Herr talman! Jag kan inledningsvis konstatera att
näringsministern tyvärr inte medverkar i den här
debatten i år heller. Jag tycker att det är mycket non-
chalant. Det var samma sak förra året, och det påpe-
kades av Hans Andersson. Nog borde näringsminis-
tern vara här vid den första stora debatt som vi har.
Man kanske kan tänka sig att det finns en förkla-
ring till att näringsministern inte är här. En minister
som i varje anförande i varje debatt talar om vad som
ska ske, hur villkoren för företag ska förbättras, löne-
bildningen ska reformeras och småföretagen ska ges
bättre villkor osv. kanske tycker att det inte känns så
trevligt att vara här och konstatera inför kammaren att
ingenting av det han sagt i debatter, skrivit eller lovat
har blivit verklighet.
Jag har gått igenom vad som hänt sedan Björn
Rosengren tillträdde som näringsminister år 1998 och
konstaterat att det i stort sett finns fem propositioner.
Den första heter Utstationering av arbetstagare.
Den kan knappast anses ha förändrat näringsklimatet
speciellt mycket.
Den andra heter Lägesrapport angående de regi-
onala tillväxtavtalen. Den tyder inte heller på något
större intresse för de näringspolitiska frågorna.
Den tredje är Företagshälsovård, som är en nog
så viktig förändring i sig själv, men den förändrar inte
näringsklimatet speciellt mycket.
Den fjärde heter Utvidgning av lagen om europe-
iska företagsråd till att avse Storbritannien. Det är
nyttigt att vi innesluter Storbritannien i vår gemen-
skap, men inte förbättrar det den svenska näringslivs-
situationen.
Den femte heter Jämställdhetspolitiken inför
2000-talet. Det är möjligt att det är här som närings-
ministern lägger ned all sin energi, även om jag tviv-
lar på att detta blir fallet.
Det är alltså inte mycket som har hänt under den
senaste perioden.
Lönebildningspropositionen på torsdag blir väl
efter fackliga ingrepp inte heller mycket till proposi-
tion. Inte ens samarbetspartnern Miljöpartiet verkar
vara speciellt nöjt. Men facket är förhoppningsvis
nöjt. Vi får väl anta att det är huvudsaken, inte vad
näringslivet och de arbetslösa anser. Det viktigaste är
trots allt att facket är belåtet. Man kan i många fall
fråga sig vem som styr Sverige i realiteten.
När jag gick igenom detta upptäckte jag att jag
överdriver lite. Det finns dock ett par förslag i bud-
getpropositionen, bl.a. ett om förstärkt anställnings-
stöd för långtidsarbetslösa. Dessutom har arbets-
marknadsutskottet kommit fram till att OTA ska få
fortsätta en tid till. Det kanske var lite elakt att säga
att det inte kommer några förslag från regeringen -
några kommer trots allt.
Det kommer inga propositioner, däremot olika
grupper, som regeringen har tillsatt. Man är väldigt
duktig på att prata. Det finns olika pratgrupper som är
tillsatta av Rosengren och Sahlin, och dessa grupper
har kommit fram till ett antal olika förslag om vad
man vill göra. Men när de förslagen kommer bryr sig
regeringen inte alls om dem. Tala om ineffektivitet!
Tillsätt ett antal grupper, och sedan sitter det ett par
ministrar där som inte alls bryr sig om vad som hän-
der.
Man kan trots allt, om man nu försöker se något
positivt i detta, konstatera att situationen för svensk
ekonomi är ljusare nu än tidigare och att arbetslöshe-
ten minskar. 8,5 % är öppet arbetslösa eller i åtgärder,
men om vi lägger till även dem som står utanför ar-
betsmarknaden helt eller delvis och räknar in latent
arbetssökande och undersysselsatta kommer vi upp i
nästan 15 %.
Det här är skrämmande siffror i en högkonjunktur.
Och vad gör då regeringen åt detta? Den gör ingen-
ting. Alla de förslag som de fyra borgerliga partierna
har lagt avvisar regeringen. Av 77 förslag som Små-
företagsdelegationen, som är tillsatt av regeringen,
har lagt är det 12 som är genomförda, om man räknar
snällt. De olika typer av regelförenklingar som före-
slås väntar man med eller tillsätter utredningar om,
men ingenting sker där heller.
I en gemensam fyrpartireservation med Modera-
terna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centern
lägger vi ett antal förslag för att minska arbetslöshe-
ten.
Vi föreslår skattesänkning på arbete och företa-
gande.
Vi föreslår sänkt skatt för hushållstjänster, som vi
vet kommer att ge tiotusentals jobb. Det har gjorts ett
försök i Kungälvsområdet som heter Humlan, och
man kan där konstatera att detta ger jobb. Dessutom
är det så att många grupper skulle absolut vilja ha
detta. Ta barnfamiljer, som skulle få mer tid tillsam-
mans, och äldre, som skulle kunna få hjälp med
snöröjning och vissa typer av trädgårdsarbete. Men
här sker inte heller någonting. Mona Sahlin är visser-
ligen ute gång på gång och säger att hon tycker att det
verkar bra och att det nog ska genomföras, men i
vanlig ordning sker det inte någonting.
Jag skulle vilja fråga Johnny Ahlqvist, som är ord-
förande i arbetsmarknadsutskottet: När kommer det
att ske någonting på det här området? Vi vet att det
behövs en ny arbetsrätt, men när kommer förslag om
någonting i det fallet?
Turordningsreglerna måste ändras. När kommer
förresten det av riksdagen för ett år sedan beslutade
undantaget?
Facklig vetorätt vid entreprenader och förbud mot
blockad av enmansföretag är nödvändiga. När kom-
mer det?
Arbetslöshetsförsäkringen behöver förändras till
en allmän och obligatorisk försäkring och en bortre
parentes införas. Inte heller här ser vi några förslag
från regeringen.
Utbildningen behöver förbättras, och personliga
utbildningskonton och lärlingssystem behöver infö-
ras.
Dessa förändringar måste till för att antalet jobb
ska öka.
Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är
osolidariskt mot de arbetslösa att inte ändra arbets-
rätten, arbetslöshetsförsäkring osv. Det hindrar näm-
ligen att jobb kommer till. Socialdemokraterna värnar
dem som har jobb. Av rädsla för facket gör de inte de
förändringar som de vet är nödvändiga och som bäg-
ge näringsministrarna vet behöver göras. Men man
gör ingenting.
Johnny Ahlqvist får nu visa sin solidaritet mot de
arbetslösa och se till att han är beredd att genomföra
de förändringar som även han vet behövs för att an-
talet jobb ska öka så att vi inte ska ligga med den
enorma arbetslöshet som vi har i en högkonjunktur.
Låt mig ta ett exempel. I Rinkeby, ett invandrar-
tätt område, har 33 % av dem som bor där jobb. Vad
görs för de övriga? 33 % i ett invandrartätt område -
det är skrämmande siffror. Vi vet att det genom de
moderata förslagen kommer att bli fler jobb. Jag
hoppas verkligen för de arbetslösas skull att social-
demokraterna är beredda att omforma sin politik.
Är det nu så att vi är ensamma om att tycka detta?
Nej, i dagens tidningar kan man exempelvis se föl-
jande rubrik: "Utredare vill slopa miljardstöd." Så
kan vi läsa:
"Det statliga miljardstödet till småföretag bör i
stort sett slopas och regelsystemen måste förenklas,
särskilt arbetsrätten." Hörde Johnny Ahlqvist det -
särskilt arbetsrätten? Det föreslår regeringens egna
småföretagsutredare.
"I en första rapport till näringsdepartementet före-
slår de att stödet ändras från förmedling av pengar till
förmedling av kunskap - - -.
Det direkta företagsstödet på flera miljarder kro-
nor årligen som staten fördelar till småföretagen via
myndigheter och inrättningar som Nutek, Almi, läns-
styrelserna och andra aktörer, kan i stort sett avskaf-
fas och pengarna användas till minskad skatt på före-
tagandet. - - -
Direkt stöd skadar ofta mer än det hjälper, hävdar
utredarna. Det skapar orättvisor mellan företag som
får och konkurrenter som inte får. - - -
Utredarna vill att det görs en översyn av skatte-
regler och regler för administration liksom av arbets-
rätten, vilken de anser skapar stora problem för före-
tag som vill växa."
Så säger man om småföretagarpolitiken:
"'Det har lett till ogenomskinliga system, lotteri-
liknande beslut och ett från företagen och företagarna
allt mer frikopplat och självgenererande system.'"
Som det inte vore nog så kommer faktiskt Riksre-
visionsverket och säger så här:
"Statligt stöd stör lokal konkurrens och verkar
konserverande på arbetsmarknaden.
Det anser Riksrevisionsverket (RRV) som på re-
geringens uppdrag har granskat hur delar av det stat-
liga företagsstödet fördelas på företag, branscher och
län. - - -
RRV konstaterar att de myndigheter som delar ut
stöd sällan har överblick över vilka stöd som ges av
andra myndigheter. Risken för felaktiga och dåliga
beslut ökar och uppföljningar av enskilda stöds ef-
fekter blir svår."
Vi konstaterar alltså att det inte är bara vi från
moderat håll och de fyra borgerliga partierna, inte
bara från företagarna utan även regeringens egna
organ som anser att den politik som regeringen för
leder åt fel håll.
Så har vi flaskhalsproblematiken. Vi kan alltså
konstatera att vi, trots att vi har en god ekonomi och
god konjunktur, får allt svårare på alltflera områden
att tillgodose behovet av arbetskraft. Man konstaterar
här att tre av tio företag inte kan växa i takt med den
ökade efterfrågan på deras produkter och tjänster, och
sju av tio företag redovisar klara rekryteringsproblem
under det senaste halvåret enligt en undersökning.
Detta alltså i en högkonjunktur! Det har visat sig att
det beror på den tidigare förda dåliga politiken, där
man satsade på kvantitet i stället för på kvalitet. Det
måste alltså vara något rejält fel med den socialde-
mokratiska politiken när vi befinner oss i det läge
som vi nu har.
Jag hoppas att under dagens kammardebatt få höra
att socialdemokraterna vill någonting som leder åt rätt
håll och att man tar till sig lite grann av det som har
sagts under längre tid både i denna kammare och på
andra ställen. Mina förhoppningar om det är tyvärr
inte alltför stora. Men man ska ju aldrig ge upp hop-
pet. Det är möjligt att Johnny Ahlqvist under debatten
kan visa att han har lyssnat till några av de goda råd
som ges från oss och andra.
Jag vill slutligen be att få yrka bifall till reserva-
tionerna 1 och 8.