Fru talman! Jag får tacka för de orden, även om
det inte låter bra att man så helt och hållet går upp i
arbetet att man nästan blir tjänsteman. Den första
plikten är ju att vara eldfängd politiker - särskilt när
man är med i arbetsmarknadsutskottet och talar ar-
betsrätt.
Det har varit många förseningar. Det gäller be-
manningsföretag och mycket annat. Vi väckte frågor-
na för flera år sedan. Det är inte bra.
Alla vet om att det skett en kolossal förändring i
det svenska arbetslivet och i företagsstrukturen. Vill-
koren har förändrats både av tekniska skäl och på
grund av att gränser har försvunnit. Det är lätt att
lägga ned eller flytta produktionen och företagen.
Det sätter det företagsdemokratiska momentet i
arbetsrätten - det som handlar om inflytande - på
dagordningen. Det är därför jag efterlyser just detta
och tar upp § 32, som inte har lett till särskilt inne-
hållsrika eller substansrika avtal. Det tycker jag är ett
misslyckande. Jag ser en stor demokratibrist i Sverige
på detta område. Jag tror att väldigt många löntagare
känner sig marginaliserade.
Jag tror att den aspekten är jätteviktig när det gäl-
ler att utveckla företagen och skapa den tillväxt som
vi är överens om ger jobb framöver. Detta gäller för
övrigt också inom den offentliga sektorn, där jag ser
väldigt stora brister vad beträffar det företagsdemo-
kratiska momentet och möjligheten till inflytande.
Utredningar har tillsatts sent. En del har försenats.
En del är klara men bereds inte. Jag upplever att det
finns en valhänthet. Man skyller på EU-
ordförandeskapet och menar att ett halvår försvann i
och med det. Vi kan fundera på om andra saker har
spelat in. Men jag är tveksam till om Näringsdepar-
tementet i dess nya utformning har haft förmåga att
hantera dessa frågor på ett samlat, ideologiskt klart
och sakligt sätt.