Fru talman! Här har finansutskottets ordförande
sagt att han är stolt över en politik som leder till att vi
nu möter lågkonjunkturen genom att ta med oss en
rekordstor arbetslöshet - precis som ni själva räknat
med. Samtidigt refererar han till att framgångarna på
arbetsmarknaden bottnar i att man under högkon-
junktur har kunnat anställa fler. Men, som vi tidigare
sagt här och som var och en kan kontrollera: Tillväx-
ten vad gäller nya jobb är till största delen uppäten av
att sjukfrånvaron har ökat med mer än 240 000 per-
soner per år. Det är en gigantisk ökning. Arbetslös-
heten, som ni redovisar den, och ovanpå den sjuk-
frånvaron beskrivs som en dynamisk arbetsmarknad.
Detta, fru talman, är ett av de största misslyckandena.
Jag vill gärna be kammaren att notera att dessa fak-
tum är något som Bergqvist hela tiden kringgår.
Det är klart att arbetslösheten har sjunkit under
högkonjunkturen, men vad som är anmärkningsvärt
är att sysselsättningsökningen just under denna hög-
konjunktur till en så överväldigande del blivit uppät-
en av en växande sjukfrånvaro. Som tidigare påpekats
här i dag har den faktiska sysselsättningsandelen bara
ökat med 8 %. Räknat i antalet personer - om vi
exkluderar ökningen av sjukfrånvaron - rör det sig
om ungefär 60 000 personer. Detta är ett gigantiskt
misslyckande. Men det stora misslyckandet, Jan
Bergqvist, är att ni nu står med offentliga finanser
som ni måste tricksa kring för att kunna klara utgift-
staken. Ni står med en arbetsmarknad som ni kan
hantera enbart genom att förtiga den. Ni står utan en
ekonomisk politik och är uppenbart oroade och irrite-
rade över att vi borgerliga har en politik för företa-
gande, för tillväxt och för välfärdens förnyelse - en
politik som dessutom visar sig fungera i de delar av
landet där den genomförs.