Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 2 under mom. 2.
Fru talman! Det behövs en förändring i arbetslivet
och i samhället för övrigt när det gäller bemötande
och attityder gentemot personer med funktionshinder.
Det visar inte minst Lindqvists utredning, Lindqvists
nia. Jag tror att vi alla är överens.
Enligt AMS bedömning är det ett stort problem att
vissa arbetssökande marginaliseras på arbetsmarkna-
den. Det kan gälla äldre arbetshandikappade, utom-
nordiska medborgare med kort skolutbildning, kort-
tidsutbildade inom yrken där arbetskraftsfrågan
minskar samt också ungdomar som inte fullföljt
gymnasieutbildningen med godkända betyg.
Detta problem känner man väl till ute på arbets-
förmedlingarna. Det borde inte komma som en över-
raskning, utan AMS bedömning visar tvärtom tydligt
att regeringens politik totalt misslyckats när det gäller
det långsiktiga och målmedvetna arbetet med att se
möjligheter men också att lösa problemen kring dessa
människor.
Vi menar att en aktiv arbetsmarknadspolitik inne-
bär utbildning, individuellt anpassade åtgärder och en
effektiv matchning mellan arbetssökande och arbets-
givare. Detta gäller hela arbetsmarknaden och i syn-
nerhet de arbetshandikappade. En långsiktig och
trovärdig arbetsmarknadspolitik innebär också att
följa upp och stödja de särskilda projekt och proces-
ser som initierats av folkrörelser tillsammans med
kommuner och arbetsförmedlingar.
Man ska inte behöva, som ansvariga i processen
"Det finns bruk för alla" i Falköping, leva i ovisshet
och komma till Stockholm med mössan i hand och
tigga medel varje år. En rapport från forskningssta-
tionen i Mösseberg visar att det var huvudsakligen
staten, landstingen och försäkringskassan som tjänade
på "Det finns bruk för alla", medan kommunernas
kostnadsminskning var relativt liten sett i förhållande
till den stora andel av projektkostnader som betalas
av kommunerna.
Vi vet också att processen är en vinst för samhäl-
let. I synnerhet visar rapporten att den är en stor vinst
för människor som deltar i processen.
En lönebidragsanställning bygger på förtroende
mellan handläggare, anställda och arbetsgivare. En
anställning och introduktion kan ta lång tid att förbe-
reda. Därför var regeringens indragning av löne-
bidragsmedel olycklig och kom definitivt vid fel
tidpunkt. Det är ju nu när arbetsmarknadsläget för-
bättrats som möjligheterna till arbete ökat även för
arbetshandikappade. Man borde satsa mer. I t.ex. mitt
eget län har det varit stopp sedan sommaren när det
gäller nyanställningar med lönebidrag, trots att det i
dag finns företag som står i kö och som har möjlighet
att ta emot anställda med lönebidrag.
Jag uppskattar utskottets förslag att även Samhall-
sanställda ska omfattas av det förstärka anställnings-
stödet. Då undviker man det problem som jag fick
information om i går när jag besökte Samhall i
Strömstad. Man hade förberett en kvinnas övergång
till den reguljära arbetsmarknaden, men arbetsgivaren
ändrade sig på grund av att han fick möjlighet att ta in
en person som omfattades av det förstärkta anställ-
ningsstödet.
Margareta Persson, ordförande för Nationella
folkhälsokommittén, säger i ett pressmeddelande
angående stress och barn att barns hälsa har att göra
med att de behöver bli sedda och att föräldrarna har
tid med dem. Vid ett telefonsamtal i går kväll med en
chef på AMI i min valkrets uttryckte hon precis det-
samma. Svaga grupper på arbetsmarknaden behöver
någon som ser dem.
Det är nu i ett positivt arbetsmarknadsläge som
människosyn och solidariteten med svaga grupper
ställs på prov.