Fru talman! Johan Lönnroth talar om att vi vill att
fler kvinnor skall vara hemma. Kristdemokratisk
familjepolitik går ut på att svenska barnfamiljer, möd-
rar och fäder, skall få en större valfrihet och att de
skall få mer tid för sina barn. Vi vill införa ett vård-
nadsbidrag fr.o.m. nästa år - så fort vi får chansen vill
vi göra det - för att man skall kunna minska sin ar-
betstid något och kunna vara hemma något längre när
barnen är riktigt små. Det är en valfrihetsfråga. Jag
vet att Vänsterpartiet är emot det. Jag vet att Vänster-
partiet enbart vill ha den institutionella omsorgen och
att alla resurser som staten och samhället satsar på
barnfamiljer skall vara institutionell omsorg. Där har
vi olika uppfattning.
Det har egentligen ingenting att göra med de
strukturreformer som jag talade om. Strukturrefor-
merna behövs, Johan Lönnroth, om vi skall få ned
arbetslösheten. Det är glädjande att Vänsterpartiet
också vill se de strukturreformerna. Men den diffushet
som Johan Lönnroth bestod oss med var större än
min. Jag har ändå talat om vad det är för reformer på
lönebildningens område.
Vad vill Johan Lönnroth göra där? Är det inte
alarmerande att vi nu får en lönekostnadsökning som
ligger långt över det mål som alla har enats om är
nödvändigt för att arbetslösheten skall kunna gå ned?
Det här är de viktiga strukturella problem som gör att
Sverige nu har fastnat i massarbetslösheten. Den
konjunkturella minskningen av arbetslösheten räcker
inte. Nu krävs det att vi tar tag i strukturåtgärderna.
Innan vi har gjort det kan vi inte gå med i EMU.