av nästa millenni-
um.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till ut-
skottsmajoritetens förslag i betänkandet.