Fru talman! Jag instämmer självfallet i den glädje
som utskottsordföranden känner över att läget är
bättre. Jag vill möjligen bara tillägga att det behöver
bli ytterligare ett stycke bättre innan vi får bli nöjda.
Johnny Ahlqvist sade ju inte heller att han var nöjd,
och det tycker jag är fullt korrekt.
Att breda lösningar efterlyses känns också tradi-
tionellt riktigt här. Men i det ligger inte bara då poli-
tiska och byråkratiska lösningar, utan vi behöver en
utvidgad arbetsmarknad, därför att när t.ex. många av
de traditionella industrijobben försvinner behöver vi
andra verksamheter, som dessutom så hett efterfrågas.
Sedan säger Johnny Ahlqvist att det är budgetpro-
positionen som gäller. Ja, då vet vi det. Och så säger
han i nästa andetag att arbetsmarknadspolitiken ska
ses över. Jag tror det också är bra. Men det skulle ju
som sagt var inte förvåna mig om det kommer att ske
snabbare än vad näringsministern tänkte sig när han
skrev budgetpropositionen i september. Jag tror att
det kan hända saker under året, men vi får återkomma
till det när den dagen kommer. För det som ändå är
intressant att iaktta, tycker jag, är att innan ens den
första nyårsraketen har gått i luften så bullras det
ganska rejält om att det behövs radikala förändringar,
så de kan komma snart.
Jag tror till sist, fru talman, att det vi nu behöver
är att fler människor får jobb. Det är egentligen det
enda säkra sättet att säkra välfärden. Då gäller det
också att undanröja mycket av de hinder som i dag
finns, därför att väldigt många ytterligare behöver in
på den arbetsmarknad som vi tror är kungsvägen till
både välfärd och nöjda medborgare.