Fru talman! Det är min sista kärnkraftsdebatt från
riksdagens talarstol.
Psykologin kring kärnkraftsfrågan i Sverige är
mycket intressant. Jag tror knappast att något annat
land med marknadsekonomi i hela världen fått en så
hård låsning till denna kommersiellt allt mindre in-
tressanta teknik. Jag har hållit på med frågan längre
än de flesta, men jag är övertygad om att det är fler än
jag som är utleda på den. När skall vi äntligen inse att
framtiden finns i elegantare mer högteknologiskt
spännande och samtidigt jordnära och praktiska lös-
ningar av energifrågan?
Vi har fått höra frågan ställas varför man inte tagit
fram konsekvensanalyser. Det är något märkligt med
Sverige, som är så låst och som dramatiserar frågan
om att avveckla en teknik som inte visar sig hålla vad
som lovades. Låt mig ge ett exempel. I New York
byggdes ett kärnkraftverk som heter Shoreham. Jag
var där relativt nyligen. När det var färdigt och man
hade provkört det fattades det ett politiskt beslut i
New Yorks stadsfullmäktige att det inte fick drivas.
Det var alldeles färdigt, ägdes av ett privat företag
som helt enkelt inte fick köra det. Företaget fick inte
tillstånd att driva det. Man går till domstol, och dom-
stolen säger att företaget skall ha ersättning. Staden
taxerar ut en del pengar på alla New York-borna. Jag
hade inte hört talas om att någon enda elintensiv gick
back. Jag var i New York vid det tillfället. Det var
mycket litet uppmärksamhet kring det. Man dramati-
serar inte det faktum att en del teknik inte är bra och
skall bort, särskilt när kraftverken börjar bli gamla
och slitna och man står inför att lägga ned hundratals
miljoner på att renovera. Det är nog bara Sverige som
klamrar sig fast.
Självfallet har det kommit in kommersiella intres-
sen av att få ut så mycket ersättning som möjligt från
staten. Därför är det extra upprörande att moderaterna
hela tiden dramatiserar det här och därmed ger ägaren
till ett gammalt skraltigt kärnkraftverk argument att få
mer och mer ersättning
KU har behandlat en anmälan där man vill att vi
ännu en gång skall granska om Anders Sundström har
berett propositionerna ordentlig om en uthållig ener-
giförsörjning och om lagen om kärnkraftens avveck-
ling.
Utskottets majoritet finner att detta verkligen har
skett. Det är inte första gången vi haft frågan uppe i
KU. Sällan har en fråga varit så genomtröskad av
utredningar. Berörda myndigheter har inte bara fått
lämna upplysningar i frågan, utan många av oss anser
t.o.m. att de fått stort utrymme att hårt driva en poli-
tisk åsikt som går emot regeringen, också myndighe-
terna.
Fru talman! Tillåt mig att göra en liten historik.
Redan 1973 beslöt riksdagen enhälligt att inte ställa
sig bakom planerna på 24 kärnkraftverksaggregat utan
att i stället ta fram ett nytt allsidigt beslutsunderlag
om kärnkraften, eftersom man måste lära sig mer om
dess risker. År 1975 hade svenska folket pluggat
energikunskap i särskilt statsunderstödda studiecirklar
och i rådslag. Riksdagen beslöt om energihushållning.
Folkrörelser mot kärnkraften bildades. Ett långt
socialdemokratiskt regeringsinnehav bröts därför att
tillräckligt många röstade på Centerpartiet, som stod
för kärnkraftsavveckling. Den ena energiutredningen
och energikommisionen efter den andra tillsattes och
arbetade. Det kostade en massa pengar. Det utreddes
och utreddes. Nog har den här frågan genomarbetats i
vårt land.
Turerna har varit många fram till folkomröstning-
en 1980. Då var det ingen som vågade stå för en
kärnkraftsvänlig linje och att man skulle utveckla
kärnkraften. Alla tre alternativen ville ha en avveck-
ling men i olika takt. Efter folkomröstningen uppre-
pade riksdagen varje år under hela 80-talet att vår
energipolitik skulle bygga på effektivisering, förnyba-
ra, helst inhemska energikällor, att endast 12 kärn-
kraftsaggregat skulle få drivas och att de skulle av-
vecklas med början på 90-talet inom en överblickbar
tidsperiod. Vi sade förut år 2010.
Det visar sig emellertid att varken myndigheter
eller de få storföretagare som officiellt anser sig re-
presentera näringslivet tar riksdagsbeslut om energi-
politik på allvar. Det måste till en lag. Nu har vi den-
na lag, godkänd som grundlagsenligt av Lagrådet.
Men motståndet fortsätter in absurdum med alltmer
ansträngd advokatyr.
Fru talman! Jag tror faktiskt att det är skadligt för
svenskt näringsliv att vi skiljer ut oss som de sista
kärnkraftsentusiasterna. Runt om i världen avvecklas
kärnkraftverk helt odramatiskt. Kärnkraftsindustrin
får inga nya beställningar i industriländerna. Fram-
tidsplanerna för kärnkraften revideras alltmer. Det är
min förhoppning att också våra storföretag tar upp
arbetet tillsammans med alla småföretag som redan är
på gång och äntligen börjar bygga framtidens förny-
bara energisystem.