Fru talman! Den planerade valutaunionen avser att
omfatta alla stater som är medlemmar i EU. Men
dessa stater har väldigt olika förutsättningar, olika
kulturer, olika handelsmönster, olika välfärdssystem,
delvis olika näringsliv och olika ekonomiska konjunk-
turer. Därför är det inte så underligt att det råder en
stor samstämmighet bland ekonomisk expertis om att
EU inte är något optimalt valutaområde. Det innebär
att vi har att se fram emot en rad ekonomiska förluster
både för EU som helhet och för de enskilda med-
lemsstaterna om valutaunionen ändå genomförs. Vi i
Miljöpartiet de gröna gör precis samma bedömning.
Risken är alltså stor att det blir en instabil euro och en
svag valuta, vilket förorsakar många ekonomiska
störningar inom EMU-området. Delarna som skall
bilda helheten stämmer inte särskilt bra ihop.
Genomförs ändå valutaunionen kommer de eko-
nomiska nackdelarna att tvinga fram en hårt central-
styrd gemensam finanspolitik inom EMU. Det betyder
att skatter och utgifter kommer att beslutas alltmer
centralt i Bryssel och i viss mån i Frankfurt. Det blir
en likriktning där Sverige kommer att vara ett ut-
kantslän med mycket mer begränsat ekonomiskt
självstyre än vad vi någonsin har haft. För att då kun-
na konkurrera framgångsrikt med andra ekonomiska
stormakter såsom USA och Japan kommer EU dess-
utom att bedriva en ekonomisk politik där resurser
koncentreras och stordriftsfördelar utnyttjas i högre
grad. Också det medför att Sverige som utkantslän
dräneras på kapital, naturresurser och kompetens.
Särskilt Sverige - jämfört med de dominerande
länderna i EU - löper dessutom en stor ekonomisk
risk på grund av sina delvis annorlunda handelsför-
bindelser och sitt ekonomiska beroende av regioner
utanför EU. Det gäller i synnerhet det stora dollarbe-
roendet i svensk exportindustri. Omvärldsförändring-
arna kan då slå väsentligt annorlunda mot Sverige än
mot EU:s dominerande länder. Det innebär att den
penning- och valutapolitik som kommer att tillämpas i
EMU kan bli till nackdel för Sverige jämfört med
andra presumtiva EMU-länder. Sverige passar helt
enkelt särskilt dåligt in i den planerade valutaunionen.
Vi i Miljöpartiet de gröna anser att de ekonomiska
och demokratiska nackdelarna med EMU för svenskt
vidkommande är helt oacceptabla. Vi anser därför att
Sverige bör stanna utanför EMU permanent. EMU-
projektet är ett högriskprojekt som mycket väl kan
spåra ur och verka destabiliserande på ekonomi, sam-
hälle, sociala förhållanden och på miljön runt om i
Europa. Därför borde den svenska regeringen motar-
beta hela EMU-projektet.
Fru talman! Det kan vara intressant att belysa vad
som kan vara alternativet till EMU-medlemskapet.
Det är självfallet det som vi har gjort under senare år,
nämligen att bedriva en ekonomisk politik med of-
fentliga finanser i balans och som inriktas på alltmer
låga räntor, en penningpolitik som håller inflationen i
schack, en offensiv politik så att näringslivet kan växa
internationellt på framtida marknader. Det är ju detta
som ger lägre räntor, och det är också den erfarenhet
som vi har fått.
Detta ställer naturligtvis också krav på arbets-
marknaden och lönebildningen så att produktivitetsut-
vecklingen i första hand växlas mot minskad arbets-
löshet. Det krävs en förändring av skattesystemet så
att miljöskatterna blir högre och skatten på arbete blir
lägre. På det viset stimuleras tjänstesektorer och mil-
jösektorer som är framgångsrika på den internationel-
la marknaden. Det är där som vi har de växande
marknaderna i framtiden.
Det är också nödvändigt att miljöskulden minskas
och att en offensiv politik förs för att göra Sverige till
ett föregångsland från ekologisk synpunkt. Det leder
till minskade framtida kostnader och betydande kon-
kurrensfördelar för svenskt näringsliv. Miljö och
ekonomi står inte i motsatsförhållande till varandra,
tvärtom.
Penningpolitiken bör vara svensk för svensk eko-
nomi, så att den kan anpassa sig till svenska förhål-
landen. Den skall inriktas på såväl låga räntor som låg
inflation. Valutapolitiken skall enligt vår mening
bygga på fortsatt flytande kronkurs och inriktas på ett
stabilt värde på kronan gentemot omvärlden. Någon
återgång till den devalveringspolitik som tidigare
rådde i Sverige kan vi alltså inte tänka oss att med-
verka till.
Handelspolitiken måste inriktas mot ökad frihan-
del och ett bättre utnyttjande av den globaliserade
ekonomin. Utanför EU slipper vi ett antal handelsre-
striktioner som i dag hämmar svensk ekonomi. Men
det kräver också att man inför tillräckliga social- och
miljöklausuler i handelsavtalen, speciellt i WTO-
systemet. Annars kommer människor och miljö i
främst svaga statsbildningar med otillräcklig social-
och miljöpolitik att sugas ut och drabbas hårt, både
socialt och miljömässigt. Naturligtvis skall vi också
fortsätta att samarbeta med länderna inom EU eller
f.d. EU-stater, men då som fri stat. Med en sådan
finans-, penning-, valuta- och handelspolitik är förut-
sättningarna att stanna utanför EMU goda liksom
förutsättningarna för lägre realräntor, lägre arbetslös-
het och en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.
Fru talman! Den här debatten är också ett tillfälle
för riksdagen att utvärdera hur pass bra vi har klarat
det svenska konvergensprogrammet. Det svenska
konvergensprogrammet innehåller ju inte bara det
som stipuleras i Maastrichtfördraget, som vi alltså är
tvungna att följa på grund av att vi är medlemmar i
EU, utan det innehåller också två ytterligare krav,
nämligen att få ned arbetslösheten och att minska
miljöskulden. Det är ingen annan debattör här som
har tagit upp konvergensprogrammet tidigare. Därför
kan det faktiskt vara skäl att få en debatt även om det,
för det är ju direkt kopplat till EMU-frågan.
Det finns en viss utvärdering i anslutning till bud-
getpropositionen. Tittar vi på den och på andra obe-
roende organs utvärderingar ser vi att arbetslösheten
egentligen inte har minskat utöver vad man kan för-
vänta sig av den konjunkturella effekten just nu. Man
kommer alltså inte att klara de krav som finns i det
svenska konvergensprogrammet när det gäller arbets-
lösheten, vilket i sig är ett starkt skäl för Sveriges
riksdag att säga nej till svenskt medlemskap i EMU.
Vi följer inte det svenska konvergensprogram som vi
själva har satt upp.
När det gäller miljöskulden är situationen ännu
värre. Det är ju snarare så att miljöskulden har ökat
enligt de oberoende organ som har studerat frågan.
Av regeringens redovisning går det däremot inte att
utläsa vad som har hänt. Redovisningen har inte gjorts
på ett sådant sätt att det är möjligt. Det är också i sig
ett starkt skäl för Sveriges riksdag att säga bestämt nej
till ett medlemskap i EMU. Om man menar allvar
med det svenska konvergensprogrammet skall man
naturligtvis diskutera de krav som har ställts där.
Fru talman! När Sverige blev medlem i EU inne-
bar det att vi inte undertecknade Maastrichtfördraget.
Därmed förband vi oss formellt att förr eller senare gå
med i EMU. Detta uppmärksammade vi inför folkom-
röstningen om medlemskap i EU eller ej. Andra parti-
er, framför allt Socialdemokraterna, hävdade däremot
att man inte skulle ta upp EMU-frågan i den debatten,
att det var en fråga som stod utanför och som skulle
prövas och avgöras av svenska folket i ett senare
sammanhang. Därför kan man väl trots allt säga, som
riksdagen också slog fast i ett antal beslut tidigare, att
EMU-frågan inte har avgjorts än. Om Sverige skall
vara medlem i EMU eller inte är en öppen fråga.
I folkomröstningen om EU-medlemskapet dekla-
rerade det största partiet i Sveriges riksdag - det re-
geringsbärande partiet - att EMU-frågan skulle prö-
vas i ett senare sammanhang och att det var svenska
folket som skulle avgöra frågan. Regeringens ageran-
de har ändå varit väldigt oklart och motsägelsefullt,
eftersom den inte klart har talat om att det skall ske en
folkomröstning. Det gör ju att man faktiskt inte vet
vad regeringen vill. Detta har medfört en hel del oro
och debatt kring det svenska EU-medlemskapet och
också kring svensk ekonomisk politik, både i Sverige
och omvärlden. Troligen har den socialdemokratiska
regeringens oklara agerande i EU- och EMU-frågorna
bidragit till att hålla den svenska räntenivån uppe.
Vi kan i och för sig se att osäkerheten har minskat
efter det att den socialdemokratiska partiledningen
våren 1997 bestämde sig för att Sverige inte skulle gå
med i EMU:s tredje steg från starten 1999. Det har
t.ex. gjort att räntegapet mot Tyskland har sjunkit
successivt sedan dess.
Det är klart att det hade varit bättre om regeringen
redan vid medlemskapsförhandlingarna hade krävt ett
direkt undantag, på samma sätt som Danmark, och
gjort klart att Sverige inte har för avsikt att införa
enhetsvalutan 1999, utan att detta är en fråga som
skall lämnas för avgörande till folket, dvs. i en folk-
omröstning.
Den svenska regeringens tvekan i frågor kring
valutaunionen är omvittnad. I Sverige deklarerar
statsministern stolt att EU skall vara ett samarbete
mellan fria stater och att det svenska självbestämman-
det inte får urholkas. Emellertid ligger man platt i EU
i praktiskt taget alla frågor från miljö till ekonomi.
Hyckleriet har nått en ny och hittills oanad höjdpunkt
när regeringen nu hyllar det nya Amsterdamfördraget
som på en lång rad punkter innebär en ökad centrali-
sering av det politiska beslutsfattandet i Bryssel och
att EU alltmer formeras till en superstat där Sverige
enbart är ett utkantslän. Det här dubbelspelet är helt
oacceptabelt. Miljöpartiets slutsats är att regeringen
och den socialdemokratiska ledningen faktiskt vill
genomföra den europeiska superstaten och alltså
också är beredda att driva in Sverige i EMU i ett
senare skede. Men man vågar inte tala om det, vare
sig för sina egna partivänner eller svenska folket,
eftersom man vet att den helt övervägande delen säger
nej.
Fru talman! Regeringen har alltså deklarerat att
svenska folket skall få avgöra, på något sätt, om Sve-
rige skall gå med i EMU:s tredje etapp eller ej. Men
samtidigt har man inte utlovat en folkomröstning,
vilket är litet märkligt. I finansutskottets behandling
här i riksdagen har man t.o.m. vägrat att behandla den
principiella frågan om EMU-medlemskapet skall
avgöras i en folkomröstning eller ej, så att riksdagen
kan ta ställning till frågan i dag. Utskottet har alltså
sett till att riksdagen inte kan ta ställning i den här
principiella frågan. Därmed kan både moderater och
socialdemokrater fortsätta att mörka. Det är svårt att
se detta manövrerande som något annat än ett uttryck
för politisk feghet.
Vi har nu hört Lars Tobisson upprepa de moderata
turerna, där man inte klart vill tala om hur man vill att
EMU-frågan skall avgöras. Man är med på att genom-
föra en folkomröstning, där svenska folket skall få
säga ja eller nej till medlemskap i EMU. Det blir till
något slags ja och ja, men det skall inte ske någon
folkomröstning i alla fall trots att man har sagt det
förut osv.
I stället har tankar på nyval förts fram. Det skulle i
så fall innebära att folkets ställningstagande skulle
göras avhängigt av partisympatier när det gäller rege-
ringsfrågan. Med tanke på att EMU-frågan har så stor
betydelse för landets självständighet och möjligheter i
framtiden är det rätt märkligt. Frågan borde ju få
avgöras i Sverige på samma sätt som själva EU-
medlemskapet. Flera debattörer har också sagt väldigt
tydligt - jag vill gärna upprepa det - att frågan om
EMU-medlemskapet egentligen är viktigare än frågan
om EU-medlemskapet och självfallet borde avgöras i
en folkomröstning. Vi anser att folkomröstningen
borde vara beslutande. Därför bör den förläggas i
anslutning till val, och nästa val äger rum nästa år.
Alltså: Förlägg en folkomröstning i anslutning till
valet 1998! Gör den beslutande! Då får svenska folket
säga sitt.
Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på Carl B
Hamiltons inlägg. Jag noterar att Folkpartiet väl är det
parti som sakligast argumenterar för ett EMU-
medlemskap. Jag upplever att Miljöpartiet kanske är
det parti som är tydligast kritiskt mot att gå med.
Därför vill jag utmana Folkpartiet till dueller över
hela landet den närmaste tiden och fram till valet i just
den här frågan. Vi har utmanat er förut, men då har ni
inte vågat ställa upp. Det hoppas jag att ni vågar den
här gången.
Av den här debatten framgår också att de borger-
liga partierna uppenbarligen tänker sig att om de får
regeringsmakten kommer de att föra in Sverige i
EMU utan någon folkomröstning. Det är den enda
tolkning som jag kan göra av vad som har sagts hit-
tills av Tobisson och Hamilton.