Fru talman! Allra först frågan om barnbilagan. Jag
satt i barnkonventionsutredningen, som lade fram sitt
resultat för åtta år sedan. Där fanns det förslaget.
Sedan dess har vi inte sett någon särskild vare sig
regelbunden eller genomgående analys av barnens
situation. Att det av en händelse nu råkar komma
någonting i vår är faktiskt ingenting att hänga upp
försvaret på. Enda sättet att få en förändring och
verkligen ha en diskussion om barnens utsatthet och
vad som händer med de olika politiska förslagen är
att regelbundet analysera de frågorna och se till att
det finns med i materialet, att det redovisas tydligt,
öppet och ärligt så att alla kan se det, diskutera det
och göra de prioriteringar som behövs. Jag hävdar
fortfarande att om man menar allvar med barnfrågor-
na ska det vara en barnbilaga till budgeten.
Sedan undrar jag på tal om barn: Varför har inte
småföretagarnas barn samma rättigheter till sina för-
äldrar som andra barn? Varför ska småföretagarna ha
så mycket lägre ersättning som det blir om årsin-
komsten delas på 365 i stället för på 222? Varför
diskriminerar ni just den gruppen? Det finns egentli-
gen ingen logisk förklaring till det, om det inte är så
att man rent allmänt inte tycker om företagande och
företagare. När vi har en skyddsförsäkring som är till
för barnens bästa, och som vi alla är överens om är
bra, varför ska man utesluta en grupp och ge dem så
mycket sämre villkor än alla andra? Ge företagarna
samma rättigheter till föräldrapenning som alla andra
grupper.
Slutligen till det som Jan Bergqvist inte hann sva-
ra på: de ensamstående mammorna med sina låga
löner, ökande löneskillnader - skillnaden mellan män
och kvinnor har tydligt ökat under de här tre åren
enligt alla rapporter - och den höga beskattning som
ligger på dem. Vad ska ni göra för att rejält lyfta ut
den här gruppen ur fattigdomsfällorna?