Fru talman! Problemet med Gunnar Hökmarks re-
sonemang är att de positiva saker han talar om växer i
de tillväxtcentrum som finns i Sverige. Det behöver
ju inte alltid bero på beskäftiga kommunalpolitiker
och landstingspolitiker i de här områdena.
Det finns något som heter solidaritet. Med mode-
ratstyrd politik skulle solidariteten slås sönder. Det
finns vackra ord om mångfald. Men det finns områ-
den i landet som inte har ett sådant underlag att man
kan ha flera aktörer. Hur ska man göra då? Då hand-
lar det faktiskt om att vara solidarisk och se till att
t.ex. min kommun, Vittangi, har en vårdcentral. Det
finns anbudsförfaranden som har visat att skulle man
ha något privat skulle det i bästa fall kosta flera mil-
joner kronor mer.
Problemet är att vi har ett avlångt land med olika
ekonomiska förutsättningar. Gör man som modera-
terna vill och ger mindre resurser till kommuner och
landsting kommer det att bli ännu svårare för de
kommuner och landsting som inte finns i tillväxtom-
rådena. Med den politik som ni i dag har beskrivit
kommer det inte att bli mer tillväxt, för ni har glömt
bort den här delen av landet.
I den andra delen, när det gäller lönerna, finns det
något som ni inte vill se. Det finns en könsmakts-
struktur i samhället, där män är överordnade och
kvinnor underordnade, som hänger ihop med att vi
har orättvisa kvinnolöner. Dessa finns även inom den
privata sektorn. Den privata sektorn är inte bättre. Har
man då flera aktörer är grundproblematiken fortfa-
rande densamma; kvinnor har lägre löner än män. Jag
tycker att det vore bra om Gunnar Hökmark fundera-
de ett varv till på det här med könsmaktsstrukturen
och återkom med bättre synpunkter i den här frågan.