Fru talman! Jag sade i mitt förra inlägg att ingen
kan ha glädje av en höjd avgift till a-kassan som ett
slags strukturreform, om det är det som de borgerliga
förespråkar. Mats Odell eftersträvar ett antal struktur-
reformer. Men samtidigt som vi från socialdemokra-
tiskt håll diskuterar hur vi kan förbättra a-kassan
föreslår de borgerliga försämringar i form av höjda
avgifter till a-kassan.
De föreslår också försämringar för barnfamiljerna.
Maxtaxan, som införs den 1 januari, innebär ju en
betydande strukturreform för barnfamiljer, inte minst
för kvinnor, som därmed kommer ifrån en del av de
marginaleffekter som finns i dag i vårt barnomsorg-
staxesystem. Det är en viktig strukturreform för att ge
fler möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Det
är den omvända typen av strukturreformer som Mats
Odell förespråkar. Operationer i form av höjda av-
gifter till a-kassan, höga avgifter till barnomsorgen
och andra strukturreformer bidrar inte på något vis till
svensk tillväxt.
Statsskulden, som Mats Odell är oerhört intresse-
rad av, har vuxit lavinartat i början på 1990-talet. Det
innebar att vi tvingades använda en stor del av våra
statliga inkomster till att betala räntor och amorte-
ringar på statsskulden. De senaste åren har vi från den
socialdemokratiska regeringens sida dessbättre kun-
nat betala av på den borgerliga regeringens skulder.
Bara under den här mandatperioden kan vi betala av
ungefär 350 miljarder kronor. Det är klart att vi gärna
vill försöka fortsätta att amortera ned statsskulden,
eftersom vi i annat fall skulle skjuta över skulden till
kommande generationer. Jag tror inte att Adde och
andra barn skulle vilja ha en situation med växande
statsskuld på nytt.