Fru talman! Jan Bergqvist bemödar sig om att
hitta skiljelinjer mellan de borgerliga partierna. Vi är
fyra olika partier som går till val och låter väljarna
avgöra styrkan mellan oss. Sedan kommer vi att för-
handla fram ett starkt och bra regeringsprogram på
den grundval som vi har redovisat i det här betänkan-
det när det gäller riktlinjerna för den ekonomiska
politiken.
Det vore kanske intressant för kammarens leda-
möter och andra intresserade att få reda på vem Jan
Bergqvist tänker regera med efter valet 2002. Det är
ju höljt i dunkel. De två samarbetspartierna söker ju
efter tillfällen att bryta upp ifrån det här samarbetet
för att inte sitta med Svarte Petter i slutändan inför
valet. Ingen tror väl att Göran Persson ska gå till val
hand i hand med Gudrun Schyman och Lotta N Hed-
ström.
Jan Bergqvist ställer en rak fråga till mig. Han
undrar om det är förenligt med socialt ansvarstagande
att komma ned till en nivå på de offentliga utgifterna
på 38 % av BNP. Det vi har skrivit i den gemensam-
ma reservationen är att Sverige måste ned till de ni-
våer på skattetryck och utgiftstryck som finns i mot-
svarande OECD-länder. Det är vårt besked. Det
handlar framför allt om att se till att kakan ökar. Till-
växtpolitiken måste bli sådan att vi kan komma bort
från den oerhört svaga utvecklingskraft som svensk
ekonomi har haft under alla år av socialdemokratiskt
styre. Jag vet att Jan Bergqvist kommer att peka på
åren 1991-1994, som var den djupaste lågkonjunktur
som världen har sett sedan 1930-talet. Det är impone-
rande om Jan Bergqvist tror att vi i den borgerliga
regeringen lyckades få ned tillväxten också i Dan-
mark, Tyskland, Frankrike, Australien och andra
länder. Det är den bild som ni försöker förmedla.
Fru talman! Sedan frågar Jan Bergqvist om Riks-
banken. Thomas Franzén är ju den man som ska låna
upp de 35 miljarderna. Det är klart att det är bättre för
honom att få pengarna direkt från Riksbanken.