Fru talman! Häromdagen fick jag ett brev från
Adde, 9 år. Han berättade att han forskar om framti-
den. Han forskar om framtidens ekonomi. Så ställde
han några frågor till mig. Han ville veta hur ekono-
min i framtiden ska vara, om 50 år, om 500 år, om
5 000 år. Han skriver: Om du inte vet hur det är kan
du i alla fall gissa hur det är om 50 år, 500 eller 5 000
år.
Jag tycker att det var ganska spännande. Jag har
skrivit ett svar till honom om vad jag tror om framti-
den. Jag uppskattar väldigt mycket att Adde verkligen
funderar på framtiden, för han är en del av vår fram-
tid i Sverige. Det är Adde och hans kompisar som vi
egentligen talar om när vi talar om framtiden för
Sverige, vår ekonomi och hur våra barn ska ha det.
Jag tycker att det är viktigt - i det perspektiv vi
befinner oss nu när vi i Sverige har några väldigt
goda år bakom oss med en fantastiskt bra tillväxt då
vi har kunnat satsa mer på barnen och höjda barnbi-
drag, inför maxtaxan för nästa år och gör en hel del
andra saker för våra ungdomar och barn, gör stora
satsningar, 5 nya miljarder, på skolan - att då också
fundera på vad det är som i vår omgivning kan ge oss
möjligheter att stärka framtidstron och ekonomin.
Jag blev glad när jag i går exempelvis såg att den
senaste arbetskraftsundersökningen visar att vi kom-
mer att ha kanske 70 000-80 000 fler jobb i år än vad
vi hade förra året. Det är en fantastisk utveckling trots
att det här året ur tillväxtsynpunkt kanske inte har
varit lika bra som vi trodde för ett år sedan. Det är
70 000-80 000 nya jobb som vi har fått under det här
året jämfört med tidigare. Jag är glad över att vi fort-
farande kan hålla en relativt sett låg arbetslöshet, 4 %
enligt den senaste mätningen, även om jag som soci-
aldemokrat aldrig kommer att vara nöjd så länge det
finns det minsta mått av arbetslöshet kvar. För mig
som socialdemokrat gäller målet full sysselsättning.
Därför kommer vi alltid i budgetpropositioner, i vår-
propositioner och andra sammanhang från socialde-
mokratiskt håll att presentera nya förslag som kan ge
fler människor jobb och som kan ge Adde och hans
kompisar i framtiden en chans att få ett bra jobb på
arbetsmarknaden.
Jag är också glad över att se att prisutvecklingen
är bra. Vi ser att vi har en lägre prisutvecklingstakt,
t.o.m. lägre än vad många hade trott, enligt den se-
naste undersökningen. Jag kan se att många andra
länder i Europa också får en lägre prisökning. Det är
ett tecken på att vi har en funktion när det gäller eko-
nomin som är under kontroll och som gör att vi kan
se att nästa år kan bli ett bättre år helt enkelt.
Jag har också observerat att kronan har stärkts un-
der senare tid. Vi har i dag en kronkurs som t.o.m. är
bättre än vad den var när kronan noterades mot euron
när euron noterades den 1 januari 1999. Vi har ett
halvår bakom oss då kronan har varit betydligt svaga-
re. Det har skett en väldig återupphämtning under
senare tid för kronan. Vi har haft nytta av den kron-
kurs som vi har haft det senaste året. De svenska
exportföretagen har varit mycket mer framgångsrika.
De har kunnat sälja i USA, England, Tyskland och i
många andra länder och naturligtvis sålt mycket mer
än om kronkursen hade varit annorlunda. Det finns
både plus och minus. Men kronkursen har definitivt
återhämtat sig under den senaste tiden.
Det finns naturligtvis ett samband mellan denna
kronkursutveckling och den börsutveckling som har
sett under de senaste fem sex veckorna. Inte bara den
svenska börsen, utan också många börser i Europa
och i USA har också utvecklats mycket mer positivt
än tidigare.
Jag ska göra en jämförelse med förra hösten. Då
var många oerhört bekymrade i vårt land över kraftigt
stigande bensinpriser, dieselpriser och oljepriser. Nu
har vi relativt sett de lägsta priserna på bensin, olja
och diesel som vi har haft under ganska lång tid.
Förra året låg bensinpriset på 10 kr och däröver. Nu
ligger bensinpriset en bit under 9 kr. Det hänger na-
turligtvis ihop med den internationella oljeprisut-
vecklingen. Oljan kostar nu 17-19 dollar per fat och
inte 30-32 dollar som den gjorde för något år sedan.
Det som händer i USA efter den fruktansvärda
terroristattacken den 11 september är nu att man för-
söker att stimulera ekonomin via ett antal räntesänk-
ningar. President Bush, som gick till val på att de
offentliga utgifterna skulle minska, gör nu allt vad
han kan för att övertyga den amerikanska kongressen
om att man ska öka de offentliga utgifterna för att
bedriva en traditionell konjunkturpolitik. Hans admi-
nistration är uppenbarligen lätt irriterad över att man
inte får fram tillräckligt med pengar för att späda på
den ekonomiska expansionen i USA. Det är ju tvärt-
emot hans vallöften. Trots att han är republikan och
konservativ har han nu tvingats att överge sina val-
löften därför att han inser att det är detta som ameri-
kansk ekonomi behöver, dvs. ännu mer stimulans
utöver den som kan ske via räntesäkningar.
Den senaste månaden hade vi inte bara en positiv
utveckling i Sverige av den privata konsumtionen. På
årsbasis uppgick den privata konsumtionsökningen
till något över 4 %. I oktober hade amerikanerna en
ännu snabbare privat konsumtionsökning. Den var
t.o.m. uppe i 7 %. Det hängde ihop med att många av
de amerikanska stora biltillverkarna tog tillfället i akt
att bidra till en ökad ekonomisk aktivitet.
Det finns ett antal saker om är viktiga att observe-
ra inför nästa år. De flesta bedömare, oavsett vilket
läger de tillhör, förutspår att 2002 kommer att bli ett
bättre år än 2001. Det är klart att vi alla känner stor
oro för att den amerikanska konjunkturdämpningen,
som nu har varat i ett års tid, kommer att hänga kvar i
världsekonomin - internationellt, i Europa och även i
Sverige - och för att den kan påverka vår situation
under en lång tid framöver. Men det finns också and-
ra hoppingivande tecken som kan bidra till att kon-
junkturdämpningen blir lite kortvarigare.
Jag har hört debatten här under förmiddagen. Jag
funderar över dessa ständiga rop på att man måste
göra en ny konjunkturbedömning. Det hörde vi den
här veckan, förra veckan och förrförra veckan. Man
måste alltid göra en ny konjunkturbedömning. Jag har
läst de borgerligas reservation för att se om de kan
göra en ny, säkrare och bättre konjunkturbedömning.
Svaret är att det står ingenting om det. Det finns defi-
nitivt ingen sådan konjunkturbedömning i den bor-
gerliga reservationen.
Den konjunkturbedömning som vi gjorde i bud-
getpropositionen står sig gott. Ingen kan göra en
säkrare och mer tillförlitlig konjunkturbedömning i
dag. Läget är fortfarande osäkert. Det är fortfarande
inte möjligt att med exakthet säga om det var vid det
första, vid det andra kvartalet eller vid vilken tidpunkt
som vi kan konstatera att det definitivt skedde en
vändning i den internationella ekonomin.
Det centrala resonemanget i budgetpropositionen
var att vi har en sund svensk ekonomisk utveckling.
Vi har stabila ekonomiska finanser. Vi har ett över-
skott som gör att vi har ett visst manöverutrymme för
att möta en arbetslöshet. Det bidrar också till en bra
tillväxt under kommande år. Det finns mycket som
talar för den bedömning som många gör, att vi kom-
mer att få ett bättre 2002.
När jag hör de borgerliga tala om att arbetslöshe-
ten är allvarlig kan jag instämma i att det alltid är
allvarligt med arbetslöshet. Men när jag studerar
deras förslag blir jag lätt chockad. Den arbetslöshet
på 4 % som Sverige har just nu skulle, om de borger-
liga hade majoritet i kammaren, kunna bli 7 %. På
några månader skulle arbetslösheten nästan kunna
fördubblas. Om de borgerliga fick igenom sina för-
slag om att ta ifrån kommuner och landsting en massa
pengar skulle tusentals sjuksköterskor, lärare, hem-
tjänstpersonal bli arbetslösa. Det är det som de bor-
gerliga föreslår.
De människor som i dag får en utbildning för att
kunna ta sig ur sin arbetslöshet skulle inte få någon
utbildning. Om man föreslår nästan en halvering av
arbetsmarknadspolitiken bidrar man ju till att öka
arbetslösheten. Det är bra att de borgerliga känner oro
för den, men dra då inte den slutsatsen som ni gör, att
så snabbt som möjligt försöka att fördubbla arbets-
lösheten. Det är faktiskt det som ni föreslår i era re-
servationer.
Vi från socialdemokratiskt håll är angelägna om
att ha en hög privat konsumtion nästa år. Det är inte
bara för att det kan bidra till att många äldre, pensio-
närer och barnfamiljer ska få en bättre levnadsstan-
dard. Vi vet också att detta är en livlina för företagen,
inte minst för småföretagen. Småföretagens främsta
möjlighet i år och nästa år är att hushållen har ett bra
ekonomiskt utrymme.
Under nästa år har de svenska hushållen mer än
5 % till sitt förfogande för privat konsumtion. Det är
väldigt bra för företagen, inte minst för småföretagen.
Det utrymmet har skapats via en socialdemokratisk
ekonomisk politik i samarbete med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Denna ekonomiska politik har ständigt
bekämpats av de borgerliga partierna. Vi hade inte
haft det utrymme som vi nu har och som ger småfö-
retagen, barnfamiljerna och pensionärerna större
konsumtionsmöjligheter nästa år om de borgerliga
hade fått igenom sina förslag. Det är faktiskt ett väl-
digt viktigt stöd till vår företagsamhet och vår till-
växt.
Det står i den borgerliga reservationen att det är
viktigt att göra någonting åt de höga sjuktalen. Vi har
presenterat ett elvapunktsprogram i budgetpropositio-
nen just i syfte att pressa tillbaka de höga sjuktalen.
Det står beskrivet på få rader i den borgerliga reser-
vationen vad de borgerliga vill göra, om de föreslår
någonting nytt. Om jag läser väldigt noga och länge
är det enda nya som jag kan hitta att de skriver att det
vore bra om man kunde pröva idén om att den som är
sjuk ska betala ännu högre sjukavgift. Ju sjukare du
är, desto högre avgift ska du betala till systemet. Det
är raka rör: Är du frisk ska du betala mindre, är du
sjuk ska du betala mer. Om det är det borgerliga sättet
att komma till rätta med höga sjuksförsäkringskost-
nader vill jag betacka mig för den typen av insatser.
Det är ett oerhört slag mot hela vårt sjukförsäkrings-
system och framför allt mot dem som drabbas av
sjukdom och har höga kostnader för det.
Det har här under debatten på ett vältaligt sätt från
Jan Bergqvist, Yvonne Ruwaida och Siv Holma dis-
kuterats en del av de synpunkter som förts fram i de
borgerliga reservationerna. Jag har ingen anledning
att upprepa den diskussionen. Men jag kan till sist
göra en summering av situationen och konstatera att
Sverige befinner sig i dag i det läget att vi stimulerar
vår ekonomi kanske mer än vad något annat land i
Europa gör.
Nästa år kommer vi att ha över 40 miljarder, -
2 % av vår bruttonationalprodukt, 2 % av hela vår
ekonomi - till stimulansåtgärder: sänkta skatter, öka-
de utgifter, reformer för barnfamiljer och andra. Det
finns nästan inget annat land i Europa som har en så
expansiv ekonomisk politik för att möta just arbets-
lösheten. Det är inget som vi har uppfunnit under
hösten, utan det har vi jobbat för att få till stånd under
hela mandatperioden. Det är viktigt att vi nu har en
buffert mot arbetslösheten.
Sett till de offentliga överskotten är Sverige och
Finland bland de länder som har de största offentliga
finansiella överskotten i EU. Det hade vi inte heller
haft om de borgerliga hade fått utrymme för sina
skattesänkningsidéer och allt annat. Det hade kunnat
ge oss en påminnelse om det som de borgerliga syss-
lade med under 90-talet: skenande statsutgifter, mins-
kade statsinkomster och växande statsskuld. Dit ska
vi inte igen.
Tack vare det offentliga överskottet har vi nu
möjlighet att föra en expansiv politik och se till att
barnfamiljerna och pensionärerna får mer pengar
nästa år. Det som inte minst jag själv är stolt över är
att även pensionärer som inte betalar skatt - dvs. de
pensionärer som har de allra lägsta inkomsterna, som
tjänar 50 000 kr per år, oftast äldre kvinnor 75-85 år
- får någon form av skattesänkning nästa år, trots att
de inte betalar skatt. De får också 1 300 kr till ökad
konsumtion nästa år genom ett särskilt förslag som vi
har lagt fram i budgetpropositionen. Det tycker jag är
ett gott mått på traditionell socialdemokratisk fördel-
ningspolitik, eller rättvisepolitik om ni så vill.
Till sist: Jag tror att Adde gör rätt i att fundera
över framtiden. När Adde säger att han forskar om
framtiden är det ett gott betyg som visar att vi har
många ungdomar i vårt land som vill fundera på hur
deras insatser i utbildning, arbetsliv, familj och annat
ska se ut i framtiden. Jag tycker att vi ska bidra till
Addes framtid genom att se till att vi har en bra till-
växt och att vi kan göra de insatser som föreslås i
budgetpropositionen. Vi ska öka tillväxten och se till
att 2002 blir ett bättre år än 2001, så att vi därmed
kan få arbeta för ett mer rättvist och solidariskt Sveri-
ge både i år och nästa år.