Fru talman! Först vill jag ta upp vad som står i
fördragen om Sveriges förpliktelser. Låt mig bara
påminna Lars Tobisson om att det var en tidigare
regering, en borgerlig regering, som förhandlade om
Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Den
dåvarande Europaministern, Ulf Dinkelspiel, stod här
i denna sal och försäkrade klart och tydligt att det var
Sveriges riksdag som skulle avgöra om Sverige skall
gå med i EMU eller inte. Det är alltså helt klarlagt, i
varje fall från den dåvarande regeringens sida, att det
skulle ske på det sättet. Vi var inte uppbundna av ett
beslut, utan vi skulle själva självständigt fatta det.
Men Lars Tobisson delar tydligen inte den uppfatt-
ningen.
När det gäller de perifera frågorna viftar Lars To-
bisson bort de framgångar som Sverige hade i sam-
band med förhandlingarna om det nya fördraget i
Amsterdam som inte så viktiga. Vi hamnar i fel frå-
gor, säger han. Men sysselsättningen måste väl vara
en viktig fråga. Miljön måste väl vara en viktig fråga.
Offentlighetsprincipen, detta att medborgarna får
insyn i beslutsprocessen, måste väl vara en viktig
fråga. Men det är det tydligen inte för Lars Tobisson
och Moderaterna.
Slutligen har vi socialdemokrater sagt att vi inte
vill att Sverige skall vara med i valutaunionen från
starten. Vi har däremot sagt att vi skall ha högsta
möjliga beredskap och att det skall avgöras så små-
ningom. Då får också svenska folket möjlighet att se
hur valutaunionen kommer att fungera. Jag tycker att
det är ett klokt och förnuftigt beslut. Jag tycker att det
vore bättre om Lars Tobisson försökte övertyga sin
kollega Mats Odell i stället för att ägna all sin tid och
kraft åt mig.