Fru talman! Jag är inte ett dugg bekymrad för Sö-
ren Lekberg eller för Mats Odell för den delen. Det
jag inte kan förstå är hur man som opinionsledare,
som aktiv politiker kan hänvisa till en folkopinion
som skall avgöra saken och sedan själv inte inta en
ståndpunkt. Man låter bara frågan glida och hoppas
eller tror att någonting skall hända utan ens egen
påverkan. Detta är inte ledarskap. Det är inte att ta
ansvar för landets framtid.
Sedan säger Sören Lekberg att vi ute i Europa
mött mycken förståelse för den svenska ståndpunkten.
Jag skulle vilja säga att vi har mött förundran. Det är
ingen som begriper hur vi kan resonera på det här
sättet. Vi är med i ett samarbete. Vi har tagit ställning
till detta i ett fördrag. Men som alla andra uppfattar
det gör vi inte vad vi kan för att dra nytta av samarbe-
tets fördelar.
Jag tror inte att andra länder kommer att ingripa
mot Sverige i den meningen att de skickar arméer hit
för att tvinga oss till underkastelse och till att använda
euron, inte alls. Däremot är jag övertygad om att vi,
med den attityd vi intar i denna fråga liksom i andra,
inte kommer att få vårt rättmätiga inflytande i Europa-
samarbetet. Vi kommer att behandlas som några som
egentligen inte borde ha varit med, som inte vågade
be om det undantag från valutasamarbetet i fördraget
som vi då visste att vi aldrig skulle kunna få. Därmed
skulle vi inte heller ha blivit medlemmar. Vi kommer
att betraktas som sekunda medlemmar.
Det går inte att beskriva Amsterdamfördraget som
en stor framgång för Sverige. Då har man återigen
inriktat sig på frågor som inte är kärnfrågor i Europa-
samarbetet. Det vi inte ägnade oss åt och sökte påver-
ka var de institutionella förutsättningar som skall
möjliggöra för de nya länderna i Central- och Östeu-
ropa att komma med. Detta var kärnfrågan i de för-
handlingar som föregick Amsterdamfördraget. Där
hade Sverige ingen ståndpunkt, utan ägnade sig åt att
få in skrivningar om jämställdhet, konsumentpolitik
och vad det nu kunde vara. Återigen flykt undan kärn-
frågorna i Europasamarbetet.